Vilka vinner allsvenskan?
- Det tror jag att AIK gör.
Er målsättning med året?
- Att fortsätta utvecklas på en rad områden; vi vill bli ännu bättre i passningsspelet och utmana motståndarna högt upp i banan.
Varför är ni bättre i år än i fjol?
- Känslan är ungefär likvärdig. Vi har en stabil grund att stå på. Kanske känns det något vassare offensivt nu. En del nya spelare har kommit till och ser bra ut.
Färdigvärvat?
- Just nu finns inget som tyder på att vi köper någon spelare. Vi är nöjda med vad vi har.
Vem är viktigaste spelaren i laget?
- Det centrala mittfältsspelet är viktigt. En kille som Jorge Ortiz betyder mycket för oss.
Vem skulle du minst gärna släppa till en konkurrent?
- Ingen. Så enkelt är det, ingen.
Vem i ditt lag får sitt genombrott?
- Walid Atta, han har de egenskaper som krävs. Det hade han redan i fjol men defensivt var vår enhet väldigt välfungerande. Nu får han tränarens förtroende och det kommer att bli betydelsefullt. Sedan vill jag också nämna Nicklas Backman som också är redo för ett stort kliv.
Vem är näste landslagsman i din klubb?
- Här säger jag Walid Atta.
Delat ledarskap eller ej?
- Som ensam chefstränare är det jag som fattar de avgörande besluten. Men det här är inget enmansrejs. Vi är ett team. Tittar man på den moderna fotbollen i Sverige ser man exempelvis hur betydelsefulla sportchefer är. Här måste man föra en väldigt bra dialog, Björn (Wesström) har ju en nyckelroll när det gäller att utforma truppen. Samma sak med assisterande tränare och hela den biten. Allt hänger ihop.
Vem skulle du helst vilja värva från annat lag i allsvenskan?
- Ingen i nuläget, vi är nöjda.
Vad heter er fanclub?
- Nu skämtar du va? Jaså, inte. Black Army.
Bästa bortaarenan?
- IFK Göteborgs Gamla Ullevi.
Varför?
- Vi är det enda laget som vunnit där. Bra svar va? (skratt)
Bäste spelare genom tiderna? Sverige och utomlands.
- Utomlands gillar jag Messi, han har en väldig smartness. En fantastisk spelare på alla sätt. I Sverige väljer jag två killar från AIK, som personifierat varsin stil. Nebojsa Novakovic var internationell och hade en mjukhet i sin teknik. Johan Mjällby stod för det klassiskt skandinaviskt kraftfulla.