- Det har jag inte fått men jag har väl haft på känn att jag inte skulle få föja med på träningslägret, säger Niklas Skoog efter beskedet om att han inte får följa med på MFF:s träningsläger till Spanien.
Beskedet fick Niklas Skoog att i förmiddags meddela att hans karriär nu är över. Vid 34-års ålder slutar en av Allsvenskans största profiler under 2000-talet.
Har du slagit näven i bordet någon gång för att få svar på varför du inte fått chansen?
- Ja, det har jag gjort. Men några bra svar har jag inte fått. Det är som det är. Det enda jag vet är att jag spelade de fyra första matcherna sedan Roland tagit över och jag spelade bra. Sedan vet jag inte vad som hände. Men jag är ingen bitter person och vill inte gnälla och ställa till med problem.
- Men det är klart att jag inte tycker som tränarna. Jag vet ju att jag fortfarande är en bra fotbollsspelare.
Du såg dig nyligen fortfarande som nummer 1 i MFF - vågar du jämföra dig själv med den Skoog som vann guld 2004?
- Ja, det kan jag. Det är inte så stor skillnad. Det tycker jag verkligen inte. Men det är klart - vi hade ett bättre lag på den tiden, något som naturligtvis gjorde alla bättre. Det var inte bara jag som var bra då.
Varför väljer du inte att fortsätta i en annan klubb?
- Men jag känner så mycket för Malmö FF. Jag har spelat här i så många år. Har stadgat mig här. Min fru har en butik och vi har byggt hus...
- Vi får se vad som händer nu. Jag för diskussioner med MFF om en roll i organisationen.
Hur mår du efter ditt beslut?
- Det kanske inte känns så konstigt. Men det är klart att det är vemodigt. Det här har ju varit en så stor del av mitt liv.
Men du trodde på att få åka med på Spanien-lägret in i det sista?
- Nja, i ärlighetens namn har jag nog förstått att det inte skulle bli så. Men jag hade inte fått höra det definitivt så jag hoppades in i det längsta.
När Skoog får höra ordförande Bengt Madsen slå fast att han för alltid är inskriven i MFF:s historia så stockar sig rösten på 34-åringen som i så många år varit en av den allsvenska fotbollens allra största stjärnor.
- Vad jag säger om det...ja, det är ju oerhört smickrande...(tystnad)...det är stort för mig att få höra. Jag har ju blivit MFF:are så det är klart att det är känslomässigt.
Är du rädd för livet efter karriären?
- Nej, det kan jag inte säga. Det är nästan så att jag ser fram emot det när jag nu har bestämt mig. Jag är nog lite lättad efter som det sett ut den senaste tiden.
Tack för en strålande karriär!
- Tack så mycket