På lördagen, strax innan klockan tre, står det klart vilket lag som blivit svenska mästare 2019. Djurgården sitter i förarsätet i och med tre poängs försprång till Malmö FF och Hammarby och för Dif räcker det med en poäng i bortamötet med IFK Norrköping.
Den allsvenska historien är full med guldhjältar som klivit fram när det som mest behövts och skjutit guldet till sitt lag. Inför den sista rundan har Fotbollskanalen pratat med tre spelare, en i vardera lag som har chans på pokalen, som alla fått känna på känslan.
Senaste gången serieledaren Djurgården vann SM-guld var 2005. Det var lagets tredje guld på fyra år och en spelare som var vital för Djurgårdens guld-dynasti var mittfältaren Andreas Johansson.
2003 sattes just Johansson två mål i bortamötet med Halmstads BK, i den näst sista omgången, på Örjans Vall. Det betydde att Djurgården försvarade sitt guld.
- Klart att det var helt underbart och framför allt förlösande. Det bästa med fotboll är ju att vinna och att få göra mål. Så framför allt var det väldigt förlösande, om man ska sätta ord på det. Helt underbart, säger Johansson till Fotbollskanalen.
Hur upplevde du det efteråt, att vara en guldhjälte? Blev du stoppad på stan ofta?
- Ja och det är en extra bonus. Den största glädjen är så klart att fira med laget och tränarstaben, vi som krigat hela året tillsammans och blivit ett starkt lag. Sedan är det en jäkla bonus att det är ett fruktansvärt stort engagemang i en klubb som Djurgården. Det är nåt som är extra kul självfallet, att få glädjas med många Djurgårdsfans. Det är en extra krydda.
Johansson liknar lördagens avgörande med att slå en straff. Det handlar för spelarna om att tycka om situationen, inte låta nerverna ta överhanden.
- Antingen gillar man läget när det väl ska avgöras eller så blir man nervös. Men Djurgården har sett otroligt stabila ut så jag har stora förhoppningar om att de ska fixa det på lördag.
Vad är det du tycker kännetecknar det Djurgården vi fått se under säsongen?
- Framför allt att många spelare har växt med uppgiften och har tagit steg personligen. En sådan som Karlström (Jesper red. anm) tyckte jag var okej förra året, men han har växt ut till en riktigt duktig spelare. Även målvakten Vaiho (Tommi, red. anm) som var andremålvakt har växt ut till en av Sveriges bästa. Jag gläds verkligen med dem, att de tagit sådana kliv.
Vem avgör?
- Jag tror att Buya Turay fixar det.
Tvåan i dagens tabell, Malmö FF, är mer vana seriesegrare än Djurgården och Hammarby sett till de senaste åren. MFF tog guld 2010, 2013, 2014, 2016, 2017 och har dominerat 10-talet i allsvenskan.
Guldet som bärgades 2004 tog man dock efter 16 guldlösa år i allsvenskan. Den gången var det norrmannen Jon Inge Höiland som blev stor hjälte efter att ha rakat in Niklas Skoogs straffretur mot Elfsborg, samtidigt som Halmstad (med Markus Rosenberg i laget) tappade poäng mot IFK Göteborg.
- Ja, herregud. Det var en fantastiskt fin avslutning, säger Höiland till Fotbollskanalen, och fortsätter:
- Sista omgången och det var ju inte upp till oss heller. Lite så som Malmö har det nu, att Djurgården måste tappa. Vi visste ju inte om det målet skulle räcka för att vinna men det var ju en fantastisk känsla. Då var det många år sedan Malmö hade vunnit. Det är härliga minnen.
Norrmannen säger att han märkte av en högre status i klubben efter avgörandet.
- Det är många som minns det där fortfarande. Om jag möter några malmöiter så förstår man att det betydde en hel del. Det blir ju egentligen dumt att ett mål ska få betyda så mycket, det är ju en hel säsong med massvis av mål från många spelare. Men det gjorde att jag fick en bra status i Malmö.
Höiland minns hur planen stormades efter beskedet om att det blivit guld och att ”det blev kaos”.
- Jag vet att Andreas Yngvesson, som tog ett långt ärevarv, kom in i omklädningsrummet med bara kalsongerna på.
Hur ser relationen ut till Malmö FF i dag, har du mycket kontakt?
- Nej det har jag inte. Jag har väl lite kontakt med Niklas Skoog som jobbar i klubben. Honom pratar jag med, med ojämna mellanrum. Annars har jag inte så mycket kontakt, nej. Jag jobbar inte inom fotbollen längre.
Ja, Höiland har lämnat fotbollen (efter att ha jobbat för Stabæk fram till för ett år sedan). Men fotbollsintresset finns kvar och han kommer att följa matchen hemma från tv-soffan.
- Jag har fortfarande ett fotbollsintresse och följer Malmö och IFK Göteborg, de klubbarna jag har spelat i.
Om du ska peka ut någon i Malmö som du tror avgör?
- Vi får hoppas på att det blir en norrman…
Berget?
- Haha, ja. Det hade varit fint.
Hammarby är trea i tabellen inför den sista omgången. Lagets senaste och enda SM-guld kom som bekant 2001 efter seger mot Örgryte i den näst sista omgången. En av målskyttarna den matchen, mannen som gav Bajen ledningen, var Jonas Stark.
Stark får sägas vara en riktig doldis och har förekommit betydligt mindre i media än en annan av målskyttarna den aktuella matchen, Kennedy Bakircioglu.
På Wikipedia finns det mycket knapphändig information om Jonas Stark och hans karriär. Där står följande:
”Svensk fotbollsspelare som spelat mittback i Västerås SK. Tog SM-guld med Hammarby IF 2001."
Jonas Stark jobbar i dag som lärare i hemstaden Gävle och följer Hammarby sporadiskt. Minnena från matchen mot Öis 2001 sitter dock kvar.
- Det kommer man ju ihåg och det har jag tittat på efteråt också, säger han till Fotbollskanalen.
Kände du att det var guldmålet du rakade in?
- Nej, nej. Det var pirrigt i slutet, de hade någon chans som jag har för mig att Lasse (Eriksson red. anm) räddade. Nej, det var en rolig upplevelse. Det var inte klart förrän i sista sekunden kändes det som.
Hur var känslan att näta i en sådan match, med all anspänning och trycket som var då?
- Jag brukade väl ligga mellan ett och två mål per år så det var ett skönt mål att göra. Jag hängde kvar där uppe och sedan var det bara… ja… Jag kände att det bara var att köra och kastade mig fram. Dick Last stod i mål och han gick inte ut fullt. Jag tänkte att han skulle komma emot mig men det gjorde han inte.
Jonas Stark förekommer som sagt inte speciellt mycket i media. En av få artiklar skrivna som berör Starks guldmål gjordes av Aftonbladet 2005 (som hänvisade till en julkalender på Hammarbys hemsida), med rubriken ”Hur känns det att vara Jonas Stark?”, vilken skildrar ett möte mellan skådespelaren och Hammarby-supporten Alexander Skarsgård och just Jonas Stark på Kvarnen i Stockholm.
- Den (artikeln i tidningen) sitter faktiskt ett par meter ifrån mig, säger Stark.
- Ja det kommer jag ihåg, det var på Kvarnen. Vi pratade litegrann. Det var trevligt.
När var senaste gången du gjorde en intervju?
- Jadu… Så länge sedan var det, haha!
Du var en doldis i sammanhanget och det finns inte mycket skrivet om dig, varför?
- Nä, men man har olika roller i ett fotbollslag och jag var den som jobbade i det tysta och försökte göra mitt jobb så bra jag kunde. Det gör ju alla men sedan har man olika roller. Vissa gör mål och vissa gör andra saker. Jag försökte hjälpa Lasse så gott jag kunde där bak.
Hur var det att vara Jonas Stark efteråt?
- Känslan var ju rätt skön om man säger så, men det var ändå en lite konstigt för det var ett väldigt speciellt år. Klubben hade dålig ekonomi och det byttes ordförande. När andra lag åkte till Cypern eller La Manga så åkte vi till Skåne på träningsläger. Och så var vi ju nederlagstippade. Vi skulle antingen åka ur eller hamna på kvalplats neråt. Det var många saker som talade emot oss.
