Han är anfallaren som tog superettan med storm och gick från att vara en helt vanlig talang till en av Sveriges största löften på bara några månader. FotbollDirekt.se har träffat Kalmars nyförvärv Sebastian Andersson.
I en öppenhjärtig intervju berättar nu 20-åringen om sin karriär hittills, varför han dumpades av Helsingborg, genombrottet i Ängelholm, flytten till Kalmar, varför han nobbade Djurgården och framtiden.
Det är ingen hemlighet att många klubbar jagade Andersson i vintras. En av alla var alltså Djurgården, som länge var med i kampen om talangens underskrift. Men till slut valde spelaren att gå till Kalmar istället.
– Just vid det tillfället kändes det inte riktigt lika stabilt i Djurgården, säger han.
Men vi tar det från början - allra första början.
– Pappa tog med mig till en fotbollsträning och det var många på dagis som spelade. Fotboll var något man bara började med. Jag höll på med hockey ett tag också, men jag slutade rätt snabbt för jag tröttnade på alla skydden, förklarar Andersson med ett skratt.
Anfallaren började sin karriär i Ängelholms FF som 5-åring och direkt såg man att spelaren var lite bättre än alla andra.
– Då var jag rätt duktig, det var jag. Man kände det, tycker jag. Men man tänkte inte på samma sätt då, det var bara en lek.
– Jag spelade i Vinslöv till jag var 15. Men det var först när jag var 13 som det började på riktigt, då spelade vi en turnering i Malmö. Efter det blev jag inbjuden till provspel i MFF. Sedan blev jag inbjuden till sommarproffsläger med HIF, så var jag där en vända redan då men så ville jag inte. Det var något som hände, jag kände inte för det.
– Efter högstadiet var jag där på ytterligare ett sommarproffsläger. Då ville HIF att jag skulle komma igen och då tog jag chansen. Det gick bra och jag spelade alla matcher från start (tipselit). Jag blev uttagen till landslagsläger och så, men sen vände det tydligen, när en tränare inte uppskattade mig. Jag vet inte varför, men då fick jag lämna.
Andersson dumpades alltså av Helsingborg, något som han tog väldigt hårt.
– Så det var tillbaka till ruta ett, till Ängelholm. Efter att man blev bortknuffad från HIF så var det lite annat som lockade, som kompisar och så. Jag ska inte säga att det var nära att jag slutade, men det var inte långt ifrån att jag började på en lägre nivå. Men ibland behöver man ta ett steg tillbaka och två framåt.
Det var också något som 20-åringen gjorde. Efter ett år i Ängelholms U21-lag fick talangen chansen i klubbens a-lag för två år sedan, och 2011 blev det stor succé med 12 mål i superettan.
Vad tror du det var som fick det att lossna så förra säsongen?
– Det kändes bra redan 2010. Då spelade jag 15 matcher från start och gjorde fem mål. Sedan kom det in massa inlånade spelare hit och dit, och det förstörde rytmen i laget. De lånade in för mycket spelare och höll på att kladda. Det var mitt i säsongen de gjorde det och det är inte bra att göra det för mycket. Innan säsongen kan det gå att göra så.
– Sen kom de nya tränarna, Jocke Persson och Christoffer Skoog, till Ängelholm inför förra säsongen. Då blev jag kanske lite mer kyligare framför mål och lite mer effektiv. Jag kände förtroende från de två redan från början. Då blir det så att man får mer självförtroende själv och vågar göra fler saker. Det gör mycket och det psykiska är viktigare än vad man tror, säger Andersson.
Trodde du, inför förra säsongen, att det skulle gå så bra?
– Vad ska jag säga? Det kändes bra på försäsongen också. Sen tränade jag mycket mer fysiskt än jag hade gjort innan och jag kände att jag blev lite starkare och snabbare. Sen hittade väl tränaren den rätta positionen till mig, i alla fall under den första delen av säsongen. Sen bytte vi system och då gick det faktiskt lite sämre för mig också. Jag spelade där uppe som ensam forward och det gick inte så bra. Men då var jag en del skadad i ljumskarna också, det blev lite hackigare.
– Men vi överträffade ju förväntningarna förra året, ändå var det en liten besvikelse att vi inte gick upp. Det var så jävla nära flera gånger. Vi borde gjort fler mål på hemmaplan i kvalet mot Syrianska, det var ju det som avgjorde det – och den här utvisningen. Det är sjukt faktiskt, att det blir ett självmål i sista sekunden också.
Hade du kunnat stanna i Ängelholm om ni gått upp?
– Antagligen hade jag gjort det och sedan gått vidare därifrån. Då hade jag fått lite rutin i allsvenskan, för då hade jag ju nästan varit säker på speltid. Även om det inte hade varit något topplag så hade jag ju ändå fått spela allsvenskan och möta alla spelare.
Men någon fortsättning i ÄFF blev det inte för superettans utropstecken 2011. Istället valde han Kalmar och spel på nya Guldfågeln Arena - och skriverierna om Anderssons flytt var många.
– Ska jag vara ärlig så tänkte jag inte så mycket på det. Det är klart man läste, men allt är ju inte sant heller.
Du blev så stor under förra säsongen.
– Jag kände bara att jag ville fortsätta leverera. Jag tänkte inte så mycket, utan jag tänkte bara framåt.
– Man kan inte sluta bry sig om det som skrivs. Man blir ju intresserad när det står någonting om en. Men jag kan inte säga att jag brydde mig för. Det påverkade inte mig och det är ju bara kul, för det var ju bara positivt skrivande. Men jag hade en del att tänka på, var jag skulle gå och göra.
Var det någonsin aktuell med HIF?
– Jag känner inget hat mot Helsingborg. Men ja, jag var väl lite besviken då. Nu är jag bara glad att han gjorde som han gjorde. Men jag känner absolut inte något hat mot klubben. Men de var inte hetast på gröten eller mest konkreta.
Vilka var det då?
– Det var väl Gais, Djurgården, Kalmar och sen någon klubb till.
Helsingborg och Malmö?
– De var med och kollade och snackade, men inget konkret sådär. Det var snack med rätt många klubbar.
Varför blev det Kalmar?
– Det är svårt att säga, men jag kände att de har många bra spelare och en stabil trupp. Det är mycket konkurrens och många anfallare i truppen. Det är faktiskt fler anfallare än vad jag trodde när jag kom. Sedan känns utvecklingsmöjligheterna stora i Kalmar, det är lite lugnare och så. I Stockholm kanske det finns mycket att annat som lockar.
Det var ju inte många som trodde du skulle välja Kalmar när du jagades av halva allsvenskan.
– Det var inte det nej? Det är kul att chocka och överraska (skratt).
– Jag var här på besök med min agent och det kändes jävligt bra, och sen var jag uppe i Stockholm också.
Hos Djurgården alltså?
– Stockholm (skratt).
– Hur nära det var Djurgården? Det är svårt att säga. Jag valde Kalmar av en anledning och det var inte så att det var självklart för mig heller, det var det inte. Det verkar ju som att Magnus Pehrsson fått fart på Djurgården faktiskt. Men just vid det tillfället kändes det inte riktigt lika stabilt.
Du var rädd att klubben inte är sitt forna jag?
– Ja, precis. Det kändes lite ostabilt. Men det är svårt att säga innan, man får gå på känslan.
– Det var jättebra med Magnus och de också. Men allt kändes bara bra i Kalmar. Jag fick tänka fram och tillbaka rätt många gånger innan jag bestämde mig. Visst det hade varit jävligt kul med större klack och så, men jag tänkte mest på det fotbollsmässiga.
Hur många klubbar stod det mellan?
– Det var väl två klubbar som det handlade om.
Fanns det något utländskt intresse?
– Inte sådär konkret. Men det var väl mest att de kollade runt lite och jag har hört om Danmark, Holland och Norge. Men det känns som rätt steg att gå till allsvenskan först.
Andersson har tillhört KFF en tid nu och han ångrar absolut inte sitt val än så länge.
– Som stad är det jävligt mysigt och det påminner mycket om Ängelholm. Fotbollsmässigt gick det lite trögt i början, innan man kom i gång. Men det känns bättre och bättre personligen.
– Jag tyckte att vi hade det riktigt bra i ÄFF:s trupp, men jag tror fan det är bättre i Kalmar. Det är ett skönt gäng med många nya och unga spelare.
Vad tror du om dina chanser till spel i år?
– Vi har många duktiga anfallare. Men det beror vilket spelsystem Nanne väljer att använda. Jag kom hit för att jag skulle spela från start och det var därför jag valde Kalmar.
I början av försäsongen fick 20-åringen chansen från start i träningsmatcherna. Under den senaste tiden har han dock fått agera inhoppare - och han har fortfarande inte lyckats näta i sin nya tröja.
– Det är fortfarande tidigt på säsongen, så man ska inte ta ut för mycket nu. Jag vet vad jag kan och jag ska starta, så är det bara. Det är bara att köra på.
Förra säsongen fick Andersson också debutera i U21-landslaget, i en match mot Malta.
– U21 var jävligt kul och stort som fan. Det hade varit jävligt kul att ta en plats i år, säger anfallaren.
Under det kommande året väntar också större matcher på större arenor för Sebastian. AIK, Malmö och Göteborg är inte lika lätta att göra mål på som Qviding, Västerås och Brage.
– Det blir spännande och kul som fan, men jag kan inte bli nervös redan nu. Det är skönt att komma upp till allsvenskan, för det har man velat sedan man var liten.
Hur blir det att spela mot HIF?
– Det blir bara kul och det är inget speciellt jämfört med de andra lagen. Jag ska försöka sänka HIF också (skratt).
– Att bli stor i allsvenskan? Jag hoppas att jag blir det, men man får inte ha för stora förhoppningar på första säsongen. För det första ska jag hålla mig borta från skador. Det hade varit tråkigt som fan annars.
– Pressen från mig själv är nog högre än hos alla andra. Men det är klart, jag ska leverera. Det är mitt mål. Vi får ta det som det kommer.
Tidigare under vintern deltog Kalmar i Copa del Sol på La Manga och på KFF:s träningsläger kan det, som känt, gå vilt till. Men det var inget som Andersson märkte av.
– Nej, så var det inte. Det var jävligt lugnt och ingen inkilning överhuvudtaget.
Då kommer den nog på Cypern då?
– De säger att vi inte har någon. De har nog lugnat ner sig.
Känns konstigt.
– Känns bra, avslutar talangen med ett skratt.