Jan Ekstrand, som skrev sin avhandling om fotbollsskador år 1982, är en av få svenska fotbollsforskare. Han har även jobbat som landslagsläkare i 120 landskamper, bland annat under VM 1994, och under de senaste tolv åren har han jobbat med en studie för UEFA för att sammanställa samtliga skador som sker i några av Europas största klubbar.
I rapporten finns 8000 skador inräknade, från 30 olika klubbar i tio olika länder. Real Madrid, Barcelona, Bayern München, och Manchester City är några av klubbarna som är med i studien. Skadorna räknas sedan per 1000 match- och träningstimmar, men det intressanta är att antalet skador per 1000 timmar inte har ökat under de senaste tolv åren.
- Klubbarna har varit ganska bra på att förebygga framför allt ligamentsskador, de har minskat med 30 procent på tolv år på elitnivå. Detta beror på att den medicinska kunskapen som förebygger skador har spridits och nya rön har gett effekt. Det förebyggande arbetet har däremot inte gett någon effekt på svåra skador och muskelskador, då muskelskador istället har ökat under tolv år, säger Ekstrand.
Förr var fotledsstukningar den vanligaste skadan, men tack vare förebyggande arbete har den typen av skador minskat drastiskt i antal under de senaste tolv åren. Istället är det muskelskadorna som står för mer än en tredjedel av alla skador, något som skulle kunna förbättras om tränarna fick mer kunskap kring vilka faktorer som är avgörande för skador. Ekstrand lyfter fram flera faktorer.
- Belastning på träningar, mentala faktorer, dåliga undersökningar, tränarens ledarstil, intern kommunikation, spelstil. Tränarna är den viktigaste faktorn, och styrelsen är också viktig eftersom de bestämmer resurserna. När tränare får frågor kring skador säger de ofta: ”Det vet jag inte, fråga doktorn”, när de istället borde hålla upp en spegel och säga ”Vad kan jag göra?”.
- Vi har följt tränare när de byter klubbar. Vissa tränare har en skadeprofil som de tar med sig, medan andra har färre skador och större framgång, oavsett klubb.
Skador har också blivit en viktig framgångsfaktor. Det har visat sig att klubbarna som vinner Champions League har en sak gemensamt: de drabbas mer sällan av skador. Under en Champions League-vinnande säsong har en klubb i snitt 13 procent färre skador än under en normal säsong. I en intervju med UEFA förklarade Barcelonas klubbläkare Ricard Pruna varför klubben är så beroende av att hålla nere antalet skador:
- Vi vet idag att om vi passerar ett visst antal skador så kommer vi inte att vinna Champions League. Det är omöjligt. Det är fakta. Av de senaste Champions League-titlarna vi vunnit minns jag framför allt den i Rom 2009. Barcelona hade sex muskelskador den säsongen, vilket är en väldigt låg siffra. Under andra säsonger när klubben har vunnit Copa del Rey men inte Champions League eller La Liga har det inte varit sex sådana skador, utan kanske 40 muskelskador.
Resultat från UEFA-studien
Augusti (13,1 procent) och januari (13,6 procent) är de vanligaste månaderna för skador bland Europas toppklubbar.
Ungefär lika många skador sker på matcher (57 procent) som under träningar (43 procent), men eftersom träningstimmarna är betydligt fler än matchtimmarna är det ändå klart större risk att bli skadad under match än under träning.
39,5 procent av alla skador är läkta inom en veckas tid, 41,6 procent tar 7-28 dagar att läka och 18,9 procent tar minst en månad att läka.
71,6 procent av alla skador sker när man inte har kontakt med med- eller motspelare.
Det vanligaste sättet att skada sig på är när man springer/joggar (19,8 procent). Överansträngning (17,8 procent) kommer på andra plats och tacklingar (9,2 procent) på tredje plats.
Muskelskador står för 38,4 procent av alla skador och ligamentsskadorna för 15,1 procent. Frakturer ligger på 3,4 procent.
Låret (30,8 procent) är det vanligaste stället att bli skadad på. Höft/ljumske (14,5 procent), knä (12,8 procent), ankel (12,6 procent) och underben/hälsena (10,4 procent) kommer därefter. Huvud- och ansiktsskador står för 1,6 procent av skadorna.