Tonläget är åter uppskruvat mellan supportrar och polisen. Under 2019 började polisen arbeta mer aktivt än tidigare utifrån den så kallade villkorstrappan, för att stävja brott och bland annat få bort pyroteknik från fotbollsläktare. Det ledde till stora protester från supportrar och klubbar - och tidigare i år presenterade polisen en ny inriktning i frågan.
Stefan Hector, chef för operativa enheten på Noa, berättade att begreppet "villkorstrappan" är borta och att den nya inriktningen ska vara enhetlig och upplevas vara likadan i hela Sverige. Det ska vara mycket dialog och ingen ska bli överraskad av det polisen gör. Vidare kommer åtgärder att präglas av förväntad problembild och hur evenemangen tidigare genomförts. Han sa också att "de absolut mest ingripande åtgärderna, som att reducera publik, är det som ligger längst bort på skalan".
Inom fotbollen upplever en del klubbar och supportrar att polisens arbetssätt liknar det som var under 2019. Sirius-supportrar fick inte använda OH-flaggor mot Norrköping på Studenternas, medan AIK har drabbats av kapacitetsneddragningar på ståplats under matcher i år på Friends Arena. Kritikerna inom fotbollen upplever att det rör sig om kollektiva bestraffningar, då de som inte använder illegal pyroteknik också kan drabbas av begränsningar av flaggor och kapacitetsneddragningar på ståplats.
Polisen bjöd under tisdagen in media för att berätta om myndighetens arbetssätt gällande idrottsrelaterad brottslighet, och Stefan Hector var tillgänglig för att svara på frågor.
Hector tycker att polisen har en bra dialog med Riksidrottsförbundet, Svenska Fotbollförbundet och Svensk Elitfotboll, men är förvånad över det uppskruvade tonläget.
- Jag skulle säga att det är en god dialog. Det är inte så att vi alltid är överens eller tycker samma sak och ett exempel på det är att vi är överens om att pyroteknik inte hör hemma på en läktare. Å andra sidan har vi olika uppfattningar om hur vi ska ta oss därifrån, säger Hector till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Det är samma intryck från regional nivå, där man har kontakt med klubbarna. Det finns en dialog, en kreativ dialog. Man är nödvändigtvis inte överens om allt, men man har en god dialog. I så motto tycker vi att det är positivt, men i det offentliga samtalet noterar vi att det är oerhört polariserat, att man målar en bild av polisen mot fansen. Jag skulle säga att det är en felaktig bild. Polismyndighetens enda intresse i fotboll är säkerhet. Det är säkra arrangemang utan ordningsstörningar och brott. I övrigt tänker vi att arrangörerna arrangerar fotboll bäst.
Har du varit med om ett läge med en lika hätsk stämning?
- Jag har varit polis i 30 år och har varit med om mycket, så jag tänker att det är svårt att relatera, men jag kan ändå konstatera att tonläget är uppskruvat helt i onödan. Jag vet faktiskt inte varför det har nått sådana nivåer, men jag konstaterar att så är fallet trots en god dialog med klubbar och förbund.
Hector tycker vidare att det är felaktigt att kalla villkoren om begränsningar av banderoller och publikneddragningar för kollektiva bestraffningar.
- Villkoren i ordningslagen är ju en del av tillståndet, och polisens enda intresse är ett säkert arrangemang. Det är därför vi utformar villkoren. Då kan det vara så att man exempelvis villkorar att det ska finnas visitation vid entrén, det ska vara si och så många ordningsvakter och si och så många publikvärdar. Det är bara för att åstadkomma ett säkert arrangemang. I vissa sammanhang och som den mest ingripande åtgärden kan man använda publikneddragningar. Det är inte att betrakta som ett straff, inte ett kollektivt straff och inte ett straff till klubben, säger han och fortsätter:
- Om vi begränsar publiken syftar det till att i en miljö, där det till exempel bränns bengaler, ska finnas utrymme att komma undan en eventuell eld, att man inte ska stå så nära att man bränner sig, men också att räddningstjänstinsatser ska kunna genomföras. Polismyndighetens ansats handlar inte om att bengaler i första hand är förbjudna. Det handlar om säkerheten vid arrangemanget och det är ett ansvar vi har. Sedan förvrids det här bitvis i den offentliga debatten till att polisen straffar kollektivt. Jag skulle säga att det är en vanföreställning som är ett missförstånd eller i värsta fall ett medvetet missförstånd. Jag konstaterar att tonläget är uppskruvat.
Gällande kollektivet säger du att det vrids i debatten. Det kan vara fall, där en supporter står på en kortsida eller ståplatsläktare och inte använder pyroteknik, men ändå drabbas av exempelvis en neddragning och inte kan gå på matchen.
- Ja, och jag tror också att vi ska sätta det i ett sammanhang att vi har haft en pandemi med en begränsningsförordning, som av smittskyddsskäl begränsat antalet deltagare. Den upphör nu den 29 (september) och jag tänker att vi ska vara försiktiga med att dra förhastade slutsatser om framtiden. Vårt intryck av säsongen 2020/2021 är att mängden våld - upplopp, misshandlar och liknande - på våra arenor inte är allt för oroväckande, medan mängden pyroteknik är besvärande.
Hector menar att polisen inte kommer att behöva använda publikneddragningar för alla klubbar, men att det kommer bli så i vissa enskilda fall. Polisen ser då över ett brett spann av arrangemang innan den typen av villkor skrivs in i ett tillstånd.
- Vi tycker att de flesta arrangörerna i Sverige gör ett bra jobb eller har ett bra arrangemang. Jag vill betona att man faktiskt kan göra ett bra jobb och ändå ha ordningsstörningar. De flesta arrangörerna arrangerar säkra arrangemang och grundregeln är att arrangörer inte kommer att få publikneddragningar efter begränsningsförordningen med undantag för något eller några undantag. Kollektivet av svenska klubbar kommer inte få publikneddragning, men det finns någon klubb eller några klubbar, där vi kan se en serie av ordningsstörningar, ett mönster, en trend, en tendens. Där kan vissa neddragningar komma att ske, men det gäller att inte förväxla begränsningsförordningen, som skulle skydda oss mot smittspridning. med ordningslagen. Där är vi nu och framåt.
Till mötet mellan Sirius och Norrköping var det ett villkor om begränsning av flaggor. Följden blev att 42 pyrotekniska pjäser tändes. Hur ser du på utfallet av det villkoret?
- Vitsen med ett villkor är att det gör jobbet och att ordningsläget blir bättre och arrangemanget säkrare. Jag ska säga att vi får pröva oss fram kring vilka villkor som fungerar och som ger en minskad pyroteknikanvändning eller vad det kan vara. Det är inte alltid det blir rätt och det är inte alltid det blir som vi trodde att det skulle bli. Storheten handlar då inte om att man måste göra rätt från början, utan att man ska lära sig av de gånger det inte blir rätt. Det uppfattar jag att vi har gjort i det här fallet, säger Hector.
Är ni självkritiska i sådana lägen som kring det villkoret?
- Absolut. Vi är självkritiska runt det arbetet och mycket annat arbete. Det skulle jag säga är sunt för varje organisation, att vara självkritisk.
Vad har ni för belägg alternativt forskning kring att ett villkor om begränsning av flaggor leder till mindre pyroteknik precis som reducering av ståplats?
- Huruvida flaggor och annat begränsar pyroteknikanvändning är i varje fall tankemodellen att man kan gömma sig bakom flaggor, maskera sig, tända pyroteknik och på så sätt inte bli identifierad och lagförd. Vi tycker väl oss ha sett en mycket begränsad framgång med just den villkorsformen. Vi har testat den i Sundsvall och i Uppsala och vi kanske inte anser att det är den mest framgångsrika utformningen av villkor som vi har sett hittills. I så motto försöker vi se vad som ger en önskad effekt.
En del i den nya inriktningen är enhetlighet, att polisens arbete ska bedrivas likadant i hela Sverige. I det här fallet begränsades flaggor på Sirius-Norrköping, men vad jag sett har det inte begränsats på någon annan match - trots att det varit pyroteknik. Hur är enhetligheten där mellan olika regioner?
- Alla villkor som är utformade träffar inte målet som är avsett och då får vi göra på ett annat sätt. Vi utfärdar ungefär 11 000 tillstånd om året och ibland blir det inte som vi tänkt oss. Då får vi helt enkelt justera det. Vi har en strävan efter att vara enhetliga, men det är Sveriges största myndighet med 34 000 medarbetare, så det är inte alltid det blir enhetligt. Det här är förmodligen ett arbete som kommer ta många år att nå med en tillräcklig grad av enhetlighet. Då menar jag också enhetlighet i bedömningar, inte enhetlighet i hur besluten sedan faller ut. Det är två helt olika saker med derby på Friends Arena och en hemmamatch i Kalmar, säger Hector.
Polismyndigheten har vidare en femårsplan gällande problematiken under matcher. Polisen hoppas då inte behöva vara en aktör inom fotbollen.
- Vi ser att det nog kommer att ta en tid. På fem år vill vi åstadkomma en situation, där polisen inte är en aktör i fotbollen, att man slipper de narrativ som vi ibland beskriver polisen mot fansen och annat. Det kommer förmodligen ta ett tag, det kommer krävas många dialoger och det kommer säkert vara steg framåt och något bakåt, men vår horisont för det här arbetet är ungefär fem år för att åstadkomma ett läge med stort eget ansvarstagande bland klubbarna och att polisen inte behöver lägga resurser i anslutning till fotbollsarrangemang. Därmed finns det en del lärdomar, och när hela säsongen är slutspelad kommer vi att utvärdera hur det gått och vad vi har gjort. Vi har ett relativt bra verktyg för det nu, och med utgångspunkt för det ta sig an nästa säsong.
Nyligen berättade kriminalkommissarien Fredrik Gårdare, som har varit chef för polisens aktionsgrupp mot idrottsrelaterad brottslighet, att gruppens arbete pausas på obestämd tid. Stockholms län har tagit beslut om det med anledning av att polisen måste prioritera gängkriminalitet, vilket väckte oro hos Svenska Fotbollförbundet gällande matchfixning.
Hector menar nu att Noas korruptionsgrupp leder den typen av arbete hos polisen.
- Verksamheten i Stockholm, som har sysslat med matchfixning, är omprioriterad mot dödligt våld, vilket är en relevant omprioritering, men jag delar oron. Matchfixning är på sätt och vis ett mycket större hot mot idrotten än pyroteknik utifrån att ingen vill betala för att se en match som är uppgjord. Men det finns på Noas utredningsenhet en arbetsgrupp som jobbar mot korruption. Vi hade även alldeles nyligen en huvudförhandling i ett ärende om matchfixning i tennis, som var just resultatet av arbetet i Noas korruptionsgrupp, så arbetet har inte försvunnit. Det bedrivs på en annan del hos polisen.
Är resursfördelningen rätt mellan arbete kring brott under matcher kontra matchfixning?
- Vad den polisiära resursbalansen faller ut i är en väldigt svår ekvation givet att det är dödligt våld i våra förorter, gängkriminalitet, mängdbrott, internationella stöldligor och så vidare. Vad som är en relevant bemanning är väldigt svårt att uttala sig om, men det önskvärda slutläget är att polisens arrangemang i idrott är så litet som möjligt och att så mycket som möjligt sköts av arrangörer och förbund.