Lorenzo Medici är tillbaka med sin torsdagslista. Idag tittar han närmare på Latinamerikas storheter med de största spelarna i Copa America. Och vi hittar en kejsare på toppen.
10. Hector Chumpitaz (Peru 1975)
1975 återupprättades turneringen efter åtta år utan spel, detta var första gången som turneringen gick under namnet Copa America. På den här tiden hade man ingen hemma-arrangör, utan spelade gruppspel där lagen mötte varandra både hemma och borta.
I mitten av 70-talet hade Peru ett mycket slagkraftigt landslag med stjärnor som Barcelonas Hugo Sotil, legenden Teofilo Cubillas och den “vänsterfotade poeten”, Cesar Cueto.
Men det var mittbacken och lagkaptenen Hector Chumpitaz som var lagets ankare och ledare. I finalen mot Colombia var det Sotil som avgjorde, men det var Chumpitaz som var bäst på plan med sitt fenomenala försvarsspel. Utan sin kapten hade man aldrig vunnit turneringen 1975.
9. Ivan Cordoba (Colombia 2001)
Även om det var Aristizabal som var den stora hjälten med alla sina mål, så skulle turneringen aldrig ha vunnits om det inte vore för Colombias granitstarka försvar.
Colombia släppte inte in ett enda mål under hela turneringen och Cordoba var den stora ledaren i försvaret. Vem som avgjorde finalen mellan Colombia och Mexiko?
Jodå, Cordoba.
8. Sergio Goycochea (Argentina 1993)
Den argentinske målvakten gjorde sig ju redan känd under VM 1990 då han bland annat räddade Donadonis och Serenas straffar i straffläggningen i semifinalen mot Italien.
Tre år senare i Copa America i Ecuador skulle historien upprepa sig, men med skillnaden att Argentina den här gången skulle stå som mästare vid turneringens slut.
Goycochea blev matchvinnare både i kvartsfinalen mot Brasilien och i semifinalen mot Colombia då han båda gångerna agerade hjälte i straffläggningen.
Goycochea var verkligen turneringens viktigaste spelare det året.
7. Rivaldo (Brasilien 1999)
Rivaldo bildade superduo med Ronaldo när Brasilien vann Copa America i Paraguay. Även om Ronaldo var det större namnet så skulle turneringen främst bli Rivaldos.
Den elegante teknikern gjorde ett mål och låg bakom flera av de andra målen när Brasilien krossade Venezuela i den första matchen med 7-0.
I kvartsfinalen gjorde han det första målet och var en mardröm för Argentinas försvarare med sin briljanta teknik när Brasilien vann med 2-1. Rivaldo fanns även med i målprotokollet i semifinalen mot Mexiko.
I finalen mot Uruguay bjöd han upp till stor dans med två mål och suveränt spel. Rivaldos kombination av teknik, läckra passningsspel och dribblingsskicklighet var turneringens största show.
6. Gabriel Batistuta (Argentina 1991)
En 22-årig Batistuta hade ännu inte lämnat Boca Juniors för Fiorentina när Argentina erövrade Copa America 1991.
Den unge anfallaren bildade vasst anfallspar med den äldre, men fortfarande snabbe, Claudio Caniggia. För Batistuta började turneringen på bästa sätt med två mål mot Venezuela i den första matchen och han hann med två mål till innan gruppspelet var över.
1991 spelades inte slutspelet på utslagningsvis, utan med ett gruppspel med fyra lag där alla mötte alla. Argentina mötte Brasilien i den första matchen vilket skulle bli en riktig klassiker.
Fem spelare blev utvisade i vad som skulle komma att kallas för “Slaget vid Santiago”. Argentina vann dramat med 3-2 och Batistuta gjorde det avgörande målet. Batigol gjorde även mål i finalen mot Colombia och Argentina vann turneringen.
5. Julio Cesar Romero (Paraguay 1979)
Romero var bara 18 år när turneringen satte igång, men var redan en stjärna hemma i Paraguay då han hade imponerat i U-VM tidigare samma år.
“Romerito” var starkt bidragande till segern över favoriterna Brasilien på hemmplan i det första mötet, med sin teknik och sina fina passningar. I returmötet var det just Romero som gjorde det viktiga kvitteringsmålet som tog Paraguay till final.
På den här tiden spelade man tre finaler, en hemma, en borta och en på neutral plan. Paraguay och Chile vann var sin hemmamatch medan den sista matchen slutade 0-0. Paraguay vann på flest gjorda mål, tre stycken.
Två av dem gjorde Romero.
4. Victor Aristizabal (Colombia 2001)
När Colombia vann Copa America för första gången i historien på hemmaplan 2001 hette den stora hjälten Aristizabal.
Colombianen var en mycket löpstark anfallare som även hade näsa för mål. Han blev turneringens skyttekung med sex gjorda mål, varav viktiga sådana i både kvartsfinalen och semifinalen och därmed stor national-idol.
Colombias dåvarande förbundskapten Francisco Maturana kallade honom för “världens bästa anfallare utan boll”.
3. Amado Guevara (Honduras 2001)
När Argentina drog sig ur turneringen i Colombia 2001 i sista stund på grund av säkerhetsskäl plockade man in Honduras.
Honduras kom alltså inte bara till turneringen som ett av de sämre landslagen på papperet utan även utan några större förberedelser. Något som skulle visa sig inte spela någon större roll. Honduras tog sig nämligen till en mycket överraskande tredjeplats.
Lagets stora hjälte var Amado “Vargen” Guevara. Lagkaptenen var en mycket spelskicklig playmaker med hett temperament. I den andra gruppspelsmatchen mot Bolivia var det Guevara som dikterade villkoren och avgjorde matchen med två mål.
I den sista gruppspelsmatchen ställdes man i en avgörande match mot Uruguay. Trots att man inte var favoriter lyckades man vinna matchen efter ett mål av Guevara, fyra minuter från slutet.
I kvartsfinalen ställdes man mot Brasilien och nu trodde alla att sagan var över. Men brassarna underskattade sitt motstånd och det var Honduras som överraskande kontrollerade matchen och Guevara som stundtals dikterade villkoren för matchen.
“Vargen” hade så klart en fot med i båda av Honduras mål när en av Copa Americas största skrällar var ett faktum.
I semifinalen blev Mexiko för svåra men man lyckades knipa en tredjeplats när man vann över Uruguay efter straffar och det var främst tack vare Guevaras skicklighet som de kunnat ta sig dit.
2. Enzo Francescoli (Uruguay 1995)
Copa America på hemmaplan skulle bli Enzo Francescolis sista stora turnering. Och vilken avslutning det blev.
Den då 33-årige eleganten skulle leda sitt landslag med sin enorma spelförståelse och sublima teknik. Hans skicklighet dominerade offensiven för Uruguay.
I semifinalen mot Colombia var man under stor press, men Francescolis förmåga att dyrka upp motståndarförsvaren skulle visa sig vara mycket avgörande, då han låg bakom det första målet och även var med och byggde upp det andra målet.
I finalen mot Brasilien vann Uruguay efter straffsparksläggning. Francescoli gjorde Uruguays första straffmål.
Legend.
1. Adriano (Brasilien 2004)
Troligen har Copa America-historien aldrig skådat en så vass individuellt utförd turnering som Adriano gjorde i Peru 2004. Han gick helt enkelt inte att stoppa.
Det här var före den tiden då han såg slö och otajmad ut, före tiden med alkoholproblem och psykiska dilemman. Det här var på den tiden då Adriano såg ut som att han skulle erövra fotbollsvärlden med sin extrema talang.
I gruppspelet gjorde han visserligen hat-trick mot Costa Rica, men det var i slutspelet som han skulle börja ta över ordentligt. I kvartsfinalen gjorde han två mål mot Mexiko och i semifinalen mot Uruguay gjorde han lagets enda mål. Matchen slutade oavgjort och gick till straffar där han gjorde ett av målen när Brasilien till slut vann.
I finalen ställdes man mot rivalen Argentina. Finalen skulle bli en oförglömlig historia. Ett starkt Argentina såg ut att vara på väg mot seger efter att ha gjort 2-1 i den 87:e minuten.
Men Adriano ville annat. På övertid slås en boll i desperation in i Argentinas straffområde, bollen dimper ner vid Adriano som chippar upp den och drar till på volley.
Bollen svischar in i mål med en enorm styrka. Ett fantastiskt mål i den allra sista sekunden. Brasilien vann sedan finalen efter straffar. Adriano satte så klart sin.
Ibland gör det ont i hjärtat när man tänker på hur bra Adriano hade kunnat bli om han hade fått ordning på psyket. Men där i finalen mot Argentina 2004 såg vi tydligt vad han var kapabel till.
Det glömmer jag aldrig.