Fotbollskanalen når Matias Concha på sjukhuset i Dortmund där han som bäst sköter sin rehabilitering efter den obehagliga frakturen. Alltsammans hände i Bochums möte med Union Berlin i den tyska andraligan. Svensken hamnade i en närkamp med Macchambes Younga-Mouhani, som stämplade honom rakt över smalbenet. Med förödande konsekvenser.
- Direkt när det hände blev jag mest chockad. Jag kände faktiskt ingen smärta, utan var bara skakad över att se mitt eget ben hänga helt löst. Väldigt obehagligt. Men det gjorde aldrig ont överhuvudtaget och vi kom ju snabbt in i ambulansen, säger Concha till fotbollskanalen.se.
Han vill inte påstå att uppsåtet med tacklingen var att skada honom, men anser ändå att om man väl försökt hade det gått att undvika en så pass direkt kollision.
- Alla som sett situationen kan nog vara överens om att den var väldigt brutal, han går inte på bollen, säger Concha.
Menar du att det var avsiktligt?
- Nja. Däremot försöker han inte undvika smällen heller. Han hade kunnat hoppa över mig, men han väljer en annan väg.
Omedelbart efter incidenten var Macchambes Younga-Mouhani mycket ångerfull och berättade att han skulle kontakta Concha för att be om ursäkt. Men så har det inte blivit, åtminstone inte ännu. En av förklaringarna är att Concha velat samla sig de första dagarna och inte varit så sugen på besökare.
- Man har liksom inte riktigt ork och lust till det, säger 30-åringen som även låtit bli att älta skadan genom att se filmklipp av den på internet.
- Det är ett medvetet val, men däremot har jag kollat på en del stillbilder efteråt.
Vad har läkarna sagt om hur länge du blir borta?
- Till att börja med måste jag ha tålamod. Det kommer att ta sina månader innan man är fullt frisk. Det är bäst att inte sätta för tidiga mål, då blir man bara besviken. Men jag är fast besluten att komma tillbaka starkare än någonsin. Den inställningen måste man ha, annars kan man lika gärna lägga ner.
Matias Concha upplever dock att det redan känns som att saker och ting går år rätt håll, trots att bara några dygn förflutit sedan doktorerna opererade in en lång spik som fogar samman vad- och skenben med varandra.
- Jag gör mina små framsteg varje dag. Det kan vara att böja på tårna, eller knäet. Varje liten grej känns betydelsefull, säger han.