I Frankrike säger man "monter à Paris", "åka upp till Paris", när det är dags att resa till landets huvudstad. Det gäller även om man kommer från Normandie eller Champagne, regioner som rent geografiskt ligger norr om 11-miljonersmetropolen. I det lätt ironiserande uttrycket "åka upp" ryms alltså en social dimension, att färdas till Paris är att nå ett högre samhällsskikt och nalkas de fina salongerna. Det hänger naturligtvis också ihop med att Frankrike är ett starkt centraliserat land — alla betydande maktinstitutioner, statliga myndigheter och företag har sin bas i Paris.
Politisk retorik
Samtidigt har mycket av den politiska retoriken i Frankrike tagit fasta på den genomsnittlige fransmannens fnysningar åt Paris genom åren. I en klassisk reklamkampanj från början av 1980-talet poserade presidentkandidaten Francois Mitterrand med gåtfullt leende framför en liten kyrkby på den franska landsbygden. Lite tillspetsat skulle man kunna hävda att politikernas kamp om de breda folklagrens sympatier gjort att jakten på det "riktiga" Frankrike, både före och efter Mitterrands tid, har försiggått på behörigt avstånd från Paris.
Med Paris Saint-Germains våldsamma satsning, som tog sin början i fjol när kapital från Qatar strömmade in i klubben, har också fotbollen en gång för alla slungats ner i den avgrund som skiljer Paris från övriga Frankrike. Inför ligastarten radade huvudstadstidningen Le Parisien upp de starka männen hos PSG:s potentiella toppkonkurrenter i något som skulle kunna liknas vid ett försök att förmedla "vi-mot-dem"-känsla. Vad de hade gemensamt? Ingen såg sig besegrad på förhand.
- Paris? Det är Frankrikes huvudstad, världens vackraste stad— men jag är då inte avundsjuk, försäkrade till exempel Montpelliers Louis Nicollin.
Ekonomiska muskler
Men frågan är om utmanarna ändå inte muttrar en smula när de för måttbandet runt PSG:s ekonomiska muskler. Finanstidningen Les Echos presenterade i somras en lista över Ligue 1-klubbarnas preliminära budgetar för säsongen. PSG:s uppskattades till 2,5 miljarder kronor — mer än dubbelt så stor som tvåan Lyons (1,2 miljarder).
I PSG har man hunnit vänja sig vid att alla vill se att klubben misslyckas. I våras visade supportrar till Marseille, en av PSG:s värsta rivaler, sitt stöd för Montpellier när de och PSG gjorde upp om ligatiteln i de sista omgångarna.
- Ja, Frankrike är lite emot oss. Men det är okej, jag fattar, sade PSG:s sportchef Leonardo luttrat när han ombads kommentera Marseille-fansens sympatier för en konkurrent.
Definierade storhetsperioder
PSG får även framöver vara berett på att leva med omgivningens avsmak. Men vem behöver vänner när statistiken ändå talar för succé? Något som kan komma att bli avgörande när parisarna bereder marken för ett imperium är nämligen den franska ligafotbollens cykliska natur. De framgångsrika lagen har alla haft tydligt definierade storhetsperioder. 60- och 70-talen tillhörde Saint-Etienne och Nantes, under 80-talet regerade Bordeaux och i början av 90-talet hade Marseille ett par fina år. I det nya millenniet har Lyon varit helt dominerande med sju raka ligatitlar.
Nu är det upplagt för ett nytt välde i den franska fotbollen. I tvekampen mellan huvudstad och land är historien på PSG:s sida.