FotbollDirekt.se har träffat en bollbegåvning som troligtvis nått eliten oavsett vilken idrott han valt att satsa på.
Niklas Maripuu har redan vunnit SM-guld i innebandy och nästa mål är att vinna ett till - i fotboll.
– Jag kunde träna fotboll med Väsby klockan fyra på Skytteholm och sen springa och köra innebandy direkt efter i Solnahallen, säger Niklas Maripuu till FotbollDirekt.se.
För ett par år sedan lade Niklas Maripuu undan innebandyklubban för att helt satsa på fotbollen. Då hade han redan vunnit ett SM-guld i sporten.
Han var utlånad till Väsby United iuSuperettan under två säsonger men la av innebandyn efter första. Till sist blev det för påfrestande för kroppen.
– Första säsongen i Väsby körde jag både fotboll och innebandy faktiskt. Det gick helt okej att fixa men nackdelen var ju att det till slut blev för mycket. Jag åkte på en stressfraktur i foten, fick en spricka, säger Niklas Maripuu.
– Jag kunde träna fotboll med Väsby klockan fyra på Skytteholm och sen springa och köra innebandy direkt efter i Solnahallen, så det blev lite tufft till slut.
I fotboll är han innermittfältare i hård konkurrens med Daniel Tjernström, Helgi Danielsson, Robert Åhman Persson.
Du är lite som AIK:s Darron Gibson då?
– Ja det kan ju nästan säga. Jag håller ju på United också, säger han och skrattar.
Efternamnet Maripuu har Niklas fått av sin farfar från Estland.
Niklas kan beskrivas som en tvåvägsmittfältare som på senare år tagit mer och mer defensivt ansvar.
Han fyllde 19 i mars, gjorde förra säsongen två allsvenska inhopp och har fått mersmak.
– Jag har fått känna på det, men man vill ju alltid ha mer. Jag känner ju att jag skulle kunna gå in och spela en allsvensk match från start nu, säger Maripuu.
I innebandyn var han mer målfarlig och spelade forward.
– Jag var mer målgörare i innebandy faktiskt, speciellt i de yngre åldrarna. jag var en av de i laget som alltid gjorde målen, säger han.
Varför valde du fotbollen?
– Jag kände hela tiden att fotbollen var, inte roligare, men nummer ett. Det är ett större intresse kring fotbollen och är du uppvuxen i AIK så är målet att spela med fotbollslaget.
Niklas berättar att han nog inte var någon stjärna i innebandylaget.
Mest spelade han i tredjefemman och fick därmed sitta en del på bänken när det vankades slutspel.
Inte så illa ändå med tanke på att flertalet landslagsmän huserar i AIK. Oavsett så har han ett SM-guld hemma på prishyllan.
– Sista säsongen som jag var med var då de vann SM-guld. Jag har en inteckning från innebandyförbundet, så får jag bara en i fotbollen så har jag det från två olika sporter, säger Niklas Maripuu.
– Vad heter han som var bra i fotboll och bandy? Eller hockey kanske det var. Tumba va? Han tog SM-guld i båda, men det var ju inte modern tid liksom, fortsätter han.
Tumba är känd som en riktig bollbegåvning. Ser du dig själv som en?
– Grundkänslan till bollen har jag alltid haft. Sen är jag ingen stor tekniker, det kan jag inte säga. Jag har bollkänsla men jag är ingen Admir Catovic som kan göra 400 olika tricks med bollen.
Är det han som är mest teknisk i AIK?
– Ja det är han och Martin (Mutumba). Sen får du fråga dem vem som är bäst, jag lägger ingen värdering i det. Du kanske kan utlysa nån tävling?
Här någonstans avbryts intervjun. Lagkamraten Viktor Lundberg har smygit ut en vattenslang från ett fönster och sprayar ner Niklas Maripuu, journalist och bandspelare. Tekniskt avbrott - kan man säga.
För att återknyta till Väsby. Hur var det att bli utlånad?
– Jag tror jag spelade 20 matcher i Superettan (21 till och med) från start och det var var hur bra som helst för min utveckling. Det hade varit bra att ha Väsby kvar i Superettan nu, jag har spelat två matcher med Väsby nu i division 1 för att få 90 minuter och det känns att det är skillnad. Superettan är en perfekt nivå när man är 17-20 år.
På tal om begåvningar så har Niklas Maripuu varit med i pojklandslaget hela vägen från P15 till U19 och spelat ett tjugotal landskamper.
Berätta om ett bestående minne från landslaget?
– Vi mötte Holland borta i en träningslandskamp och John (Guidetti) gjorde fyra mål. Matchen slutade 4-4.
Guidetti verkar vara en kille som känner alla?
– Han är djävligt social, tar för sig överallt och snackar hur mycket som helst, men han är också hur skön som helst.
Är det ni som lirar i det "stora" landslaget om några år?
– Alla har absolut kapaciteten att komma dit. Sen är det en lång väg men alla har förmågan att göra det.
Och han har lirat i AIK sedan femårsåldern och känner klubben utan och innan.
– Jag har ju varit här hela livet, är uppväxt i Solna i och runt Råsunda och runt klubben. Jag vet ju vad det handlar om och det är klart jag har extra känslor för klubben, säger han.
Hittills säsongen 2011 har inte Niklas Maripuu fått göra en match från start och tiotalet inhopp. Han har varit ett stadigt inslag på bänken men det är tydligt att han har några spelare framför sig i tränaren Andreas Alms förtroendekedja.
Frågan är nu när han får chansen att visa upp sig från start.
– Ingen aning, jag har inte haft något snack. Det är bara att kriga på. Det är klart jag hoppats på att få spela mer och till och med ta en plats, men det är som det är. Någon gång får man ju chansen förhoppningsvis och då gäller det att ta den, säger han.
– Sen hade jag en skada på försäsongen, två-tre veckor innan Djurgårdsmatchen så var jag ju borta. Så det var kört redan då att få starta premiären och de som har spelat har gjort det djävligt bra på mittfältet, fortsätter han och tänker kanske på en pånyttfödd "Tjerna", som varit ofin nog att fullkomligt kedja fast sig vid den där ena mittfältsplatsen.
Hur länge är du beredd att satsa på AIK?
– Det är klart jag krigar för det här. Jag har kontrakt till 2012 och försöker ta en plats här, men bara för att du har en extra anknytning till AIK som jag har har kan du inte låsa dig till AIK.
Vad hade du för andra erbjudanden?
– I de tidiga landslagsåren ville Sampdoria ha över mig. Sen var det en som ville ha över mig till Fiorentina, med en annan kille från pojklandslaget: Abdul Khalili i Helsingborg.
- Men det blev aldrig att jag åkte. Det är nog inte riktigt min grej. Jag tror jag utvecklas bättre här hemma där jag kan gå ut skolan och allt sånt där. Det hade varit kul att testa på men jag tror det var bättre att stanna hemma.
Han bor i samma hus som ett tiotal andra spelare och det blir lite hotell- eller lägerkänsla att bo på samma ställe. Det blir också en hel del tv-spelsturneringar.
– Ja det blir hur mycket FIFA som helst. I de här kretsarna är jag FIFA-mästare, i AIK och Väsby är det ingen som tar mig.
Finns du med senaste FIFA och hur bra är du?
– Ja i FIFA 11, eller senaste. Jag kommer inte ihåg om det var 52 eller 62, inte så jättebra iallafall.
Hur känns det att vara med i FIFA?
– Första gången så var det soft, sen dess har jag inte tänkt på det så mycket. Du har ju en gubbe som du springer runt och skjuter med innan du kommer till menyn och där har jag valt att spela mig själv.
Är du bättre än den eller är den bättre än dig?
– Jag tycker han har för dåligt skott, mot vad jag vill ha. Han är rätt dålig alltså den där gubben. Han kan ju knappt skjuta.
Du får sikta på att vara bättre i nästa FIFA då?
– Ja får hoppas det, att jag utvecklats lite. Gör lite fler mål iallafall.
Den stora hobbyn när han inte spelar fotboll är att titta på. Premier League, Serie A, La Liga, ja det som visas helt enkelt. Lagkompisarna brukar samlas och titta tillsammans.
Jag hörde av Alexander Milosevic att ni kollar matcher och inte riktigt gillar Christoffer Eriksson?
– Nej jag har inget emot Krille, du ser ju han står och tvättar bilen nu. Nej han är hur skön som helst, säger han och pekar mot Eriksson på parkeringen.
Vad jag menar är hur mycket ni mobbat honom för att han håller på Liverpool?
– Hur mycket som helst, du ska se hans plats i omklädningsrummet. Liverpool har det tungt nu ju och efter varje match de har förlorat satte jag upp en bild på den spelare som gjorde det avgörande målet. Sen satte jag upp "nitton Unitedtitlar" på hans plats och det hänger rätt mycket grejer där.
Har han försökt sig på någon hämnd då?
– Nej, han vet att Liverpool är för jäkla underlägsna just nu. Så han är rätt tyst och fin.
Mathias Asplund