- En jävla inställning skulle jag säga. Ett jävla gnugg. Det man alltid vet med Gustav är att du vet precis vad du får. Du får precis det som står på lådan, säger Stefan Billborn.
Orden handlar om vad Hammarby-tränaren får ut av att använda Gustav Ludwigson. Den nye 26-åringen som knappast haft en spikrak väg till allsvenskan. För ett par år sedan spelade han i division 4 med sin moderklubb Mölnlycke IF och när det väl var dags för försäsongsträning, ja, då åkte Ludwigson skidor i stället.
- Det var riktigt kul då. Då var det mycket fokus på de grejerna. Nu är det mycket fokus på fotboll och Hammarby. Det är föränderligt, säger Ludwigson till Fotbollskanalen.
Var "säsongade" du?
- I Frankrike och Japan i två olika vändor. Det var väldigt roligt då och det saknar man lite. Men det här är roligt också.
Det blir svårt att kombinera med fotbollen.
- Det är svårt att kombinera med fotbollen, tyvärr. Man får välja var man ska vara både fysiskt och mentalt, och nu har jag valt att vara här, för det är riktigt häftigt.
Fanns det någon tanke då att ändå kunna nå toppen?
- Nej. Jag försökte väl upprätthålla min fysik när jag var borta så att jag visste att hade den grunden och komma in i fotbollen snabbt när jag skulle tillbaka. Men då var det mest att jag ville komma tillbaka för att spela i division 4 trots att jag inte hade varit med på försäsongen. Sedan har väl den här drömmen växt mer och mer i takt med att man har tagit steg.
För du spelade i division 4 med Mölnlycke IF?
- Ja, det är min moderklubb och det är där jag är fostrad. Det får man aldrig glömma. När man är kvar i division 4 när man är 20 har man inte så mycket drömmar på att kanske en dag spela i allsvenskan. Att få gå ut här i en allsvensk match mot Sirius är helt enormt om man ser det så.
Vad blev vändpunktem för dig?
- Jag vet inte riktigt. Det var väl att jag fick chansen i Sävedalen i division 3. Det var ett bra lag, ett roligt gäng. Sedan insåg jag att det var roligt att utvecklas inom fotbollen och när vi gick upp i tvåan och var med i toppen där var det kul. Man hörde att folk var och tittade på matcherna, och andra klubbar - det var Öis, Gais och Häcken som scoutade de serierna då. Om det var där och kollade så kunde man lika gärna visa upp sig för då kanske man skulle få chansen. Jag fick chansen att provträna med Öis och då tog jag den.
Men det var inte bara skidor han ägnade sig åt på den tiden. När tillfälle gavs kunde han bege sig ut och surfa.
- Jag gjorde det lite till och från då också. Det var kanske var det som var drömmen just då, det tyckte man var riktigt ballt. Det är lite svårare att kombinera nu.
Du kan ändå stå på en bräda?
- Ja, absolut. Det vill jag ändå säga att jag kan.
Då har du balanssinnet också här inom fotbollen?
- Alla sporter som jag har hållit på med - oavsett om det är gymnastik, innebandy, surfing eller skidor - tror jag hjälper att bygga kroppen och man kan ta lite från varje.
Tillbaka till Hammarby. Stefan Billborn gav beskedet under fredagen att Ludwigson kommer att starta mot Sirius.
- Han gör ett jättebra jobb där, så det finns ingen anledning att flytta på honom, inte i morgon i alla fall. Han kommer starta, säger Billborn.
Rent inställningsmässigt, är det du får ut av Gustav samma sak som du kunde få ut av Djurdjic förra året?
- Det är lite olika spelartyper. Det är klart vi på något sätt saknar "Niko". Men samtidigt är Niko en spelare som fått mycket kritik, spelar inte längst fram utan går ner och hämtar bollen i ytterzon. Gustav är en snabbare spelare, en mer mobil spelare. Niko var jättebra i presspelet och även ganska bra att spela på ett tillslag i och kring straffområdet. Man får spela lite annorlunda, du får lite och tappar lite. Men jobbmässigt tror jag att det är ungefär samma sak, säger Billborn.
Matchen blir Gustav Ludwigsons tredje raka från start. Men anfallaren tonar ned att han nu skulle lagt vantarna på en startplats.
- Lagt vantarna på vet jag inte om jag skulle säga, man är aldrig bättre än sin senaste match. Jag försöker bara göra en så bra insats som möjligt. Vill han (Stefan Billborn) spela mig så är jag glad för det, vill han spela någon annan får jag acceptera det. Får jag chansen gäller det att bevisa att man förtjänat att stå där.
Det här är Ludwigsons första år i allsvenskan. Han anslöt till klubben inför den här säsongen efter två år i Örgryte. Han medger att han fortfarande är i en acklimatiseringsfas.
- Det gäller att ta vara på de chanserna man får och när de väl dyker upp finns det inte så mycket tid, och det blir inte så många av dem heller. Så man får vara jäkligt noggrann. Det är samma sak med att det är högre tempo, man får mindre tid i vissa lägen och där måste man vara väldigt säker och inte tappa den. Ibland får man mer tid och då gäller det att vara kreativ och inte lämna över ansvaret på någon annan.
Det är ju en skillnad, känner du att det är en stor omställning?
- Det är klart att det är en stor omställning. Men det är fotboll och man får mycket hjälp med vad man ska göra och det gäller att lyssna på tränare och spelare. Vi försöker hjälpas åt att utvecklas. Omställningen är stor, och det är inte så att jag slappnar av, eller är bekväm, bara för att jag ska starta i morgon. Det är jättekul att man får en chans och då försöker man ta vara på den.
I Öis i fjol spelade du ganska mycket ytter, tidigare har du också spelat centralt. Var trivs du bäst?
- Det är väl där jag kan hitta mitt spel på bäst sätt. Om det är på en kant… jag kanske inte spelar likadant som alla de andra yttrarna, men om jag skulle spela på en kant så skulle jag spela på mitt sätt. Spelar jag där fram försöker jag göra min grej av det. Det är inte så himla noga. Det viktigaste är jag kan hitta min roll och att mina lagkamrater förstår mig och hur jag tänker.
Är det skönt att spela med bättre spelare rent kvalitetsmässigt?
- Jo, det är klart att det är skönt. Om man sätter upp någon i ett läge vet man att det oftast blir bra. Men samtidigt är det en större press och det är större konkurrens. Man måste komma upp i den nivån också. Att man får spela är ingenting som kommer gratis. Men det är så man utvecklas, att spela med de här duktiga spelarna. Det är utvecklande för att det är svårt och de ställer också väldigt höga krav, och då måste man kunna axla det.
Billborn säger att du har en jävla inställning. Var kommer det ifrån?
- Det kommer väl från att jag inte är så bra på så mycket annat (skratt). Jag vet att om jag går in till en match och gör mitt jobb, springer, sliter, vaskar fram målchanser, oavsett om det är snyggt eller fult, så kan jag vara nöjd med min prestation. Sedan vill jag såklart addera kreativa grejer med bollen och bra aktioner även i spelet. Men jag försöker alltid att ha det som en grund. Det blir ofta min roll i ett lag, att jag eldar på, sliter och krigar. Det behövs sådana också.
Slutligen, var är det bäst skidåkning och surfing?
- Bäst skidåkning är det i Japan. Bäst surfing - jag har tyvärr inte provat så många ställen - men av det man har hört så ska det vara Bali, Indonesien, säger Ludwigson.