Malmö har två mardrömsmatcher på Strömvallen bakom sig. År 2006 vände Gefle 0-3 till seger 4-3 efter tre mål av Mathias Woxlin och 2007 avgjorde Yannick Bapupa med sitt 2-1-mål i den 92:a minuten.
-Vi har ju bytt ut ganska många spelare så det är inte så många som varit med här uppe tidigare. Men jag har ju varit med och jag vet att Gefle är en väldigt svår match, särskilt nu när de varit i bra form, sade Daniel Andersson.
Malmökaptenens förklaring till varför just Gefle blivit ett mardrömslag - Malmö har haft problem med Gefle hemma också - är helt enkelt att det är små marginaler.
Däremot har han en analys till varför det vände den här matchen - och till varför Malmö inte förlorat på konstgräs den här säsongen.
-Vi börjar vänja oss mer och mer. Dessutom är den yngre generationen, som kommer nu, mer van med konstgräs. När jag kom hem från Italien hade jag aldrig spelat på konstgräs.
Han höll som vanligt i taktpinnen på Malmös innermittfält. Nu fick han ägna sig mycket åt det defensiva arbetet.
-Jag fick ofta ta duellerna med Hasse Berggren som är duktig på att nicktoucha bollen vidare, sade Daniel Andersson.
Matchen, som var väldigt tillknäppt, öppnade sig i 75:e minuten. Geflebacken Ryan Raybould drällde med bollen, Labinot Harbuzi högg som en kobra och klippte in 1-0 via stolpen. Det dröjde bara fem minuter innan 2-0-målet kom. Jonatan Johansson skarvnickade in Harbuzis frispark.
Klart då? Nej, Geflespöket visade sig igen. Gefle fick straff i 83:e minuten. Hjälten från 2006, Mathias Woxlin, klev fram, men hans avslutning var lam. I stället fick formstarke Amadou Jawo fixa reduceringen, som kom i 86:e minuten.
-Det var Markus Halsti som somnade lite där, sade Malmötränaren Roland Nilsson.
På övertid hade sedan Alexander Gerndt ett guldläge att kvittera men skottet gick över.
Och Malmöspelarna kunde äntligen jubla på Strömvallen.
-Det var riktigt skönt. Nu kan vi klättra lite i tabellen. Guldet är kört men vi kan komma topp fyra, sade Daniel Andersson.
TT