Häcken har tagit nio av sina tio poäng hemma på Rambergsvallen, men den här gången satt det ovanligt långt inne.
Brommapojkarna raderade skickligt ut ytor och det var trångt att komma fram. Korta Häcken-passningar fastnade allt som oftast och matchen badade inte direkt i feta målchanser.
- Alla såg att det här var inte vår bästa match och jag hoppas att vi snart får fram vårt spel, sade Moestafa El Kabir.
- Att vi har plockat flest poäng hemma är inget vi fokuserar på och jag förstår att alla undrar varför vi inte vinner på bortaplan, men som jag känner det så är det ingen speciell grej.
Ilsket surr
I matchens sista fjärdedel blev det ändå ett ganska ilsket getingsurrande kring Brommapojkarnas mål.
Och till slut kom El Kabirs trepoängsskott, men först efter ett missat olyckligt uppspel av målvakten Niklas Westberg.
- Jag fick en djupledsboll som jag klackade vidare till René Makondele som inte riktigt hann kontrollera bollen så den gick till deras målvakt och han passade ju fint till mig och då var det bara att sätta dit den, sade Moestafa El Kabir.
- Jag har gjort snyggare mål i karriären, men det var viktigt.
Olycklige Niklas Westerberg gick ner på huk, höll huvudet i handskarna och grämde sig grymt, speciellt som han under hela matchen var en av de bästa på plan och fram till otursminuten 83 hade räddat Brommapojkarna från tidigare baklängesmål.
- Oerhört tufft att förlora så, sade tränaren Roberth Björknesjö.
Ständiga frågor
Peter Gerhardsson i Häcken var självklart mycket nöjd med sin målgörare.
- Han är ju en målskytt. Han finns hela tiden där, sade Häcken-tränaren.
Nu har Moestafa El Kabir gjort sex mål på sju matcher (sex av Häckens nio) och får ständigt frågor om skytteligan.
- Det är en rolig grej och alltid roligt att vara med där, men jag vill inte lägga för mycket fokus på det.
- Det kan ju vara någon som vinner skytteligan och som sedan ramlar ner i superettan. Jag vinner hellre SM-guld.
Det kom 2 642 personer till Rambergsvallen, och det är kanske inte så mycket.
Men en tyst minut är lika hjärtskärande tyst avsett hur mycket människor som än samlas och Ivan Turinas minne hedrades förstås också på Hisingen.
Matchen minut för minut