I årets damallsvenska leder isländskan Elisabet Gunnarsdottir Kristianstad medan Marianne Miettinen från Finland tagit över nykomlingen Stattena. Det är två fler kvinnor än vad som fanns förra året, men det finns fortfarande inte en enda svenska som coachar i Sveriges högsta damliga.
-Anledningen till att det inte finns fler är att kvinnorna inte börjar coacha redan i ungdomslagen, det blir ett för stort steg att gå direkt till damallsvenskan. De behöver börja tidigare, då blir det fler i de högre divisionerna, säger Gunnarsdottir.
Blev coach efter skada
Hon vet vad hon talar om. Isländskan har haft en lång karriär inom fotbollen, både som spelare och tränare. När hon 25 år gammal skadade sig och tvingades sluta spela i Valur FC, hade hon tränat klubbens ungdomslag i nio år. I samma klubb nådde hon stora framgångar - fyra ligasegrar av fem möjliga. På meritlistan finns även tränaruppdrag för Islands U21-lag och ett par säsonger som assisterande i A-landslaget.
-Jag tror inte att jag skulle vara här i dag om jag inte började som ungdomscoach. Nu har jag varit tränare i 16 år, säger 32-åringen.
Högkaratigt projekt
Efter USA:s förbundskapten Pia Sundhage och den före detta svenska diton Marika Domanski Lyfors har det varit snålt med damtränare från Sverige. För att lösa problemet har Svenska fotbollförbundet bland annat startat ett projekt som heter 24 karat och går ut på att utbilda fler kvinnor till att blir tränare.
Landslagets Hedvig Lindahl och Caroline Seger är två exempel på spelare som har gått utbildningen, och målet är att fånga upp spelare när de slutar.
-Generationen med Malin Moström har en enorm erfarenhet, och vi måste ta hand om dem i slutet av deras aktiva karriär och utveckla en plan. Vi använder dem i distriktslagsverksamhet och i ungdomslandslagen där de kan bidra med sin erfarenhet, för att sedan utbilda dem vidare till elittränare, säger Susanne Erlandsson, vice ordförande i Svenska fotbollförbundet samt ordförande i Elitföreningen damfotboll.
Varför finns det inte fler kvinnliga tränare i dag?
-Fram till på senare år har det varit tufft att vara elitspelare på damsidan, du har varit tvungen att spela samtidigt som jobbar eller studerar. Många vill när de slutar ta igen det som de missat tidigare, ta ett steg tillbaka och hinna umgås med vänner och familj. Nu är det bättre och förhoppningsvis känner spelarna att de vill fortsätta inom fotbollen, säger Erlandsson.