Danmark och Norge är det som brukar gälla i första hand för svenska spelare som söker sig utomlands för spel i Norden. Även någon enstaka hamnar i Finland. Men ni som har följt proffskollen har kunnat följt Martin Dohlstens framfart på Island.
Sedan två veckor är han tillbaka i Sverige och det är en sprudlande glad mittfältare som FotbollDirekt får tag i.
- Det var ett jätteroligt äventyr och jag rekommenderar verkligen andra svenska spelare att prova på om de får chansen, säger Dohlsten.
Fördomarna är många om isländsk fotboll hos oss svenskar. Gropiga planer, ständig blåst och regn och matcher som spelas mitt ute i ingenstans på ödsliga och kargt belägna arenor.
Men så hemskt tyckte inte Dohlsten det var. Han vill direkt avliva den myten.
- Intresset är väldigt stort och det är mycket fina arenor. Fotbollen i sig är annorlunda än här hemma. Det är bra tempo och intensitet men man är klart efter Sverige när det gäller det taktiska och organisationsmässigt. Men det var kul att få testa på.
Du måste berätta, hur kom det sig att det blev just spel på Island och i Selfoss?
- Det vet jag knappt själv. (skratt) Jag hade ett kontrakt fram till sommaren i Ljungskile men vi kunde inte komma överens kring en förlängning och i samma veva fick jag ett samtal från Island. Det var en av tränarna för ett av Selfoss juniorlag. Han har bott i Sverige och hade bra koll på svensk fotboll och hade fått mitt namn via någon person som sett att jag var klubblös.
- Jag fick samtalet på onsdagen och på fredagen var jag på Island. Det låg bra i tiden för mig och jag var sugen på något nytt spännande och när Island dök upp som alternativ var det inget att tveka om. Jag har spelat med islänningar och det har varit trevliga människor och det underlättade också.
Island har ju varit mycket i media de senaste åren på grund av den ekonomiska krisen och för någon vecka sedan kunde man se hur demonstranter kastade ägg mot ledamöterna i parlamentet när detta skulle öppna för året.
Hur mycket märkte du av läget som rådde där?
- Man märkte väl av det att det varit en stor kris i landet men jag stormtrivdes och blev väl omhändertagen.
- Jag bodde i Selfoss, 40 minuter från Reykjavik. En liten ort på drygt 8 000 invånare Nästan halva stan var och kollade när vi spelade matcher, så det var stort.
Stadsmänniskan Dohlsten mitt ute på den isländska landsbygden, var det en stor omställning från Göteborg till en vistelse "mitt ute i ingenstans?"
- (skratt) Jag hade väl fått lite förberedelse genom mitt spel i Ljungskile men jag kan säga att man blev väldigt harmonisk och lugn när man var omgiven av så höga berg och mycket floder.
Härhemma har vi mest fått stifta bekantskap med den isländska fotbollen genom landslaget men också genom de profiler som förgyllt allsvenskan genom åren allt från Eggert Gudmundsson till Petur Marteinsson och Gunnar Heidar Thorvaldsson.
Men hur bra standard håller den isländska fotbollen?
- De bästa lagen; 3-4-5-stycken i den högsta serien skulle hålla säkerligen mittenplacering i Superettan. På de övriga är det låg superettaklass/hög division I-klass på.
- Inget lag skulle dock kunna hävda sig i allsvenskan.
Efter det här äventyret, vad händer härnäst i ditt fotbollsliv? Testar på spel på nederländska Antillerna eller något annat exotiskt?
- Jag kom hem för två veckor sedan och jag får se först och främst vad som händer näratt alla serier är klara. Och vad som kan vara intressant. Just nu har jag lite fotbollsledigt.
Det är han värd Dohlsten efter att ha utforskat det fotbollsmässiga på vulkanön.