Det tragiska dödsfallet i Helsingborg i söndags har åter satt huliganismen i fokus. I fotbolls-Europa är den en ständigt aktuell fråga, även om huligankartan har ritats om en hel del under de senaste årtiondena. Medan man på 80-talet främst förknippade huliganism med England är det nu i Östeuropa som problemen är allvarligast.
- Jag är orolig för utvecklingen där, och jag ser ingen riktig trend att man håller på att bryta den heller, säger Lars-Christer Olsson.
"Grundad i samhällsproblem"
Olsson, ordförande i SEF, har ett mångårigt förflutet på höga poster i Uefa och sitter nu dessutom i styrelsen för de europeiska proffsligornas organisation EPFL. Bland de värsta europeiska oroshärdarna nämner han Ryssland, där oroligheterna kring fotbollsmatcherna dessutom ofta har rasistiska förtecken.
- Huliganismen är grundad i samhällsproblem och motsättningar som exponeras i fotbollssammanhang. Så länge man inte kommer åt roten i samhällsproblemen så kommer man inte åt våldsproblematiken kring idrottsarrangemangen heller, säger Olsson.
- Det finns rätt militanta grupper av fans där det inte finns någon vilja till förändring. Den här typen av risksupportrar får effekten att färre går på fotboll, vilket gör att de blir mer dominanta. Ser man till exempel på Balkan så är det inga åskådarsiffror som imponerar. Huliganerna kanske inte är fler, men de syns mer.
Brutna matcher
Den här säsongen har ett flertal matcher i Europa kantats av bråk. Bland annat dömdes Spartak Moskva till böter och spel inför tomma läktare efter en urartad cupmatch i höstas, och i Turkiet har hårda straff utdelats efter att ett par toppmatcher i ligan har avbrutits på grund av huliganbråk.
Var har man varit bäst på att jobba mot huliganism?
- Kanske i Tyskland. Där har man lyckats behålla sin publik, samtidigt som man har gett den publiken bättre förutsättningar. Man kan säga att man har utbildat dem till att vara annat än huliganer.