I början av hösten 2013 var Valmir Berisha okänd för en bredare fotbollspublik, men tack vare U17-VM förändrades situationen fullständigt. Den unge Halmstadspelaren slog igenom med dunder och brak, vann skytteligan för hela turneringen och var den kanske starkast bidragande orsaken till att Sverige lyckades bärga en historisk bronsmedalj.
Efteråt kunde han välja och vraka mellan de flesta av Europas största klubbar, och det fanns intresse för honom från såväl Dortmund som Liverpool, Real Madrid, Arsenal och Inter. Bara för att nämna några. Till sist föll valet på Roma och mycket handlade om att Berisha lockades av möjligheten att få spela med en av sina stora idoler, ikonen Francesco Totti.
Men övergången blev ingen succé. Berisha, som gått direkt från HBK:s U19-sektion, var i stort sett oprövad på A-lagsnivå, och steget upp till Serie A visade sig bli alltför brant. Istället lånades han ut till Panathinaikos förra sommaren, tack vare att tränaren hos grekerna handplockat honom som fjärdeanfallare i truppen, bakom äldre och mer etablerade forwards som landsmannen Marcus Berg.
Nu har ytterligare ett halvår passerat och Berisha har återigen fått kämpa för att slå sig in i hetluften. Hittills har han bara noterats för B-lagsmatcher i seriesammanhang, och i träningsmatcher med A-laget, och även om det blivit flera mål när han väl fått chansen har det inte räckt för att övertyga manager Yannis Anastasiou om att satsa på honom i ligan.
- Klart att det inte blivit som jag hade hoppats från början, men jag fortsätter att kämpa på och ge allt på träningarna. Det finns bara en väg framåt och det är att visa att man inte viker ner sig, att man inte ger upp på grund av en motgång, säger Berisha till fotbollskanalen.se.
Tidigare i vintras spreds uppgifter om att Panathinaikos hade brutit kontraktet med den unge svensken och skickat honom tillbaka till Italien – men det dementerar Valmir Berisha bestämt när fotbollskanalen ringer.
- Nej, nej, det stämmer inte. Jag fortsätter att träna med A-laget och både jag själv och många av mina lagkompisar tycker att det går bra för mig. Sedan kan man inte påverka tränarens beslut, bara demonstrera för honom att man är en person som jobbar hårt för att ta sig dit man vill. Jag hade ju kunnat säga under transferfönstret att "skitsamma, det finns inget hopp här". Men jag tror inte att man kan jaga lyckan genom att byta klubb efter klubb efter klubb. Det handlar om att jobba sig in i en klubb och förtjäna lyckan på det sättet, säger han.
Vilket stöd får du från de andra svenskarna i laget?
- Både "Mackan" (Berg) och Emir (Bajrami) har hjälpt mig en hel del. De är sociala och ödmjuka killar som tagit hand om mig och sett till att jag kommit in i gruppen, de har varit riktigt bra på det sättet.
Räcker det att bara träna i en storklubb, men inte få spela kontinuerligt, eller behöver du söka dig vidare så småningom för att få fart på karriären?
- Den speltiden jag fått nu är inte optimal för en ung spelare. Visst utvecklas man varje dag av att träna med skickliga spelare, men det är inte samma sak som i riktiga tävlingsmatcher. Att gå igenom en sådan här period är lärorikt, men det är klart att jag behöver matcher också. Men jag tänker fortsätta att sikta på att bli uttagen under de elva, tolv matcher vi har kvar den här säsongen. Det är vad som gäller just nu.
Så här i efterhand, känner du att steget från Sverige till Roma var för stort att ta?
- Nja, jag vet inte vad man ska svara på det. Alla steg utomlands från U19 i Sverige är ju stora. Då spelar det ingen roll om du väljer Holland eller Celtic eller vad det än är, det kommer alltid att vara tufft. Men jag känner ändå att tiden i Roma var utvecklande. Vissa kanske tycker att jag fattade fel beslut, men själv har jag aldrig ångrat det, absolut inte. Sedan kan man aldrig veta vad som hänt om jag gjort annorlunda, ett sådant facit finns inte.
För du någon dialog med din nuvarande tränare för att få reda på hans tankar om situationen framöver?
- Ja, jag tycker att vi har en bra kontakt. Han tar ut laget på det sätt han tror är bäst, men jag är samtidigt inte långt ifrån att få spela, det tror jag verkligen inte. Det kan vara en av orsakerna till att jag valt att stanna kvar i Grekland också.
Det finns fortfarande hopp?
- Ja, exakt.