Längs Bangkoks huvudgata Sukhumvit promenerar varje dag hundratusentals människor från olika delar av Thailand och världen. De bidrar alla till myllret och mystiken kring miljonstaden. Från ett lägenhetshus nära gatan kan den tidigare Djurgården-talangen Kevin Deeromram nätt och jämnt se, igenom molnen av föroreningar, ut över gatan. Tio minuter bort bor den svenske lagkamraten Elias Dolah i ett liknande hus och en trappa ner bor landsmannen Niran Hansson.
De har, ihop med landsmännen Robin Holm och Oscar Kahl, under de senaste åren bytt skuggan och anonymiteten i U19-allsvenskan, division 2 och superettan mot rampljuset, lönekuverten och livet som professionella fotbollsspelare i thailändska högstaligan – Thai Premier League.
- Jag måste säga att livet är jävligt skönt här, väldigt enkelt. Jag trivs bra, speciellt nu när jag bor i Bangkok. Det var lite påfrestande i södra Thailand. Här finns allt, till och med Ikea, skrattar Dolah.
- I Bangkok kan du göra allting. Om man är ledig kan man åka till en ö eller något, samtidigt som det är varmt. Livet är helt enkelt perfekt, man saknar bara kebaben, säger Deeromram
Den 24-årige skåningen Elias Dolah får ses som en central gestalt bland svenskarna i Thailand. Han var först ut att lämna Sverige och gör i år sin fjärde säsong i landet och andra med Port FC i högstaligan. Han lämnade för tre år sedan division 1-jumbon Lunds BK för spel med Songkhla United i andraligan. Det var inget självklart val för honom, men lite mer naturligt än för en vanlig "Svensson", då hans pappa är från Thailand och han har släkt i Songkhla, i de södra delarna av landet.
Det innebär att han, i likhet med de andra svenskarna i landet som också har thailändsk bakgrund, räknas som thailändska spelare och därmed går utanför kvotsystemet, som reglerar att varje lag maximalt får ha tre utländska spelare i truppen.
- Jag provtränade med Songkhla, när jag var här och besökte min släkt, så det var egentligen lite av en slump. Jag kunde samtidigt inte leva på fotbollen hemma, vilket jag kan här, så jag tänkte att det var lika bra att testa på Thailand, säger han.
Två år var tillräckligt i Songkhla. Efter andra säsongen lämnade han klubben för spel med Port i Bangkok, där han i fjol var ordinarie som mittback och lyfte laget till en niondeplats i högstaligan.
- Jag var en av de fem som spelade mest i laget, så det var riktigt roligt. Vi hade som mål att sluta topp-10 i ligan, vilket vi också gjorde i slutändan. Det var dock en lite speciell säsong, då vi inledde säsongen väldigt bra, men bytte trots det tränare efter halva säsongen. Presidenten tog in en känd tränare, som är omtyckt i hela landet för sina prestationer i landslaget. Däremot behöll klubben den andre tränaren som "technical director", även om han bara satt och chillade och inte gjorde något. Sedan tog han över igen efter tio matcher, då det gick dåligt för den nye tränaren. Då gick det bra direkt igen, säger Dolah.
I år är det högre krav på klubben, som gick ut hårt på transfermarknaden för att nå framgång. En av spelarna som värvades in var den tidigare Djurgården- och Åtvidaberg-backen Kevin Deeromram, 20, som anslöt till klubben från seriekonkurrenten och tabellsexan Ratchaburi för drygt tio miljoner kronor.
- Presidenten har satsat mycket pengar och vill att vi ska komma topp-5, vinna ligan eller någon av cuperna. Annars skulle hon omvärdera sitt engagemang i fotboll. Hon ringde mig på deadline day och ville att jag skulle ringa Kevin. Hon sa "snälla, snälla, ring Kevin", då vi känner varandra sedan tidigare, säger Dolah.
- Elias ringde mig och sa att presidenten ville ha ett möte med mig. Jag visste redan innan att de ville ha mig, då det i slutändan handlade om två klubbar som visade intresse. Det var lite stressigt, då allt hände bara med några timmar kvar av fönstret. Jag ville dock flytta, då jag tidigare pendlade från Bangkok till Ratchaburi och i stället ville spela i Bangkok, säger Deeromram.
För honom var det dock inte lika självklart att ta steget över till Thailand. Han var under 2016 ordinarie, som utlånad, i Åtvidaberg i superettan och blev erbjuden ett nytt kontrakt av Djurgården, men valde i stället att flytta till Ratchaburi i Thailand.
- Jag tog ganska lång tid på mig att bestämma mig. Jag hade många kontraktsförslag från olika klubbar, men jag sa nej till alla. Jag ville inte sitta på bänken i Djurgården eller bli utlånad igen, så det lockade därför att bli en av Ratchaburis största spelare, samtidigt som jag hade landslaget i åtanke, vilket i slutändan blev avgörande.
Deeromram var under säsongen ordinarie i Ratchaburi, som slutade på sjätteplats i ligan och belönades förra sommaren med att göra debut i Thailands A-landslag mot Uzbekistan och satt på bänken i en match i VM-kvalet. Han har, i likhet med Dolah och övriga svenskar i ligan, både svenskt och thaländskt medborgarskap, då han har thailändsk bakgrund.
- Jag gjorde min bästa säsong i karriären med nio assist och ett mål. Det var coolt med landslaget, då det inte var något jag förväntade mig redan under första halvåret. Det var stort att få göra debut, samtidigt som jag också var med och vann guld i Sydostasiens OS med U23-landslaget, berättar han.
Men det var i likhet med i Port, under förra säsongen, inte bara frid och fröjd i Ratchaburi. Kontrasterna mellan svensk och thailändsk fotboll gjorde sig vid ett tillfälle påminda. Deeromram berättar att det till och med blev en hotfull stämning mellan klubbens president och en tidigare Ajax-spelare efter en match, vilket senare gjorde att spelaren fick lämna föreningen efter händelsen.
- Vi hade en spelare från Ajax i vårt lag som ordnade två straffar till oss i två raka matcher och verkligen ville lägga den andra straffen. Då skrek presidenten från bänken att han inte skulle få lägga den, vilket gjorde att han efteråt sa till presidenten att han inte visade honom respekt. Då sparkade presidenten en boll på volley i hans rygg, vilket gjorde att han skrek tillbaka, "Jag är inte rädd för dig". Därefter bröt de hans kontrakt. Det sker lite annorlunda saker här ibland, men han tyckte i varje fall om mig, så jag behövde inte gå runt och vara rädd, berättar han.
En som däremot inte fick följa med på Ports nya satsning var Niran Hansson. 22-åringen lämnade vintern 2017, efter flera år i Brommapojkarnas ungdomsled och en halv säsong med Sollentuna i division 2, Sverige för Port och Thailand. Han bröt dock redan under sommaren sitt kontrakt med klubben efter lite speltid och skrev i stället på för seriekonkurrenten Police Tero, som i fjol slutade på 14:e-plats i högstaligan.
- Jag flyttade för att få chansen att spela som heltidsproffs, att ha möjlighet att representera ett landslag på olika nivåer och helt enkelt testa på ett nytt äventyr. Jag fick däremot inte spela något i Port, så jag kände att jag var tvungen att byta klubb om äventyret skulle bli långvarigt, säger Hansson.
I Police Tero fick Hansson gott om speltid och växte ut till en viktig mittback i laget.
- Jag trivs mycket bättre här, då vi förra året hade en tränare som var till hälften från England och till hälften från Australien. Han uppskattade min spelstil mer och gav inte bara de thailändska spelarna speltid. Det kan vara så annars att man får speltid för att man känner någon eller liknande, säger han.
20 minuter norr om Sukhamvit bor Oscar Kahl, 20, och Robin Holm, 18. De kom båda till Thailand genom att en thailändsk journalist skrev ett personporträtt om dem på den thailändska versionen av "Four Four Two", vilket gjorde att flera thailändska klubbar hörde av sig till dem. Kahl lämnade vintern 2017 AIK:s U19-lag för spel med fjolårstrean Bangkok United, men blev i år utlånad till Army United i andraligan.
- Jag hade svårt att komma in i det. Jag inte särskilt mycket speltid, då det tog lite tid att anpassa sig till det nya klimatet, så det var ganska svårt och tufft. Jag var även ofta skadad. Det var ena baksidan, en vrickning i foten, en ljumske, hela tiden något. Därför känns det bra att komma till en ny klubb, där jag kan få speltid. Nu är vårt mål att gå upp till högstaligan, säger Kahl.
I januari fick han en till vän att umgås med utanför fotbollen. Holm valde att hoppa av gymnasiet och lämnade Vasalunds U19-lag för att bli professionell fotbollsspelare i fjolårsfemma Bangkok Glass, samtidigt som han bosatte sig bara några minuter ifrån Kahl i Bangkok.
- Jag flyttade för att leva ut min dröm om att få chansen att spela fotboll på heltid som professionell fotbollsspelare. Jag hoppades egentligen gå klart skolan först, men jag vågade inte chansa när jag fick erbjudanden och pratade därför med min rektor om att ta igen skolan nästa termin på distans, säger Holm.
- Det betyder väldigt mycket att ha Oscar här också. Vi tog nyligen en lunch och snackade om att man lätt glömmer bort hur skönt det kan vara att prata svenska, då man nästan annars bara pratar engelska och thailändska. Vi är i samma situation med att vi lämnade många kompisar där hemma. Man tar lätt sådant förgivet, fortsätter han.
Nu siktar han på att så sakteliga etablera sig i Bangkok Glass. Det är inte helt enkelt som ung spelare, då mer erfarna och äldre spelare värderas högt i Thailand.
- Jag fick sitta på bänken i de två första matcherna, men jag har pratat med min agent och vi har sagt att jag ska ha tålamod, då de värderar de äldre spelarna högt i laget. Vi förlorade dessutom de två första matcherna, så det gör ju att man kanske inte slänger in en ung spelare direkt. Jag har kontrakt över fyra år, så jag vet att de har en plan för mig, säger han.
När Elias Dolah för tre år sedan satte sig på planet till släkten i Thailand, men i slutändan valde att stanna kvar, så skapade han omedvetet en trend i Sverige för fotbollsspelare med thailändsk bakgrund, att lämna låga svenska divisioner för att i stället göra karriär och leva som professionell fotbollsspelare i Thailand.
Nyligen hörde ex-allsvenska spelarna Walid Atta och Imad Zatara av sig till Robin Holm om möjligheterna att spela i Thailand, medan Kevin Deeromram under sin tid i landet sett flera svenskfödda spelare komma och gå efter provspel med klubbar i landet.
- Under min tid i Ratchaburi kom tre halvsvenskar och provspelade. Det blev dock inget av det, det krävs ju även att man håller nivån. Det är dock många som vill komma hit, även svenska spelare, men det är ju svårare att komma hit som utlänning med tanke på kvoten, säger Deeromram.
Än så länge är de "bara" fem svenskar i landet. Nästa år är de möjligen fler än så. En ny dörr står öppen på vid gavel, chansen att bli proffs med löner och faciliteter, som kan tyckas vara bra mycket trevligare än skuggan på den svenska bakgården.
- Det är häftigt, man drömde ju inte om att spela i division 1 eller 2. Men visst är det kontraster. Ibland besöker vi Ikea utanför Bangkok. Det känns som hemma, så det är skönt att kunna ta en familjedag där ibland, bara strosa runt, skrattar Niran Hansson.