Özkans mål var matchens enda när AIK slog Halmstad med 1-0 (0-0).
-Nu hoppas jag att kroppen håller, säger han.
Det gör AIK också. Och majoriteten av de närmare 22 000 som såg honom härja med HBK-are på Råsunda i den allsvenska premiären.
U 21-landslagsmannen kan mycket väl vara en av nycklarna för att det ska gå som nye tränaren Mikael Stahre tänkt sig. Att AIK, trots all turbulens, storstädningen i truppen i höstas och avsaknaden av uppmärksammade spelarköp, ska vara med där uppe i toppen och slåss om medaljerna.
Med en Özkan i form kan det mycket väl gå vägen. Han var inte briljant mot Halmstad, han var inte ens nära talangens max, men han var bra och mest av allt, han såg till att AIK vann sin första hemmapremiär på fem år.
"Sånt man drömmer om"
Özkan berättar gärna själv hur det gick till i den 55:e minuten:
-Det var en bra passning från Martin (Mutumba), jag drog till på ett tillslag och... ja, det är sånt man drömmer om.
Drömmer du om att göra mål?
-Ja, fast då sitter dom i krysset, haha.
Den här bredsidan dög gott, tillräckligt hård och välriktad för att Magnus Bahnes händer inte kunde skulle hinna nå bollen.
För AIK var målet en retroaktiv belöning för alla chanser i första halvlek. Då var inte Halmstad med i matchen, skapade nästan ingenting.
HBK-tränaren Janne Andersson:
-Vi var inte tillräckligt bra i sista tredjedelen. Vi kunde inte hota AIK i dag. Jag vill se mer kreativitet i passningsspelet.
Nervöst på bänken
Ändå var inte en kvittering långt borta när Andersson kastade in trion Tim Sparv och bröderna Ajsel och Emir Kujovic i andra halvlek. Forceringen i slutet tvingade AIK att slå bort en och annan boll i panik.
Så dags satt Gabriel Özkan på bänken.
-Utbytt för att han var trött, säger Stahre.
-Inget att säga om. Tränaren bestämmer och gör det som är bäst för laget. Men jag sade till Andreas Alm (assisterande tränaren) att det är hemskt att följa en match från bänken. Jag höll på att få en hjärtattack i slutet. Underbart att vi höll undan. Vi kommer att bli svåra att slå, säger Özkan.
TT