Katherine Salisbury är veckans gäst i podden Lundh. Där berättar hon hur det kommer sig att en amerikansk kvinna som jobbade som företagsjurist med storbanker och ryska oljebolag och inte visste något alls om fotboll helt plötsligt hamnade i Sverige som fotbollsagent.
- Det är en väldigt ovanlig historia. Mest av en händelse. Min sambo George spelade för Nacka FF i Norrettan innan han flyttade till USA för att plugga. Jag träffade honom där. Hans morbror Jan Friedman var ordförande i Hammarby då och när vi pratade så kom olika ämnen upp som till exempel Charlie Davies som skulle flytta över.
- Sen hade George en vän som senare spelade under Hasse Backe i Red Bulls. Han hade kontraktsproblem just då så jag hjälpte honom. En sak ledde till en annan och här är jag i dag.
Du lämnade en karriär som företagsjurist för att jobba med fotboll i Sverige, varför?
- Jag hade tagit ett uppehåll från att jobba med företag. Jag hade ett medicinskt problem och var väldigt uttråkad medan jag tillfrisknade. Jag började lägga tid på det här och kände att jag fick väldigt mycket tillbaka. Istället för att hjälpa stora företag som JP Morgan, Citibank eller ryska oljebolag så var det fint att komma till ett mänskligare plan.
Vad visste du om fotboll?
- Väldigt lite. Inte förrän för åtta år sedan. Det gjorde mig nervös och jag undrade om jag skulle komma ikapp i tid så att jag skulle kunna bli bra på det här. Sen tänkte jag, folk pluggar till läkare på fem år och det här är inte neurokirurgi. Om jag bara anstränger mig så kommer jag att bli bra. Jag pluggade hårt och såg väldigt mycket fotboll.
Måste man kunna fotboll?
- I början tänkte jag nej. Men nu tror jag att man måste kunna en del. Jag kommer aldrig bli en scout för en Premier League-klubb, speciellt inte som scoutar talanger. Det är väldigt svårt. Men jag måste kunna förstå om en spelare skulle vara en tillgång till ett visst lag och på vilket sätt. Jag måste veta hans värde. En bra förhandling (om kontrakt) handlar om fakta, inte om att bara pressa någon.