Den svenske mittbacken har en händelserik vecka bakom sig. Först krigsrubrikerna efter hemmaförlusten mot Nürnberg, när mellan 50 och 100 supportrar stormade ner från läktarna och tog ut sin ilska på innerplanen.
- Grejen var ju att vi släppte in ett mål i 90:e minuten till 1-2. Det fanns en väldig frustration bland fansen, och även oss spelare. På sätt och vis kan man förstå att det rinner över för vissa, med sedan ska det självklart inte gå till den typen av överdrifter, säger Bengtsson.
Han berättar att Hertha-truppen redan hade lämnat arenan när delar av publiken trängde sig in och bland annat slog sönder teknisk utrustning och tv-kameror.
- Det var ett nytt fenomen här i Tyskland. Både i vår klubb och resten av Bundesliga. Enligt tidningarna hade ingenting liknande hänt sedan 70- och 80-talet. Men det var inga våldsamheter mot spelare eller andra personer, säger Bengtsson.
Hur upplevde ni i laget det som hände?
- Det blåstes kanske upp och framstod värre än det var. Klart att vi har snackat om det och på träningarna efteråt var det en del polisbevakning. Men vi har absolut inte känt oss hotade, det där var ett uttryck av ilska som försvann ganska snabbt.
- I Sverige var hörde jag ju till TFF och där var det alltid lugnt, men det som hände nu kan väl ungefär jämföras med sådant vi sett på vissa Stockholmsderbyn de senaste åren.
Och så vann ni mot Wolfsburg senast, er fjärde trepoängare för säsongen. Berätta om den matchen.
- Ja, alla är lite chockade fortfarande faktiskt. Jag tycker att vi gjorde det riktigt bra, men sedan var de säkert lite slitna. De kom nästan direkt från Europa League och var kanske inte på topp.
Du fick hoppa in i slutet, hur kändes det?
- Kul såklart. Det var väl någon gång i höstas, eller strax före jul, som jag fick känna på det senast. Nu var det ju bara de absolut sista minuterna jag spelade, men det känns ändå bra att få lite förtroende.
Vad beror det på att du inte spelat så mycket?
- Jag var ju skadad och borta två månader i novenber och december. Det har säkert haft viss betydelse. Men sedan är det ju så att tränaren som värvade hit mig fick sparken tidigt i efter sommaren, och den nye (Friedhelm Funkel) har valt att satsa på andra försvarare. Alla tränare har ju sina favoriter.
Hur ser konkurrensen ut på din position?
- Klart att den är tuff. Det finns ju tre landslagsspelande mittbackar. Främst Arne Friedrich, kaptenen, och så en kille från Tjeckien (Roman Hubník) och en schweizare (Steve von Bergen). Då har det väl blivit lite så att jag inte ingår i planerna.
Har du pratat något med tränaren om din situation?
- Nej, jag har inte sökt upp honom och han har inte sökt upp mig. På träningarna känner jag att jag håller på den här nivån utan problem. Det fixar jag, rent kvalitetsmässigt. Nu handlar det om att bita ihop och köra bara, ta chanserna när de kommer.
Tror du att läget har förändrats efter ditt inhopp senast?
- Bara på så vis att det är kul att få komma in. Men det känns fortfarande som att jag inte har så där jättestora chanser att få spela framöver.
Vad tänker du om framtiden, med det i åtanke?
- Nu ligger fokus bara på att klara oss kvar. Det är fem poäng upp till kvalstrecket men tio omgångar återstår. Mycket kan hända. Sedan får man göra en utvärdering till sommaren. Nu vet vi ju inte ens om vi stannar i Bundesliga eller inte.