Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson har sålt många spelare till utlandet och Emir Bajrami är den som inbringat mest pengar. Fast bästa affären är en annan:
– Jon Jönsson var rätt häftig, kom från MFF sommaren 2006 och hjälpte oss vinna guld och gick som den dyraste försvararen och för det tiodubbla året efter, säger Andreasson till podden ”Lundh".
Vad var nyckeln?
– Nyckeln var att han var duktig och blev mittback istället för mittfältare.
Vilken är din sämsta affär?
– (Tystnad) Svårt. Kan man bara ta hem sju av tio är det bra. Nej, den är inte rolig att svara på.
Mohamed Bangura, kanske?
– Absolut inte ekonomiskt. Folk har fortfarande inte förstått att Mohamed inte kostade oss så mycket.
– Vi lånade honom ett år och tog enbart lönekostnader. Vi har många med stort Elfsborgshjärta som ställer upp när vi behöver och det här var en satsning när de gick in och täckte en stor del av hans lön.
– Dessutom fanns det en intäktssida också. Det kom 4000 AIK:are på premiären som kanske inte varit där annars.
En faktor i värvningar är att Elfsborg jobbar stenhårt med mjuka värden.
– Vi behandlar spelarna sjysst. Det är lätt att glömma de mjuka värdena som boende, jobb till flickvän, plats på dagis, tjejgrupper och ta hand om dem.
– När man får ekonomi är det lätt att tappa men det har vi inte gjort.
Elfsborg kan göra allt från att hämta svärmor vid flyget till att hjälpa till med utbildning, även om det gick för långt en gång när Anders Grönhagen var tränare:
– De skällde på oss från Högskolan när Grönhagen skulle ha in sina kusiner där, säger Andreasson och skrattar.
Elfsborgs klubbchef har en tydlig långsiktig tanke när det gäller att ta hand om spelarna och dess familjer:
– De kanske är bortskämda men det är viktigt. Spelarna som varit hos oss är våra viktigaste ambassadörer när det gäller att värva nya. Då spelar det ingen roll vad jag säger.