Redan den 11:e januari uttalade sig Pawel Cibicki till Fotbollskanalen att han helst spelar anfallare, men inte hade problem att vara yttermittfältare. Fyra månader senare får han fortfarande samma frågor, senast i C Mores sändning, men säger till Fotbollskanalen att han nu vill ha fokuset på annat.
- (Journalister) förstorar grejer ordentligt. Sedan att folk tror att det är kritik... Vilken kritik? Jag säger bara ”jag vill spela anfallare”. Magnus (Pehrsson) vet om det, men ska jag säga nej till att spela på kanten? Det är klart jag kan spela på kanten, det är inga problem för mig.
- Det var bara löjligt att läsa.
Du sa ju också samma sak om vad du tycker om positionerna till mig i januari, och situationen är väl ungefär detsamma idag?
- Exakt, jag har fått den frågan 10-20 gånger. Nästa gång en journalist ger mig den frågan så går jag, då gör jag inte klart intervjun för jag har svarar på den frågan 20 gånger. Ska jag svara på den 20 gånger till?
- (I måndags) var sista gången jag svarade på frågan, det kan jag lova, säger Cibicki som trots sina raka svar ändå har en trevlig framtoning och ett leende genom hela den här intervjun.
23-åringen Cibicki har också kvickt anpassat sig till Malmö FF efter sitt låneår i Jönköpings Södra. Sportbladet skrev i torsdags om att Alaves, Real Betis, Napoli, Celta Vigo, och Ajax har scoutat Cibicki, som gjort fyra mål och en assist såhär långt.
En av framgångsfaktorerna bakom hela lagets poängsamlande har varit hur mycket och hur bra de springer varje match.
- Det tycker jag har varit mycket bra det här året.
- Det har gett effekt för vi springer för varandra. Om jag springer ger det energi till Mackan (Rosenberg), springer Mackan ger han energi till (Jo Inge) Berget, springer Berget går det vidare. Det går i en cirkel hela tiden. När inte en springer då sänder det dåliga signaler till nästa och så tappar man.
I en tidigare intervju med Kvällsposten har Cibicki pratat om likheterna mellan Jimmy Thelin, tränare i Jönköpings Södra, och MFF:s Magnus Pehrsson. En av likheterna är att bägge tränarna har en fotbollstanke med alla övningar som spelarna gör. Under Cibickis år i Jönköping var det inte en enda övning utan boll, vilket var optimalt för Cibicki.
- Går jag ut i skogen eller Pildammsparken, då kan jag inte springa. Då slocknar jag, då dör jag direkt.
- ”Vafan gör jag här? Jag har ingen boll vid fötterna, jag har inget mål framför mig".
- Men på en fotbollsplan... Jag kan springa det dubbla. Det är något jag har i huvudet. På en fotbollsplan stänger man av och bara springer.
SISTA CHANSEN: Tävla och vinn exklusiva VIP-paket till Stockholmsderbyt.