Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ALLSVENSKAN

Offsides allsvenska nedräkning: HBK:s Michael Svensson om hårda krav

Fotbollskanalen.se och Offside bjuder under veckan på några av fotbollmagasinets bästa texter om allsvenskan. Den här gången möter vi Halmstads nya assisterande tränare, återvändaren Michael Svensson. Han pratar om att han är en blandning mellan Tom Prahl och Gordan Strachan när det kommer till hans tränarstil.

Som spelare gjorde han sig känd som mittbacken som tränade hårdare än alla andra. Nu tänker Halmstads BK:s nya assisterande tränare drilla andra i samma tuffa skola som han själv har gått i.

Vad har du att erbjuda gamla lagkamrater och nya unga spelare?
– Jag nådde en hög internationell nivå och vet vad som krävs för att nå dit. Alla har hört att det är »tufft« att vara professionell, men inte särskilt många vet hur det egentligen är. Hade man gjort en mindre bra match fick man höra det omedelbart. Ledare kan inte hålla spelarna i handen. På planen har man ett stort eget ansvar. Jag kan få spelarna att ställa högre krav på varandra.

Är du rädd att du som tränare kommer att kräva för mycket?
– Fotbollsplanen är som vilken arbetsplats som helst. Man måste ha krav från chefen och kunna ställa krav på sina arbetskamrater. Jag ställde höga krav på mina medspelare och tycker fortfarande att det ska betyda mycket att släppa in ett mål eller att missa en målchans på träning. Då måste jag kunna ställa krav. Jag förväntar mig att det ställs höga krav på mig också.

Gamla lagkamrater kallar din träningsinställning »sjuklig«.
– Jag var aldrig någon träningsnarkoman. Däremot gick jag alltid till träningen med en fokusering på vad jag hade för syfte med den; »Hur gynnar det här mig?« och »Vad får jag ut av det här?« Syftet med träning är att bli bättre. Jag tror att man spelar match på samma sätt som man spelar när man tränar.

Under åren som spelare i HBK skällde du ut Tom Prahl när han dömde internmatcher på träning. Var går gränsen för vad som är okej ?
– Att vara känslomässigt närvarande på träning är positivt. Jag tycker att konflikt hör till. Allt ska inte vara perfekt och åsikter ska gå isär. Vissa spelare kom till träningen och fokuserade på att om 90 minuter är den slut, att de snart gjort sitt för dagen. Det gjorde inte jag. Det är kanske därför jag lyckades komma till Premier League. Jag gav det där lilla extra som vissa andra inte gjorde.

Tom Prahl anser dig vara den mest målmedvetna spelare han tränat och menar att det är den bästa av talangegenskaper. Håller du med?
– Absolut. Men jag tycker inte att man ska stirra sig blind på personliga mål. Det skapar bara onödig press och besvikelse. Jag menar att man kan bli precis så bra som man vill bli – om man är fokuserad. Om man har insikt i träningsinnehållet och vet vad man gör och varför man gör det. Sedan måste man ha tur också. Det är någonting man får på köpet – målmedveten tur.

Kan du som tränare lära ut den inställningen?
– Till varje träning måste jag visa att jag vill utveckla dem så mycket som möjligt. Det visar dem att det är på allvar. Vissa träningsövningar är tråkiga och som ung är det enkelt att ställa sig frågan: »Vad fan ska jag göra det här för?« Då är kommunikationen viktig. Att jag som ledare kan övertyga spelarna om varför de gör som de gör.

Är du säker på att det blir så lätt?
– Jag har massor av idéer. Men jag måste få ut dem till spelarna på ett tydligt och övertygande sätt. Jag skriver ner vad jag ska säga till spelarna inför träningarna, nästintill ordagrant. Det fungerar inte att bara rabbla moment. Jag måste hitta fokusering som ledare. Med Southampton åkte vi på ett löpläger till Skottland i en vecka. När bussen rullade in i St Andrews trodde vi att vi skulle få bo på det femstjärniga hotellet vid golfbanan. Istället blev vi inackorderade på universitetet bredvid i pyttesmå rum med bara en säng och en mini-TV. Två gånger om dagen sprang vi fem kilometer – med och utan boll – på tid. Benen värkte ständigt. Det hade varit lätt att vilja hata och kräkas på träningen. Istället lyckades tränaren Gordon Strachan övertyga oss om att vi gjorde det för att bygga upp vår mentala styrka. Han är en mycket klok man.

Det känns brittiskt.
– Inte nödvändigtvis. Mental styrka får man på en sunkig grusplan i Sverige också. När såren på knäna ständigt har slagits upp på träning och läkt ihop med sängkläderna om nätterna, bryr man sig till slut inte om några jävligheter när det väl är matchdag.

Du beskrivs redan av HBK-spelarna som väldigt instruerande med ditt kroppsspråk.
– Kroppsspråket är viktigt. Tummen upp och ett stolt intryck reagerar folk positivt på. Tvärtom ifall man hänger med huvudet. Att gapa och skrika – att vara vokabulärt närvarande – är också viktigt. Gordon Strachan är otroligt engagerad och aktiv på sidlinjen. Han är tuff och ställer hårda krav – med hela kroppen. Det gav resultat. Vi spelade FA-cupfinal och blev åtta i ligan med ett mediokert lag. Kommunikation och engagemang är två viktiga ledaregenskaper som jag har lärt mig av Gordon.

Är du som ledare en Tom Prahl eller Gordon Strachan-typ?
– Jag plockar delar från dem båda. Toms metoder för att utveckla fotbollspelare och Gordons entusiasm. Jag är fortfarande oerfaren som tränare och lär mig mycket varje dag av Lasse Jacobsson som är huvudtränare. Jag lyssnar och är lyhörd varenda träning. Som när jag var spelare. Bara för att jag varit en duglig spelare får jag inte tro att jag är en lika bra tränare. Den ödmjukheten kanske är viktigast av allt.

Johan Persson ur Offside, nr. 2 2010

Publicerad 2010-03-12 kl 11:22

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER