- Som det känns nu är det slut med fotbollen för min del, säger Tom Prahl till FotbollDirekt.se.
Tom Prahl på en allsvensk tränarbänk – det har känts som en självklarhet sedan början 90-talet. Men nu är en tränarkarriär som löpt över nästan 40 år, med SM-guld i två olika klubbar och med UEFA-cup-festerna med Trelleborg mot Blackburn och Lazio – till ända.
Prahl sade efter förra säsongen att han skulle ägna vintern åt att fundera över sin framtid. Men suget efter att träna ett lag har inte kommit tillbaka, och 63-årige Prahl börjar allt mer anpassa sig till sitt nya liv som pensionär.
- Jag har sagt tidigare att jag ville gå i pension som allsvensk tränare, för det hade varit i helt unikt i svensk fotboll. Mig veterligen är det ingen som gjort det tidigare. Nu blev det inte så och det är klart att det var oerhört tungt när Trelleborg åkte ur. Hade de varit kvar i allsvenskan hade jag tränat dem nu, så är det ju.
- Men jag kände att jag hade varit på den högsta nivån så pass länge och att jag helt enkelt inte orkat ladda om, ge den energi som skulle krävas att ta upp klubben igen.
- Jag har hållit några föredrag om ledarskap, sedan har jag suttit som expertkommentator för MFF:s intern-tv ett par gånger. Utöver det har det varit ganska lite fotboll. Jag har sett en match med Trelleborg, sedan har jag förstås sett en del matcher på tv då och då.
40 år som tränare – och sedan så pass lite fotboll så tvärt. Det låter som att det vore svårt att lämna det bakom sig så snabbt?
- Nej men jag trivs rätt bra med det liv jag har nu. Men visst var det svårt i början. Det blir en tomhet, man får slita med att anpassa sig till en ny tillvaro efter så lång tid med fotbollen. Jobbet är en så stor beståndsdel av ens liv och också en stor del av ens identitet. Men det är väl något som gäller för alla som går i pension.
Men Prahl hade kunna skjuta pensionen på framtiden. Trots det fiaskoartade fjolåret, där Trelleborg – femma 2010 – rasade ur allsvenskan, så Prahl kunde lätt ha hoppat vidare till ett nytt tränarjobb om han hade velat. Flera klubbar hörde av sig efter att han sagt upp sig som TFF-tränare.
- Ja, men det var just i den vevan, efter den gångna säsongen, som jag fick en del förfrågningar. Sedan dess har det varit tyst. Nu har de allra flesta klubbar tränarjobben tillsatta också. Dyker det upp något nytt är det väl i sådana fall längre fram – när någon klubb hamnar i trubbel så kanske de hör av sig.
Och om det händer att en klubb hör av sig?
- Det ska vara något alldeles speciellt för att jag ska fundera på det. Men jag tror inte att det är särskilt realistiskt att det händer. Helt säker kan man aldrig vara, det vore dumt att utesluta något. Men som det känns nu är det slut med fotbollen för min del, jag är färdig med den.
Vad har du sysslat med utöver de uppdrag du haft?
- Saker som jag velat göra men kanske inte haft tid för när jag var tränare. Jag har åkt en del skidor och långfärdsskridskor, sedan har jag alltid gillat att hålla på med trädgården och det har jag fått mer tid med nu.
- Tidigare var man glad över att ha en dag ledigt under en helg här och där. Nu kan man ha ledigt två-tre veckor i sträck och det blir svårt att veta vad man ska göra av all tid. Men det är något som kommer gradvis, att man anpassar sig.
- Och jag känner mig ändå rätt nöjd med det jag uppnått som tränare och att det här var en bra tidpunkt att sluta.