När han var 14 år provtränade han med Liverpool och som 15-åring fick han a-lagskontrakt med IFK Norrköping.
Marcus Johansson, 17, är speedkulan och måltjuven som redan jämförs med Robin Söder. Eller om han själv får välja - Michael Owen.
– Under de tre åren mellan 11 och 13 gjorde jag över 500 seriemål, säger ”Pekings” jättetalang i en lång intervju med FotbollDirekt.se.
Solen skiner över Nya Parken i Norrköping och nere på konstgräsmattan ligger a-laget utspritt och stretchar efter dagens eftermiddagsträning medan Marcus Johansson kommer gående på läktaren.
Trots att kopplingen må vara lite väl långsökt kan jag inte låta bli att le för mig själv över att ynglingen - som spelar i klubben med smeknamnet ”Snoka” - anamatt Oskar Linnros - tidigare i rapgruppen Snook - frisyr och stil till fullo.
Jagad av halva allsvenskan
Smeknamnet ”Snoka” var från början ett öknamn skapat av supportrar till lokalkonkurrenten Sleipner.
De tyckte att IFK Norrköping var som snokar, det vill säga att de såg farliga ut men i själva verket var helt harmlösa. Johansson ser mer ut som en rockstjärna än en fotbollsspelare, men även här bedrar skenet. Johansson pratar med en bred östgötska - som bekant inte den rockigaste av dialekter - och har en blyg och försiktig framtoning.
På planen påminner han dock mer om en kobra, blixtsnabb och hugger på allt.
Under tre säsonger mellan 11 och 13 års ålder smällde han in över 500 mål för Hagahöjdens BK:s pojk- och juniorlag. Han flyttades upp i a-laget i division 4 som 13-åring och på tre säsonger blev det över 50 baljor även där.
Yngst i klubbens historia
Förra säsongen bestämde han sig för att lämna moderklubben som han varit trogen sedan fyra års ålder. Halva allsvenskan var ute efter supertalangen som redan då hade varit på provspel i Liverpool.
Men Elfsborg, IFK Göteborg. Hammarby med flera fick nobben, istället valde Marcus att stanna i hemstaden och kritade på ett treårskontrakt med Norrköping.
– Jag fick a-lagskontrakt och fick gå upp i a-laget. Det var mycket det som lockade. Norrköping sa rakt ut att de var beredda att satsa på mig. Det hörde man inte så mycket från de andra klubbarna utan där ville de bara ha över en och så blir man en i mängden i deras ungdomslag, säger Marcus.
15 år ung blev han den anrika klubbens yngsta a-lagsspelare någonsin. Omställningen under de första träningarna var enorm.
– I början var det väldigt tufft. Jag kom från en division 4-klubb så det var väldigt stor skillnad, det var det. Jag blev lite chockad första träningen när jag kom hit, jag hängde nästan inte med alls, så stor skillnad var det.
Blev du obekväm i det?
– Ja, det blev jag, helt klart. När vi körde individuell träning med anfallaren så... jag kände mig nästan dålig. Farten och avsluten var väldigt stor skillnad, säger han och ordar snabbt vidare:
- Tränarna och spelarna hade dock förståelse för att steget från division 4 var stort och hade därför överseende. Men jag kom snabbt in i det faktiskt och efter bara en månad kändes det som att allt funkade väldigt bra.
Tränade med Liverpool
Drömmen om att bli fotbollspelare har funnits där sedan han började sparka på en boll. När han var 14 gick det upp för honom att han hade goda förutsättningar för att verkställa drömmen. Han var på en frivillig fotbollsskola i Karlstad som arrangerades i Liverpools regi.
Några dagar efter att han kommit tillbaka till pojkrummet i Norrköping så ringde telefonen.
– Jag trodde pappa skämtade när han sa att de hade ringt från Liverpool och ville att jag skulle komma över. Det var en sjuk känsla, Liverpool har alltid varit mitt favoritlag.
Marcus åkte över i fem dagar och tränade med klubbens pojklag.
Det gick såpass bra att Liverpool ville att han skulle stanna en sjätte dag för att spela en testmatch.
– Som synd var blev jag skadad dagen innan och kunde inte vara med. Sen sa de att de skulle skicka någon och kolla på mig i Sverige, men jag har inte hört nåt mer sen dess.
Hur var det att komma tillbaka till Hagahöjden när du visste vad som fanns att hämta utomlands?
– Det kändes väl lite b att komma tillbaka till grusplanen här, det gjorde det allt, säger han och skrattar.
– Det var riktigt häftigt att vara där och se sättet de tränade på. Anläggningen är otroligt proffsig. Men jag har hört så mycket om spelare som drar för tidigt och kommer tillbaka efter ett år. Jag vill utvecklas så mycket som möjligt i Sverige innan jag åker, annars tror jag att det kan bli för tufft.
Funderade på att sluta
Några månader efter provträningen med den engelska storklubben så var det dags för elitpojklägret i Halmstad. Där brakade det loss på allvar.
– Det gick väldigt bra för mig på det lägret. Efter det ringde massor av klubbar samtidigt. Det blev för mycket ett tag, jag visste inte vad jag skulle göra, var jag skulle åka och så vidare. Pappa hade all kontakt med klubbarna och hjälpte mig mycket.
För första gången i karriären började Marcus fundera på om han verkligen var på rätt bana och hamnade samtidigt i en rejäl svacka.
– Det tror jag att alla kommer in i förr eller senare. När jag var 15 tvekade jag på om jag verkligen ville satsa på fotbollen. Det blev för mycket, allt var bara fotboll fotboll fotboll hela tiden. Men sen när jag kom ur den svackan flöt det på bättre än någonsin.
Efter flytten till Norrköping har Marcus fått göra ett kortare inhopp i allsvenskan (seger mot Djurgården borta, 3-1) och suttit på bänken i så gott som samtliga matcher. Matchspel har det mest blivit i U21-allsvenskan.
– Till en startplats är det nog ett tag kvar, men jag har fått vara med på bänken i alla fall. Att vara med på bänken de flesta matcherna hade jag räknat med, men jag har inte räknat med att få spela speciellt mycket.
Vad känner du att du måste utveckla för att nå den där startplatsen?
– Framför allt måste jag bygga upp kroppen. Det jobbar vi mycket med. Jag har ett eget program som jag kör på gymmet två gånger i veckan för att bygga på mer muskler. Men det är inte lätt när man tränar så mycket som jag gör, jag förbränner ju allt jag stoppar i mig men jag jobbar på att hitta en balans.
– Under pojkåren var jag ju en målgörare, en snabb sådan, det är det som är målet att jag ska bli här också.
Du lägger bollen på ena sidan backen och springer runt på andra eller?
– Så har det alltid varit, nästan alla mina mål har sett ut så, haha..
Som Robin Söder?
– Ja, något åt det hållet.
Eller för att dra en Liverpool-parallell, Michael Owen?
– Ganska exakt så, springa ifrån och göra mål. Inte så spektakulärt, men effektivt.
Mårthen Bergman