10. Fabio Cannavaro (Inter-Juventus)
2002 värvade Inter Fabio Cannavaro för ca 210 miljoner kronor från Parma. Hos de blåsvarta uteblev dock något överraskande succén. Det verkade som att karriären var på väg utför.
Men sommaren 2004 övertalade Juventus sportdirektör Luciano Moggi honom att han skulle begära att få lämna Inter.
Inters president Massimo Moratti blev besviken på Cannavaros beteende och sålde honom till Juventus för mindre än hälften vad de betalade för honom. I Juventus fick Cannavaros karriär ett stort lyft igen och han vann även VM-guld med Italien två år senare.
9. Wayne Rooney (Everton-Manchester United)
Rooney växte upp som Everton-supporter och började spela i klubben som 11-åring. Everton-supportrarna älskade sin “local-boy” till en början.
Efter att ha gjort mål i en ungdomsturnering visade han upp tröjan “Once a blue, always a blue” för att visa sin trofasthet till Everton. Något som senare inte skulle visa speciellt trovärdigt.
Två år senare lämnade Rooney Everton för Manchester United och när han gjorde mål på sitt gamla lag kysste han känslokallt Uniteds klubbmärke framför Everton-fansen.
8. Ashley Cole (Arsenal-Chelsea)
Sommaren 2006 ville José Mourinho ha Cole till sitt Chelsea. Ytterbacken kunde inte motstå erbjudandet och gick till London-rivalen med mer pengar på bankontot.
Cole lämnade åtta år med Arsenal bakom sig och när han mötte dem för första gången i en Chelsea-tröja möttes han inte oväntat av förbannande Arsenal-supportrar. De ropade “Cashley” och kastade falska sedlar mot honom.
7. Zlatan Ibrahimovic (Inter-Barcelona-Milan)
Zlatan är väl inte direkt känd för sin starka klubbkänsla. Något som tydligt visades när han lämnade tre starka år i Inter bakom sig för att försöka vinna Champions League med Barcelona.
Tydligen var hjärtat för Inter inte större än att Zlatan kysste Barcelonas klubbmärke när han presenterades för sina nya fans.
Att han sedan gick till Inters rivaler Milan ett år senare gjorde inte saken bättre.
6. Bernd Schuster (Barcelona-Real Madrid-Atletico Madrid)
Schuster blev Europamästare med Tyskland 1980 och lämnade därefter Köln för spel i Barcelona. Under sina åtta år i Barca och blev han en stor publikfavorit. Därför var hans flytt till Real Madrid både överraskande och uppseendeväckande.
Som om det inte var nog så lämnade han Real efter två säsonger för lokal-konkurrenten Atletico Madrid. Schuster som även bojkottade landslaget vid 24 års ålder på grund av en dispyt med förbundskapten Derwall var verkligen en rebell på alla sätt och vis.
5. Vladimir Stojkovic (Röda Stjärnan-Partizan Belgrad)
Den serbiska målvakten Stojkovic startade sin karriär i Röda Stjärnan, men lämnade klubben eftersom han inte var nummer ett. Efter att ha imponerat i FK Zemun återvände han 2005 till Röda Stjärnan och den här gången blev han förstemålvakt.
I hans andra sejour gick så pass bra att han värvades av Nantes för ca 25 miljoner kronor. I Augusti 2010 gjorde han dock ett överraskande val när han skrev på ett års lånekontrakt med Partizan Belgrad. Bara två månader tidigare hade han blivit hedersmedlem hos bittra rivalen Röda Stjärnan.
Detta ledde till stor ilska hos Röda Stjärnans supportrar. Under EM kvalmatchen mellan Italien och Serbien blev Stojkovic attackerad av en grupp serbiska supportrar när landslagsbussen anlände till arean.
En skräckslagen Stojkovic flydde in i Italiens omklädningsrum. Den attackerande supportergruppen var inte helt oväntat Röda Stjärnan-fans.
Så här sa Italiens förbundskapten Cesare Prandelli om händelsen:
“Stojkovic var i vårat omklädningsrum, han var skräckslagen, inte bara för det som hade hänt utan även för att återvända till Serbien”.
4. Ronaldo (Flamengo-Cornthians)
Ronaldo hade en fantastisk karriär, men var även specialist på att gå från den ena rivalen till den andra. Han har ju representerat både Real Madrid och Barcelona samt både Milan och Inter. Men hans största förräderi var en annan övergång.
Ronaldo växte nämligen upp som Flamengo-supporter och hade flertalet gånger sagt att han skulle vilja avsluta sin karriär i just Flamengo.
2009 höll Ronaldo på att återhämta sig från en knäskada och tränade med Flamengo och klubben erbjöd honom att skriva på för klubben. Ändå valde han istället för att att gå till konkurrenten Corinthians.
Ronaldo var inte bara fenomen på planen utan även i förräderi.
3. Mo Johnston (Celtic-Glasgow Rangers)
Johnston gick visserligen inte direkt från Celtic till Glasgow Rangers, men sättet det gick till på skapade stora rabalder ändå.
Johnston lämnade Celtic 1987 för spel i franska Nantes. När skotten sedan beslutade sig att för att flytta hem två säsonger senare, deklarerade han på en presskonferens att “Celtic är den enda klubb jag vill spela för”. Jovisst.
När Celtics rivaler Glasgow Rangers erbjöd honom ett bättre kontrakt gjorde Johnston en helomvändning och signerade för Rangers.
Detta skapade stort förtret hos båda klubbarna. Rangers supportrar var förbannade att klubben hade värvat en katolsk spelare till protestantiska Rangers och brände sina egna halsdukar och hotade med att lämna tillbaka säsongsbiljetterna.
Celtics supportrar kände sig naturligtvis svikna och kallade Johnston för “Judas”. Så småningom vann Johnston över Rangers supportrar med sitt offervilliga spel och sin målfabrikation.
Men övergången har satt sina spår hos Johnston än idag då han valt att bosätta sig i London för att skydda sina barn från eventuella påhopp.
2. Sol Campbell (Tottenham-Arsenal)
Sol Campbell var Tottenhams ledare och försvarsgeneral och när hans kontrakt var på väg att gå ut med klubben 2001 fick han ett förslag till en kontraktsförlängning med höjd lön av klubben.
Efter flera månaders förhandling verkade det som om han skulle till slut skulle skriva på för Spurs. Istället valde Campbell att gå till hatade rivalen Arsenal trots att deras erbjudande var lägre än Tottenhams.
Campbells menade att han vill gå till en bättre klubb och därmed inte förlora sin landslagsplats. Tottenhams supportrar kallade honom för “Judas” och Daily Mail satte honom högst upp listan över fotbollsvärldens största förrädare.
1. Luis Figo (Barcelona-Real Madrid)
Luis Figo hade en mycket framgångsrik sejour i Barcelona. Portugisen vann bland annat två ligatitlar, två spanska cuptitlar och cupvinnarcupen i en Barca-tröja. Figo ansågs som en av världens bästa spelare och var eftertraktad av många klubbar.
Innan EM 2000 deklarerade Figo att han skulle stanna i Barcelona. Väl i Europamästerskapen förde han Portugal till en semifinal där de åkte ut på “Golden Goal” mot Frankrike.
Sedan kom den sensationella nyheten. Real Madrid hade köpt Figo för ca 635 miljoner kronor. Ett femårskontrakt med en årslön på ca 45 miljoner kronor väntade.
Figo blev Kataloniens mest hatade person. Lokala tidningar publicerade löpsedlar med Figo och dollarsedlar med rubriken “Pestero” - en som älskar pengar.
I den första matchen mellan Barcelona och Real Madrid efter övergången slängdes ett grishuvud in på planen när Figo skulle slå en hörna.
Fotbollsvärldens största förräderi har knappast glömts bort i kvarteren i Barcelona.