När den 198 centimeter långe och 105 kilo tunge gambiern kom till Djurgården för sju år sedan uppfattade han inte sig själv som särskilt stor. Sedan dess har snälla målvaktstränare och elaka supportrar tvingat honom att inse att hans kroppshydda sticker ut.
Känner du dig stor?
– Ibland ställer jag mig framför spegeln och försöker se den där jätten alla pratar om. Men jag ser honom inte. Okej, jag är inte liten, men… det är klart att jag känner mig stor när jag är med Stefan Batan och de andra små killarna i laget, men med Oskar (Wahlström) känner jag mig faktiskt liten.
Har du alltid varit stor?
– Hemma i Gambia kallades jag »GG« – »Gentle Giant«. Men mina fem bröder är lika stora som jag. Och farfar – han var en riktigt stor man.
Varför blev du målvakt?
– I Gambia var jag både vänstermittfältare och målvakt tills jag var 16. Mina kompisar övertalade mig att satsa på att bli målvakt. De såg det som jag inte såg – att det var bra att ha någon med min kropp i målet. Det passade mig bra – jag hatar att springa. I Afrika tränar målvakter inte så mycket fysik. Jag slängde mig och hoppade lite, men jag sprang aldrig med utespelarna.
Vad har du tränat på sedan du kom till Djurgården?
– Det senaste året har jag jobbat mycket med att täcka av, spänna ut armarna och göra mig så stor som möjligt. Innan jag kom till Sverige insåg jag inte hur jag kunde utnyttja min storlek. »Kjelle« (Frisk, Dif:s målvaktstränare) har tjatat om att jag måste agera med mer pondus. Går jag in helhjärtat i en situation finns det ingen som kan utmana mig. Men ibland skriker jag för sent och träffar försvararna. En gång i Gambia skulle jag boxa ut en hörna, jag skrek »Keeper!« och hoppade. Tyvärr träffade knytnäven inte bara bollen, utan också anfallaren och min försvarare, som bröt näsan.
Jag har sett att du kan plocka ner inlägg med en hand.
– Det gör jag nästan bara på träning nuförtiden. Jag missade en gång. Jag klistrade bollen – men när jag landade tappade jag den framför fötterna på en anfallare.
Många menar att du skulle bli ännu bättre om du inte var så snäll.
– »Varför är du inte hårdare?« frågar folk hela tiden. Men, hey – varför ska jag vara onödigt hård? Behöver jag använda min kropp så gör jag det, men det gäller att inte släppa fokus på bollen.
Blir du aldrig arg?
– Jag minns inte ens sist det hände. Jag är väldigt sällan sådär rasande att jag vill slåss, men när det händer – you will see a lot of Dembo…
Mattias Jonson säger att det är tryggt att ha dig i laget eftersom motståndarna inte gärna börjar bråka.
– Jag skulle aldrig låta mina medspelare få stryk. Om jag är störst i laget, då är det mitt ansvar att försvara de andra.
Är det alltid bra att vara stor?
– Många stora målvakter är långsamma, men jag har snabba reflexer och bra spänst. Ibland förvånar jag mig själv. »Hur lyckades jag komma ner till stolproten så fort med mina 105 kilo?« Det är otroligt egentligen.
Några nackdelar måste det finnas med att vara så stor?
– Domarna blåser inte när anfallarna klänger och drar i mig. Jag har bara fått en enda frispark med mig. Det var när Elfsborgs Joakim Sjöhage sparkade mig i huvudet så jag fick åka till sjukhus.
Tycker du att det är orättvist?
– A foul is a foul. Det spelar ingen roll om jag klarar av det för att jag är en jätte.
Vad gör du när anfallarna sliter i dig?
– Inför hörnor lyfter jag upp händerna så att domaren ska se hur motståndarna hänger i mig. Precis innan hörnan slås, när domaren tittar bort, drar jag till riktigt hårt med armbågen eller stampar dem på tårna. Det är det enda jag kan göra för att bli av med dem. Gör jag dem lite illa kommer de inte lika nära igen.
Kjell Frisk säger att han kan känna vibrationerna i marken när du slänger dig.
– Han kallar mig »Sjöhästen«. Jag har en teknik som är ovanlig i Europa. Den fungerar för mig, men om en annan målvakt skulle slänga sig som jag skulle de kanske skada sig.
Men du har fått problem med benhinnorna.
– Kanske sliter det på kroppen att kasta sig så långt när man är så tung. Jag röntgades för ett tag sedan. Läkarna sa att det inte var någon fara att spela, men de blev chockade när de såg röntgenplåtarna: »What the hell! What kind of leg is this?« De hade aldrig sett en så kraftig benstomme.
Blir du trött på allt snack om din storlek?
– Man måste acceptera sin kropp. Alla barn stirrar på mig, de älskar mig för att jag är så stor. Och en del kvinnor tycker att det är sexigt (skratt).
Säsongen 2005 fick du mycket -kritik för att vara ojämn och klumpig. Ibland känns det som om du får mer uppmärksamhet för att du är så stor.
– Motståndarfansen skriker ofta »Anabola!«, men jag kan ta det. Och 2005, jag släppte in 26 mål på 26 matcher. Det är bra, ju! En av mina vänner säger att jag är så stor att alla mina små misstag syns. Ibland tror jag att han har rätt.
Text: ERIK ALMQVIST
UR Offside 6/2007