Under några år har det bubblat bland de stora klubbarna i svensk fotboll. Flera av dem har velat minska antalet lag i allsvenskan. Aftonbladet avslöjade i veckan att SvFF:s utredningsgrupp som Sef-basen Lars-Christer Olsson leder lagt fram ett antal alternativ.
På tisdag ska Sef:s - Svensk Elitfotbolls - 32 klubbar från Allsvenskan och Superettan ta ställning till allt från att behålla 16 lag i både den högsta och näst högsta serien till olika varianter med tio lag som möts fyra gånger. Där ska man rösta fram en väg för svensk klubbfotboll.
Tanken är man sedan ska jobba vidare ett eller två förslag med sikte på säsongen 2017. Det kan alltså sluta med ingen förändring, men även med en slags mästerskapsserie som alla vi som var med tidigt 90-tal minns. Här är alternativen:
A) Behålla nuvarande system med 16 lag i Allsvenskan och 16 lag i Superettan.
B) Tolv lag i Allsvenskan, enligt dansk modell, som möts tre gånger. 18 lag i Superettan.
C) Tio lag i Allsvenskan som möts fyra gånger. 18 lag i Superettan.
D) Tolv lag i Allsvenskan som möts två gånger med en slags Mästerskapsserie med de åtta bästa på hösten. Superettan som ovan.
E) Tolv lag i Allsvenskan som möts två gånger med en slags Mästerskapsserie med de sex bästa på hösten. 16 lag i Superettan.
Om det funnits klara bevis på att tolv lag verkligen kunde lyfta svensk fotboll så hade jag förstått strävan att gå ner i storlek, men det existerar inte. I Schweiz är det andra parametrar som lyft Basel. I Danmark är FC Köpenhamn dopat av att ha köpt ett konkursat Parken i rätt läge och fått skjuts.
Den skotska ligafotbollen är knappast heller ett exempel på något som lyft. Visst, man har fått fram ett dominerande lag som då och då nått Europa men tv-intäkterna rör sig åt fel håll och klubbarna har stora ekonomiska problem och svårt att konkurrera med omvärlden.
Egentligen är jag förvånad över att svensk klubbfotboll begravt höst-vår kontra vår-höst för att istället utreda det här, men det är klart att när den nuvarande Sef-ledningen målade upp en dubblad omsättning som mål och är långt från det, då gäller det att framstå som kraftfull i andra ärenden.
Det är naturligtvis långt ifrån beslut och på många sätt är det smart av den som läckt ut förslaget att man lär få reaktioner. Genom att sätta förslagen på ett uppslag och en hemsida i Sveriges största sporttidning får man omedelbart ett lackmustest om var viljan ligger.
För egen del uppskattar jag en rak serie, men så är jag också nostalgiskt lagd, och skulle kanske kunna se fördelar med 14 lag eller 12 lag för att färre ska dela på tv-kakan, men jag ogillar tanken på att man ska mötas tre gånger och kanske lotta vem som är hemma och vem som är borta.
Så om jag hade röstat så hade min kraft legat bakom 16 lag och ingen förändring i just detta skede. Kan som sagt inte se tillräckliga fördelar utan det är bara en känsla av att man vill göra något för görandets skull, och det är sällan ett plus.
Tror att det finns betydligt viktigare frågor att ta tag i för svensk klubbfotboll än just antalet lag i Allsvenskan. Den viktigaste vore för mig att spräcka Sef som är en till viss del svensk hybrid där det är omöjligt att driva igenom beslut för att alla ska vara med på båten, och kompromisser är sällan bra.
Det är omöjligt att få styr och potenta beslut i en organisation med 32 föreningar som går från AIK, Malmö FF, IFK Göteborg ner till IK Frej, Ängelholms FF och Utsiktens BK och där alla har en röst. Det är ett stort nog avstånd mellan de minsta klubbarna i allsvenskan och till de största, och då är inte Superettan med.
Självklart finns det risker och faror med att Allsvenskan skulle bli ett Hockeyligan, och bara se till sitt bästa, men jag är helt övertygad om att för svensk elitfotbolls helhet så hade man vunnit på att Superettan drev sitt case och att Allsvenskan drev sitt. Ett plus ett hade blivit tre.
Invändningen från Sef-ledningen blir att så jobbar vi redan, och att Sef till viss del är uppdelat i en hel del frågor. Ändå hade det kunnat bli så mycket tydligare och så mycket rakare och effektivare om man jobbade för sin serie och för att maximera utfallet från det, och fortfarande kan man ha relationer.
Redan i dag finns givna motsättningar mellan Allsvenskan och Superettan och genom att blottlägga dem via olika organisationer hade man lättare kunnat prata om dem, och dessutom få reaktioner från fans, sponsorer, media och andra aktörer kring fotbollen. Allt för at vässa verksamheten.
Naturligtvis vore det förödande om fotbollen gick hockeyhållet och försökte stänga serien, men det är nog en verklighet som vi inte kommer undan att avståndet mellan de stora giganterna i svensk fotboll och de mindre kommer att öka. Det blir knappast bättre av att vi tvångsmässigt håller ihop en konstruktion som är otidsenlig.