Fotbollsjournalistiken får ofta en språklig dräkt av klyschiga uttryck, slarvigt använda på ren slentrian. Men i det här fallet känns det faktiskt nödvändigt. Tom Söderberg har verkligen ”trotsat alla odds”; hans karriär är ”brokig” och vägen mot toppen som ”en berg- och dalbana”.
- Det hela började i Norge, Viking Stavanger närmare bestämt. Jag var sex år och målvakt. Och på den vägen hade jag tänkt fortsätta när vi flyttade hem till Sverige strax före högstadiet, berättar Söderberg.
Men så blev det inte. På grund av ett överskott på burväktare i lilla Backa IF tvingades han tänka om. Tom Söderberg blev utespelare, och en ganska dålig sådan till på köpet.
- Kass var nog rätta ordet. Plötsligt växte jag oerhört mycket och blev två meter lång. Precis som många andra storväxta tappade jag koordinationen, hade ingen koll alls på benen, säger han.
Allra värst var de tidiga tonåren. Motivationen tröt och varje träning framstod som en plåga. Ibland hittade Söderberg på bortförklaringar för att slippa gå dit. Det kändes inget roligt att ständigt höra till de sämre i klubben.
- Om jag funderade på landslaget? Nej, inte ens stadslaget. En sådan som jag var aldrig aktuell. Om någon påstått att jag skulle få chansen på en januariturné som 22-åring hade jag bara skrattat.
Ändå inträffade det osannolika - tidigare än någon kunnat ana. Tack vare specialträning med löpteknik och övningar för snabbheten i fötterna tog utvecklingen en hiskelig fart.
Kring gymnasieåldern värvades Söderberg av Hisingsgrannen BK Häcken och började harva i deras juniorlag.
Och, kan man tänka sig, a-lagsledarna gillade vad de såg. Fyllda 20 gjorde Söderberg debut i superettan 2007. Två säsonger senare small det rejält. När Häcken överraskade allsvenskan med sin femteplats som nykomling startade den gänglige försvararen alla matcher utom en.
Han övertygade så pass att nye förbundskaptenen Erik Hamrén slog en pling kort före jul.
- Det var jäkligt häftigt. Man märker vad proffsigt allt är och hur mycket resurser de har kring landslaget. Man blir liksom tagen på allvar. Det finns ett team runtom för att hjälpa oss spelare på bästa sätt. Samtidigt ligger en spänning i luften. Ingen vill slarva när man har ögonen på sig, säger Tom Söderberg.
Själv har han fina minnen från sin första tid med Blågult och resan till Syrien och Oman. Det var efter återkomsten till Göteborg som saker och ting gick åt skogen. Käpprätt åt skogen.
- De senaste månaderna hör till det värsta jag upplevt. I alla fall i början. Jag fick körtelfeber och under två veckor gjorde det så ont att jag bara låg kvar i sängen. Det var helt obeskrivligt. Som vanlig halsfluss men fasansfullt mycket värre, säger Söderberg.
I sviterna från den ovanliga sjukdomen tvingades han stanna hemma från Häckens träningsläger utomlands, han tappade i vikt och försäsongen blev ett stort bakslag. Men så sakteliga börjar formen komma tillbaka.
På onsdagen gjorde Söderberg sitt första bollpass inför premiären av allsvenskan. Enligt coachen Peter Gerhardsson lös det ur ögonen på honom.
- Klart att det var otroligt skoj. Har man varit konstant trött och mått dåligt är det klart att man längtar till fotbollen. Även om tajmingen och konditionen är som bortblåsta för tillfället, säger Söderberg.
Kring den tredje omgången tror han på spel. Det vore mycket välkommet i så fall, tycker Peter Gerhardsson.
- Han har ju sina spetsegenskaper. Längden, snabbheten och ett passningsspel som bara blir bättre och bättre. Klart att konkurrensen i landslaget är tuff, med Mellberg och Majstorovic och flera andra bakom dem. Men i allsvenskan skulle jag inte byta Tom mot någon annan mittback.