I Venezuela råder just nu den värsta ekonomiska krisen i landets moderna historia. Den lokala valutan Bolivar har rasat i värde, bristen på mat och mediciner är akut - och i takt med att oljepriset sjunkit drastiskt har landet dragits längre och längre ner mot vad som närmast kan beskrivas som en total kollaps.
Parallellt har den politiska situationen under president Nicolás Maduro närmast urartat. Tidigare i år avlöste protesterna varandra och många människor fick sätta livet till i striderna.
”Publicera ingenting innan jag är ute ur landet”. SMS:et kommer från den svenske fotbollstränaren Johan Sandahl en stund efter att den här intervjun avslutats. Sandahl, som tidigare bott och arbetat i Sydamerika, jobbar till vardags som assisterande tränare i danska Vejle BK. Det händer dock att han hjälper till med scoutingresor i länder där hans kunskaper behövs. Den senaste veckan har han befunnit sig i ett av världens mest kaosartade länder, Venezuela.
- Det har varit väldigt speciellt måste jag säga. Just det här att man inte kan betala med pengar. I och med inflationen så har ju egentligen den fysiska valutan upphört. Allting görs med så kallade wire transfers, elektroniska överföringar. Jag sa det till min familj, att det inte finns pengar. De svarade att: ”Ja, vi vet att folk är fattiga”. Då försöker jag förklara att det inte går att få tag på sedlar, säger han till Fotbollskanalen.
Enligt nyhetsbyrån Reuters riskerar inflationen att nå 2000 procent innan året är slut. Landets egen valuta, Bolivar, har totalt havererat och officiella och parallella valutakurser gör att landet kan vara både väldigt billigt och väldigt dyrt beroende på vilken kurs som används.
- Man har ett officiellt pris för amerikanska dollar som är skyhögt och det innebär att om du och jag skulle åka till Venezuela så betalar vi ett pris som inte stämmer, som ingen annan i landet betalar. Om jag ska boka ett hotellrum och lägger fram mitt svenska kort så betalar jag deras pris, motsvarande runt 300 dollar för ett hotellrum. Men sedan finns det en parallell kurs som alla accepterar och som alla vet är sann. Känner man någon som är från Venezuela eller har ett konto i landet kan man betala med Bolivar. Då minskar priset till motsvarande 15 dollar, ungefär. Inflationen har gått så långt att sedlarna inte har något värde längre. Det är ett land som inte har någon valuta kan man säga. Det finns pengar, men de är inte värda någonting.
- Om jag teoretiskt fick tag på sedlar så skulle jag kunna komma in med min sopkasse med sedlar och betala. Men det är ju som du förstår helt omöjligt. De får knappt plats i taxin.
Foto: Privat. Tecken på inflation: ”På den ena sedeln står det 100 Bolivares och på den andra står det ”100 Mil” (hundra tusen). Men de har haft så bråttom att de inte lyckats få med de tre nollorna."
Han beskriver landet och huvudstaden Caracas som öde. Ett land där man inte längre orkar protestera.
- När jag kom till flygplatsen så slogs man direkt av hur tomt det var. Jag träffade en dam i 60-årsåldern som stod vid en turistinformation som man haft där i säkert 20 år. Jag frågade henne när det senast var någon som kom fram? För det finns inga turister i Venezuela, det var många år sedan. Då svarade hon att: ”Då och då är det folk som kommer fram och frågar vad klockan är.” Den här damen stod mitt i Caracas flygplats och gjorde absolut ingenting. Det var en symbol för hur absurt läget är i Venezuela.
Svenska UD avråder resor till Venezuela just nu, av många anledningar som du redan nämnt. Var det självklart att åka?
- Det var inte självklart att åka. Jag har bott och arbetat i Sydamerika, främst i Colombia. Så dels har jag språket, men sedan har jag också kontakterna. Men jag rekommenderar verkligen ingen att åka till Venezuela just nu. Ska man göra det ska man ha kontakter.
Bristen på mat och mediciner är akut och enligt Sandahl används det av regeringsmakten för att behålla stödet.
- Regeringen delar ut matpåsar för den som vill ha, mot att man förbinder sig att rösta på regeringspartiet. Utpressning mot den egna befolkningen. Det är hemskt.
Vid sidan av det politiska och ekonomiska kaoset är Venezuela ett land präglat av kriminalitet. Johan Sandahl berättar att man varit tvungen att ta till extraordinära lösningar för att kunna göra jobbet, att leta efter spelare.
- Jag vågade mig ut några rundor i de säkraste delarna och ingen har klockor, telefoner eller något på sig. De har sina utkikstorn för folk är helt desperata efter pengar. Kidnappningar är tyvärr otäckt vanligt. Mordstatistiken vågade jag inte ens läsa innan jag åkte hit. Det är extremt farligt land att vara ute och röra sig i. Vi åkte alltid med skottsäkra bilar.
Själva fotbollsuppdraget har gått ut på att göra något för fotbollssamhället, samtidigt som man hoppas på att snappa upp talanger.
- Min vän här jobbar med fotboll och han är väldigt hårt engagerad i matprojekt och då tar man unga tjejer och killar, 6-14/15 års ålder och försöker genom privatfinansierade projekt att ge dem mat men också möjlighet att träna fotboll. Genom fotbollen har man lyckats samla folk. Ett projekt var det nästan 1000 ungdomar i, säger han.
- Sedan finns det då också en vinkel med elitfotbollen. Vi vill kunna hjälpa spelare som är väldigt duktiga, att kunna ta sig ut. Det är ambitionen, sedan får vi se om vi lyckas med det. Trots att det är ett baseball-land så är det fotbollen som utövas mest och det växer lavinartat. Så det är ett sätt att både kunna hjälpa de som är här på plats, men också att försöka lyfta de mest talangfulla spelarna och ge dem en chans i Europa eller USA.
Har ni hittat några intressanta spelare?
- Ja, det har vi gjort, absolut. Sedan får vi se om vi kan lyckas lösa det på något sätt. Det vore ingenting som hjälper landet men det skulle vara bra för de enskilda spelarna och för vår del, för det finns ett antal spelare här som är väldigt duktiga.
Sandahl, som alltså just nu jobbar för den danska klubben Vejle, har ett förflutet i Dalkurd och enligt uppgifter till Fotbollskanalen var han ett potentiellt namn till att ta över tränarposten om Andreas Brännström flyttat till Blåvitt.
- Jag förstår att folk spekulerar i det i och med att jag har en nära relation till framför allt Poya Asbaghi som jag jobbade framgångsrikt med i Dalkurd, men även till klubben. Jag utesluter inte att jag någon gång i framtiden kommer att jobba för Dalkurd igen, som huvudtränare, men inte nu. Så kommer det inte att bli. Jag jobbar i Danmark och är väldigt nöjd där.