På måndagen delades Ballon d’Or, traditionsenligt, ut av den franska tidningen France Football. Nytt för i år var att det delades ut ett pris även till en kvinnlig spelare, och utmärkelsen gick till norskan Ada Hegerberg.
Anette Börjesson, tidigare chefredaktör för sajten damfotboll.com och medarbetare på Radiosporten, var den som representerade Sverige i omröstningen. Börjesson gjorde totalt 70 landskamper för Sverige och var med och vann EM-guld 1984. Hon hade dock inte med norskan ens på topp fem.
- Jag har inte sett vansinnigt mycket av den franska ligan. Därför har jag ringt runt och pratat med desto fler för att få lite vägledning, nu vet jag vad Ada kan och så, men det enkla skälet var att hon betyder mycket men mitt val föll på Wendie Renard i Lyon för att jag oftast tycker att forwardsen får lite mycket fokus på sig. Jag tycker att hon är fantastisk och betyder mycket för Lyon. Jag premierade en back, säger hon till Fotbollskanalen.
Du var den enda som hade Renard som etta, vad är det du ser som inte andra ser?
- Jag har själv spelat som back och det ligger mig litegrann varmt och hjärtat, det är få gånger som de här spelarna får uppmärksamhet. Det är väldigt, väldigt sällan de kommer med. Jag har sett henne så många år och tycker att hon är fantastiskt bra.
Många av rubrikerna efter att Hegerberg prisats kom dock att handla om det faktum att den franske dj:n Martin Solveig, som delade ut priset, frågade norskan om hon kunde ”twerka”. Reaktionerna efteråt blev kraftfulla och Börjesson är frustrerad.
- I samma sekund som det händer något som man kan tycka är positivt så ser man ändå att det bara är lite glans på ytan, men mycket mer är det inte, säger hon och drar paralleller till tidigare prisutdelningar – och skillnader hon tycker sig sett då priser delats ut till män och kvinnor.
- Jag tror inte att de (France Football, som delade ut priset) såg det här komma, det var en enskild person som ställde den här ytterst befängda frågan och det var bra att hon (Hegerberg) fann sig och inte ställde sig och gjorde någonting. Men det är inget som förväntas göras av en man i samma situation. I en annan prisutdelning var det en förre detta storspelare som knappt orkade säga namnen. Är det Ronaldo eller någon annan så står de kvar och bli plåtade – då är de stolta. Det är som att det (damfotbollen) fortfarande bara hänger med på ett hörn. Uefa, Fifa och Svenska Fotbollförbundet – det går inte bara att döpa och instifta priser och sedan så är det som något som katten släpat in. Det får vara en respekt kring det hela och det tycker jag inte riktigt att det är i dag.
I grunden tycker dock Börjesson att det är ett steg i rätt riktning att nu även en damspelare får Ballon d’Or.
- Absolut, det är det. Nu är man där. Om man ser till vår generation så var det man ville att få till ett EM, sedan gick det i ganska rask takt med allt och jämställdhetsarbetet pågår hela tiden, men man kan inte slappna av.
- Vi ser ju 2018, när man har instiftat ett sådant här pris, att det fortfarande kan hända. Nu vet jag inte hur gammal den här killen är, men har han missat Metoo?
Anette Börjesson menar att frågan från Solveig blir symbolisk för en större problematik. Hon tar Champions League som ett exempel.
- Det är ett namn på en liga där klubbarna får ställa upp på det mesta pyntet själva och de har så jävla mycket pengar och de höjer prispengarna till herrarna och sedan ska de försöka "löjla" till det för damerna med några kronor. Det täcker ju inte ens resor och annat. Det är inte anständigt. Jag sparkar på Uefa och Fifa, de får fan se till att förbättra sig.