Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANDRA LIGOR OCH CUPER

Lundh: 2013 var Pia och Zlatans år, eller Zlatan och Pias år

Titta tillbaka på 2013 var ordern.

Inte lätt.

Det jag minns är Zlatan och Pia och Pia och Zlatan.

Med några dagar kvar av 2013 är det dags att sammanfatta de senaste 365 dagarna, enligt direktiv uppifrån. Det går inte att ta en tidning eller kolla igenom ett nyhetsprogram utan att det är minnen, listor och höjdpunkter om vartannat. Vet inte varför, men jag har svårt att minnas 2013.

Ja, nu är det inte speciellt för 2013 utan det gäller många år, tiden bara rasslar framåt, och jag vill dra undan personen som av misstag kommit åt knappen för snabbspolning framåt av mitt liv. Herregud, vad hände med det här året?

Starkaste minnet är trots allt från EM i somras och den Maranata-stämning som Pia Sundhage och hennes landslag utlöste. Naturligtvis hjälpte det att sommaren var magisk vädermässig, att landslaget bjöd till spelmässigt i några matcher och inte mycket annat konkurrerade om att ta plats.

Efter den första vågen av hat på sociala medier var det en sommar som till stora delar bestod av kärlek och varma känslor. Bara att höra, se och känna atmosfären inne på ett fullsatt Gamla Ullevi var oerhört häftigt och det var en annan publik som visa vänlighet, respekt och att de gillade vad de såg.

Sättet hur de tog till sig Pia Sundhage var också en upplevelse. När förbundskaptenen kom till vår studio efter matcherna så stod flera hundra kvar och bara skrek på ”Pia, Pia, Pia” och hon bjöd tillbaka på ett magnifikt sätt. Tacksam över vart kampen tagit henne och inställd på att föra den vidare på bästa sätt.

Nej, det blev inget EM-guld för landslaget, för när det väl gällde på allvar mot Tyskland så var Silvia Neids lag snäppet vassare. Dessutom var landslaget för stängt för min smak och det förtog en del av glädjen, men det struntade de flesta av fansen i som likt nykära hyllade sina hjältar och såg inga brister.

Om Zlatan under någon månad i somras fick spela andrafiol så visade annars Sveriges störste att han blir bara bättre och bättre med åldern. Ett nytt fantastiskt år i landslaget, om vi bortser från en oinspirerad insats mot Irland och målproduktionen har han tagit till ytterligare höjder.

Tyvärr missar världen en artist i Brasilien nästa sommar eftersom Cristiano Ronaldo övertriumfade Zlatan o Co men det är kanske inte konstigt då portugisens omgivning är snäppet vassare. Synd bara att Sverige inte såg till att bli seedat till VM-playoff men det går inte att deppa längre över det.

I PSG, eller kanske det mer korrekta PZG, så har Zlatan tagit fanan och redan lett styrkorna till en ligatitel och är på god väg mot en andra, och dessutom kan det bli ytterligare bucklor. Blir det den finaste av dem alla? Nja, det ska mycket till om PZG ska vinna Champions League men laget har blivit bättre 2013.

Vid sidan av planen har Zlatan levt i en konstant Maranata-stämning under karriären, där talkörerna allt som oftast hyllat honom och det fortsatte 2013. Den åttonde Guldbollen är också upplockad och dessutom har han sett till att röra runt i dammet med allt från en egen app till de senaste dagarnas utspel om herrar vs damer i fotboll.

Det är fascinerande hur han engagerar och ingen är nollställd till Sveriges störste idrottsman genom tiderna. Vad han än säger kan ge rejäla svallvågor, vilket han givetvis är medveten om, och som han dessutom gärna vill slå mynt av (skönt gammalt uttryck) även om det är lika viktigt för honom att få ut sin version av händelserna.

Det går inte att trycka på Zlatan några krav för han har inte själv valt att vara en förebild och tar inga order, men det är klart att man kan önska att han utnyttjade sin roll till mer än att sälja Nike-skor, och andra varumärken under sin app, och såg till att få ut några bra budskap till alla de som ser upp till honom som en Gud.

*****

Sorgligast under 2013 var utan tvekan Ivan Turinas bortgång även om tragedin med AIK-målvaktens plötsliga och förtidiga död samtidigt visade fotbollen från dess vackraste sida. Där grupperingar som vanligtvis bara visar sitt hat mot varandra gick tillsammans och AIK visade sig hantera den svåra situationen på ett värdigt sätt.

Roligast under 2013 var U17-landslagets framfart i VM och som slutade med en bronsmedalj. Även om steget är långt till seniorfotboll var det underbart att se svenska talanger visa klass mot några av världens stormakter, och det visade att svensk fotboll lever.

Mest spännande under 2013 var minuterna efter att Zlatan Ibrahimovic gjort 1-1 och 2-1 mot Portugal på Friends Arena. Där och då var Sverige på väg mot VM och stämningen var elektrisk och sett till hur panikslagna portugiserna såg ut så var det nära.

Surast under 2013 var allt som oftast Erik Hamrén. Förbundskaptenen mässar alltid om shining men är den som sällan visar det själv. Istället är han oftast irriterad på medierna som feltolkar, som ställer frågor om dömda spelare i landslaget eller på annat sätt stör hans bild av sig själv.

Underligast under 2013 var Fredrik Reinfeldts presskonferens efter turbulensen i Djurgården. Tolka mig rätt, för det är bra att han visade engagemang i en fråga som riskerar fotbollen, men det ser dåligt ut med perspektivet att han saknas i många andra frågor och är känd Dif-supporter.

Snyggaste målet under 2013 var Zlatans 2-1 mot Österrike mest för att det betydde så mycket i en ödesmatch där Sveriges VM-planer fick nytt liv. Även om de dog senare var det en skön känsla när landslaget vann den viktiga matchen med ett sent mål.

Dyrast under 2013 var utan tvekan Friends Arena. Hur dyrt gömmer ägarna ännu så länge för oss men när väl arenan går i konkurs kommer verkligheten att hinna i kapp SvFF och då lär det framstå som inte bara en riskabel satsning utan även en mycket kostsam sådan.

Svårast under 2013 var hur klubbar ska ställa sig till supportrar som bidrar med allt annat än gott stöd. Inte minst AIK hamnade i blåsväder för sin kramvänliga dialog och det enda som är uppenbart är hur svårt det är för svensk fotboll att hantera ett av de största hoten mot klubbarna.

Mest politisk 2013 var SvFF-basen Karl-Erik Nilsson som är en sällan skådad mästare i att prata utan att för den skull säga något. Tyvärr funkar det bara om man har ett väl fungerande PR-maskineri vilket förbundet inte har.

Bäst comeback under 2013 gjorde Anders Svensson som till slut fick starta i Sveriges ödesmatcher i VM-kvalet. Inte nog med att han själv avgjorde bortamatchen i Dublin utan landslaget vann tre raka med 37-åringen från start. Sedan fick han inte starta mer och det blev inget VM.

Tråkigast under 2013 var att en del klubbar återigen fick ägna tid och kraft åt att några incidenter där svensk fotbolls mörkar krafter visade att de fortfarande existerar och förstör för klubbarna. Det är oerhört deppigt att det inte går att bekämpa bättre.

Näst dyrast under 2013 var den bilgåva från SvFF till Anders Svensson som visade sig vara ett leasingavtal på tre år och som kostar mellan 500 och 600 000 kronor och inte ens innebär att mittfältaren får en bil.

Publicerad 2013-12-27 kl 13:15

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER