För över ett år sedan dök möjligheten upp - en flytt till afrikanska giganten och tunisiska storklubben Espérance Sportive de Tunis. Den gången blev det inte något, då Elyas Bouzaiene, 27, blev kvar i Degerfors IF, som kämpade för överlevnad i allsvenskan.
Högerbacken spelade fram till i somras med "Degen" i superettan och skrev sedan på för en höst med Västerås SK i allsvenskan, innan chansen dök upp igen.
Då var det bara att ta den, och nyligen skrev Bouzaiene på för Espérance.
- Det har varit sjukt intensivt och jag har fått uppleva väldigt mycket. Det är en jäkla stor kulturskillnad på allt. Jag brukar säga att en arabisk minut är som ett svenskt dygn. När jag var här för att skriva på trodde jag att jag skulle vara här två-tre dagar, men det slutade med att jag var här i åtta dagar innan jag åkte hem igen. Det har annars varit jäkligt bra. Det är en stor och professionell klubb, så det känns bra, säger han till Fotbollskanalen.
Bouzaiene hann bli lite orolig gällande om flytten skulle skita sig, då det drog ut på tiden.
- Man blir ju ändå lite nervös. Vill de inte ha mig nu eller har de en annan plan? Även när jag skrev på kontraktet kände jag att det kanske kunde hända något fortfarande. Det här har varit målet och nu gick planen i lås. Jag är jäkligt glad över att ha kommit hit.
27-åringen var samtidigt aldrig speciellt osäker på att flytta till ett helt nytt land och en helt ny världsdel i form av Tunisien och Afrika. Han har tunisiska rötter, då hans pappa har tunisisk bakgrund, och har länge velat få till en flytt till just Espérance.
- Jag har varit så inställd på det här under ett års tid, så jag blev glad över att det var aktuellt igen. Jag har snackat mycket med Karim Mammar, som är i Algeriet och har berättat om hur allt fungerar och vad man ska tänka på. Det har också hjälpt mycket. Samtidigt, när jag väl stod på flygplatsen och skulle flytta till Tunisien var det inte bara ren glädje. Det var också: "Vad ger jag mig in på?". Jag är så som person, det finns alltid lite separationsångest, men jag ska nog kunna överleva här borta med, säger han med ett garv.
Bouzaiene bor i dagsläget på hotell, men kommer snart att flytta till ett hus, dit hans hund också kommer att ansluta. Han har även släkt i Tunis, som är Tunisiens huvudstad.
- Det underlättar sjukt mycket. De har berättat om kulturen, folket och om hur allt fungerar. Förhoppningsvis lär jag mig även språket, för eller senare. Det underlättar att de är här, då det inte blir så ensamt. Sedan kommer även min hund snart, vilket jag ser fram emot.
När Bouzaiene får frågan om vad det är som främst lockat med Espérance och Tunisien är det i första hand sportsliga bitar. Espérance har vunnit den inhemska ligan vid 33 tillfällen, afrikanska Champions League fyra gånger och deltar i sommar i klubblags-VM, där engelska Chelsea, brasilianska Flamengo och mexikanska Leon väntar i gruppspelet.
- Det är egentligen allt som har lockat. Jag visste att klubben var stor och jag hade snackat lite med Layouni (Amor) i Häcken, som berättade lite, men det går nog inte att förstå hur stor klubben är förrän man är här med allt runt omkring och supportrar. Vi ska ju också spela klubblags-VM i sommar, vilket också blir jäkligt häftigt, säger han.
27-åringen har även redan fått känna på pressen som är på storklubben. Espérance toppar sin grupp i Champions League, men efter söndagens förlust mot egyptiska Pyramids på bortaplan fick spelarna känna på supportrars ilska över det negativa resultatet.
- Folk har sagt att det är en extrem press här och i söndags tappade vi 1-0 till 1-2 på övertid. Vi ligger fortfarande etta i gruppen, men ändå var det 400 fans på plats på träningen (i tisdags). De stod och skrek och skällde ut oss hela träningen. När vi skulle sätta igång spelet hoppade 50 fans in och avbröt träningen, samt hotade några av våra spelare. Det går inte att jämföra med något jag har varit med om i Sverige. Det är en sjuk skillnad, men det är också lite det här jag vill ha, inte att fans hoppar in på träningar, men något nytt, säger han och skrattar.
Vissa supportrar nöjde sig alltså inte med ett samtal inför träningen.
- Innan träningen började pratade de meriterade spelarna med fansen. Jag tänkte sedan att det skulle lugna sig efter 15 minuter, men det fortsatte hela träningen till vi skulle starta spelet. Då hoppade de in: "Ni kan gå in, vi vill inte se er på planen". Jag förstod inte vad som hände, säger han och fortsätter:
- Man får förstå att många fans inte har så mycket mer än fotbollen. Fotbollen är verkligen allt för en del. Jag kan tycka att det är orimligt att man blir så lack för en förlust, men om de känner så får de göra det.
Då var det bara att ta en dusch?
- Vi fick gå in i duschen. Det är egentligen hjärndött. Om de vill att vi ska bli bättre behöver vi ju träna mer, men nu blev det inte så. Det var kul att få uppleva, säger han och skrattar.
Är det lika mycket tryck på stan med supportrar som kommer fram?
- Det är stor skillnad. Tidigare var det mest småpojkar som kom fram och ville ta bilder, men var jag än går nu är det folk som kommer fram och vill ta bilder på stan eller på restauranger. Om vi skulle förlora en match och man är dålig kan man samtidigt inte gå ut och äta. Det finns fler regler kring vad man får göra och inte göra. Jag får till exempel inte gå ut och ta en öl på stan, för då kan fans bli arga. Det finns mycket att förhålla sig till, men det blir mer att man åker på träningar och sedan åker hem. Det är en annan kultur, så det är bara att vänja sig, säger han.
Espérance är just nu femma i ligan med fyra poäng upp till US Monastir i serieledning. Framöver ska det bli ändring på det, då det bara är ligatiteln som räknas för giganten.
- Kravet är att vinna ligan och gå långt i Champions League. Jag snackade med några spelare och de sa att det enda laget, där fansen inte blir galna över att vi förlorar är om vi åker ut mot Al-Ahly från Egypten. Resten av lagen kräver de att vi vinner mot. Vi har chans mot alla, men det är orealistiskt att kräva att vi ska vinna Champions League varje år.
Bouzaiene skulle mest troligt gjort debut i förlusten mot Pyramids, men inför matchen fick han veta att han ännu inte blivit registrerad. Framöver hoppas han på spel.
- Jag är jävligt taggad på att sätta igång. Det är frustrerande att bara träna och titta på matcher. Jag vill sätta igång, men jag har samtidigt inte spelat matcher på två månader, så jag får vara lite försiktig med att gå ut och blåsa på direkt. Det ska bli kul. Nästa match är borta i Mali, så det blir också intressant.
Du kommer att få se många nya platser och länder.
- Ja, det är verkligen kul. Det är ett bra steg sportsligt, men det är också ett roligt steg upplevelsemässigt. Det blir kul.
Förväntar du dig att du kommer starta framöver?
- De har värvat mig för att jag ska gå in och spela, och om jag förstod det rätt skulle jag startat i söndags, men det är konkurrens. Om jag inte gör det bra hamnar jag på bänken och det är så det ska vara. I slutändan hänger allt på mig om jag spelar. Alla klubbar säger ju att man ska spela, annars lockar man väl inte till sig spelare. Förhoppningsvis får jag spela och vi spelar även många matcher med ligan, cupen och Champions League.
Bouzaiene är i dagsläget främst taggad på att komma igång och spela, men blickar också framåt mot sommarens klubblags-VM, som i sommar avgörs i USA genom ett gruppspel och slutspel. Det blir en ny scen för honom.
- Chelsea har varit mitt lag, så det är en pojkdröm att få möta dem, säger han och fortsätter:
- Det är inte varje gång man spelar mot dem. Med all respekt går jag nu från Gefle borta till att möta Chelsea, det är stora kontraster. Det lockade också med att spela här, då det är en stor scen att visa upp sig på och att få mäta sig med de bästa. Det kommer bli jäkligt kul.
En annan dröm som möjligen kan slå in framöver är även landslagsspel med Tunisien, men det är inte något som han lägger vikt vid för stunden.
- Det är betydligt närmare nu än tidigare. Om man spelar här och gör det bra här kommer man även med i landslaget förr eller senare. Det hade varit jävligt häftigt. Min dröm och mitt mål är att få hänga med till VM 2026 - om Tunisien går dit. Det hade varit jävligt häftigt. Samtidigt är det långt dit. Jag måste göra det bra och ta en plats här. Just nu tänker jag inte på landslaget. Jag vill göra det bra här och sedan kommer allt därefter, avslutar han.