Där avslöjar han också att han var klar som manager i Manchester United.
I "Svennis — min historia", skriven av Stefan Lövgren, berättar Sveriges internationellt mest kände fotbollstränare de senaste 30 åren detaljrikt och öppet om det mesta från yrket och privatlivet. Om framgångarna, om bakslagen, om sveken, om lögnerna, om bråken med spelare och tränare, om svårigheten att hålla ihop en familj som tränare, om konflikterna med excentriska klubbägare.
Och om alla kvinnorna.
Mycket är känt och väldokumenterat sedan tidigare. Annat är det inte. Som hur det gick till när hans betrodde medarbetare Samir Khan trollade bort närmare 10 miljoner pund. Både med och utan Erikssons vetskap placerade Khan väldiga summor i riskabla projekt.
"Om han sade att det var en bra investering litade jag på honom. Jag var inte intresserad av detaljer. Jag läste inga långa kontrakt", skriver Eriksson som för ett år sedan var nära personlig konkurs.
Eriksson vann visserligen en utdragen rättsprocess, men pengarna fick han inte tillbaka.
Ångrar ingenting
Ändå ångrar han ingenting. Sven-Göran Eriksson påpekar gång på gång i den 368 sidor långa biografin att han "gett allt för fotbollen" i alla lägen.
"Man måste göra det för att nå dit jag gjort. Priset jag betalt för min framgång är högt. Jag har aldrig frågat mig om det var värt det. Pengarna var aldrig viktiga för mig. Jag föddes fattig och kommer förmodligen att dö fattig, men jag vet att jag har levt och kommer att leva ett gott liv däremellan. Jag skulle aldrig ha litat på Samir Khan. Men jag vet också att jag har mig själv att skylla för att jag varit så godtrogen".
När karriären stod på topp fick han erbjudanden från de allra största klubbarna. "Svennis" berättar utförligt om hemliga möten med Silvio Berlusconi i Milan, Gianni Agnelli i Juventus, Karl-Heinz Rummenigge i Bayern München och Roman Abramovitj i Chelsea.
Även Barcelona lade ut en trevare.
Dessutom har en av hans agenter, Pini Zahavi, kvar ett påskrivet kontrakt med Manchester United. Det bröts när Alex Ferguson ångrade sin planerade pensionering.
Kunde inte ta Sverige
Eriksson vidhåller också att han blev erbjuden jobbet som svensk förbundskapten 2009 men inte kunde tacka ja eftersom han just då var bunden av kontraktet som teknisk direktör i Notts County.
Han skriver:
"Några veckor senare blev det klart att Erik Hamrén skulle ta över det svenska landslaget. Då gick Lagrell (Lars-Åke, förre förbundsordföranden) av någon anledning ut i media och sa att han aldrig hade erbjudit mig förbundskaptensjobbet. Det var inte sant".
Kort efter att han tackat nej till Lagrell visade det sig att hela projektet i Notts County var en bluff iscensatt av kriminellt belastade affärsmän.
I boken berättar Eriksson också om en märklig resa till Nordkorea där han fick frågan om han kunde utnyttja sina kontakter med Fifa och se till att Nordkorea fick en lätt lottning till VM i Sydafrika 2010.
Just nu är Eriksson verksam i Guangzhou i Kina.