För Malmö FF är det fyra matcher kvar innan uppehållet: Gefle IF, Hammarby IF, Falkenbergs FF, och Östersunds FK. I dag börjar det med Gefle IF hemma, där Johan Wiland pratar om att laget nu måste stadgas upp igen.
- Nu känns det som att vi måste tillbaka till det som vi hade mot Elfsborg, där vi började sviten med fyra raka nollor. Vi är inte så konsekventa som vi var tidigare. En del tyckte vi var tråkiga mot Elfsborg, fine, men vi vann på bortaplan. Det är inte många som gör det mot Elfsborg borta. Ibland får man kriga till sig vinsterna.
- Nu hade vi en lång match mot Häcken inför Helsingborg. Det är ingenting vi skyller på, men det är klart att det satt i mentalt också. Vi var mentalt sega när man förlorat en sådan match.
- Vissa delar mot Helsingborg var okej, men just den här jämnheten. Vi får inte tappa markeringen som vid 1-0, eller falla när han skjuter 2-0. Vi måste göra grejerna fullt ut, annars vinner vi inte matcherna.
Wiland själv står på 15 tävlingsmatcher, 14 insläppta, och sex stycken nollor, inkluderat den avbrutna matchen mot IFK Göteborg.
- Jag gjorde inte mina bästa matcher i början av Allsvenskan. Det kändes som allt de hade mot oss gick in. Även om det inte var mitt fel så gjorde jag inte det lilla extra i matcherna. Sedan har jag kommit in i det, blivit stabilare, trygg i sig själv, och det är mitt signum. Jag spelar stabilt, jag gör inga större utsvävningar. Backarna är trygga med mig, vi har ett bra samspel.
För Wilands del, förutom att lägga mer tid i gymmet på att hålla kroppen fräsch, handlar mycket nu om att förbättra passningsspelet till lagkamraterna. En skolning som hans generation inte fick när var yngre.
- Vi är inte fotbollsspelare på det sättet, jag och John (Alvbåge) och sådana. Vi kan absolut sparka ut bollen, men vi lägger inte en passning över motståndarnas forwards för att spela vidare. Iker Casillas var inte heller en sådan målvakt. Han var duktig på att ta bollar, men han var ingen spelare. Han var okej med fötterna. Det är roligt att se utvecklingen på unga målvakter, för de unga målvakterna är så annorlunda från oss. Ibland är det svårt att acceptera att de är så jävliga duktiga, men det är ju bra för fotbollen.
- Marko (Johansson, tredjemålvakt i Malmö FF) gjorde Champions League-debut när han var 16. Jag hade spelat i Elfsborgs juniorlag då. Milans målvakt, vad är han, 17 år? Det är ju helt otroligt. Det är pest för oss gamla, men det är också häftigt att se.
Wiland, 35 år, har kontrakt över 2017. Efter det vet han inte vad som händer, men det blir inte tränarkarriär redan 2018. Han har dessutom en flickvän boendes i Stockholm som ska läggas in i planeringen, oavsett om fotbollskarriären fortsätter eller inte.
- Sedan vill jag lägga av helt till en början, men efter ett tag kanske man saknar snacket i omklädningsrummet och sånt.
- Jag spelade tennis från fem till elva år. Jag var ganska duktig, men det slutade med att jag kände mig ensam, att inte ha någon att fira med. Att fira med morsan och farsan när man kom hem, det fungerade inte. Jag spelade ishockey sen och fick samma känsla som i fotbollen. Jag är väl sån som människa, att ha någon att fira med och även i dåliga stunder ha någon för att lägga huvudet mot axeln. Något stöd. Lagsporter är fantastiska på det.