Guillermo Molins Anderlecht-debut blev hans värsta upplevelse någonsin. Korsbandet gick av och glädjen över den efterlängtade utlandsflytten försvann all världens väg.
Tårar.
U21-stjärnan grät av beskedet, rehabilitering i minst sex månader:
- Jag har medvetet hållit mig undan. Jag har velat vara i fred. Det har varit jobbigt och jag har inte velat dela med mig av mina känslor, säger Guillermo Molins till FotbollDirekt.se.
- Jag hade varit i tio-tolv dagar i Anderlecht. Allt kändes ju så bra. Jag var i form och så spelade jag den där träningsmatchen, jag menar det var en match i lugnt tempo när jag gjorde en dribbling jag gjort en och en halv miljon gånger - och så fastnade foten i gräset.
Gick det att förstå - hur hela din tillvaro så hastigt vändes upp och ner?
- Jag vet inte hur jag jag ska beskriva det. Chock är ett starkt ord; jag visste inte hur jag skulle reagera när jag fick beskedet i omklädningsrummet men jag reagerade starkt, minns han.
Avtackningen i Malmö och det nya mångmiljonkontraktet förbleknade snabbt.
Men trots den olyckliga starten var allt inte bottenlöst. Framförallt klamrade han sig fast vid att han skulle bli pappa:
- Ja, det är klart att det hade stor betydelse för mig. Det hade varit en helt annan grej om jag inte hade haft familj och nu har vi fått en son sedan två veckor tillbaka, Thiago. Allt få bli pappa har verkligen gjort allt så mycket lättare för mig.
Hur har din tid sett ut sedan skadan och din flera månader långa tystnad?
- Det har gjort ont. Både fysiskt - i början av rehabperioden - men också psykiskt, att bara få kolla på våra matcher, säger han.
Hur känns knäet i nuläget - ingen osäkerhet?
- Inga bakslag men det är klart att det i början handlade om smärta. Det är inte roligt att träna som jag gör. Men jag tränar 4-5 timmar per dag och knäet känns bra.
Än är det ändå långt kvar till spel igen för MFF:s förre U21-stjärna. Anderlecht lär få vänta på sin nye svensk till senare delen av säsongen, inte förrän i februari tror han på att kunna bli helt friskförklarad.
- Det har gått tre månader och jag räknar med att ha tre-fyra månader kvar. Jag vill ju i och för sig redan börja springa men än så länge stoppar läkarna mig.
Men hur svår hans senaste månader än varit så har han fått uppleva engagerade människor i nya klubben. Dels från lagledningen men också från sina landsmän Behrang Safari och Anderlecht-legenden Pär Zetterberg:
- Han är en verklig legend här. Att få se hans status här och hur folk i klubben pratar om och ser upp till honom...
- Och så har han varit ett otroligt stöd för mig. Jag pratade igenom min situation med honom kort efter skadan och han har hela tiden hjälpt mig och hjälpte även till med rådgivning inför operationen - han har ju själv haft samma skada.
Men okej - du är ändå onekligen på rätt väg - och går det också att påstå att du känt dig lättad över att du hann skriva på innan du skadade dig?
- Jag förstår hur du tänker. Jag vill ju inte tänka så. Men visst; självklart är det lättare på sätt och vis att gå skadad nu än om det hade hänt hemma i Malmö och jag hade missat den här chansen.
FotbollDirekt.se