Jonathan McDonald kom till Kalmar FF från hemlandet Costa Rica under januarifönstret. Omställningen till det svenska klimatet och den svenska kulturen har varit svår.
– Allt är väldigt nytt, nytt land, nytt lag och nytt språk. Jag är inte killen som pratar så mycket i omklädningsrummet, jag har mest suttit tyst, säger Jonathan McDonald till Barometern.
Värst av allt är saknaden av frun och dottern, som fortfarande är hemma i Costa Rica.
– Familjen är väldigt viktig för mig, de är mina största supportrar. Min familj kommer hit i februari, efter La Manga-lägret. Jag längtar efter det ögonblicket. De första två veckorna har varit tuffa, men nu börjar det kännas bättre.
Lägg därtill den första riktiga kontakten med snö och en kyla. Ett januariväder som är vanligt för oss här i Sverige, men inte direkt hör till vardagen på costaricanska breddgrader.
– Snö är trevligt, men inte att träna i, det fastnar och blir halt, säger den 24-årige costaricanen med polokragen uppdragen över halva ansiktet.
Kände du någon gång: ”Nej, nu orkar jag inte mer, nu ger jag upp och åker hem”?
– Nej, jag tänker aldrig så. Det här är en dröm för alla costaricanska spelare att få komma till Europa och spela fotboll. Jag vill bara göra mitt bästa här.