En galen vändning på alla sätt. Lämnade Milano och 25 grader i skuggan och landade mitt i svensk höst. Sex grader, luften klar, som en klocka av glas.
Ändå är hösten min tid. Nya planer, nya kläder, nya tankar, nya romaner. Allting är möjligt igen. Hjärtat håller takten, livet tar ny fart efter den kvalmiga sommaren.
I torsdags såg jag Inter vända och vinna mot Fiorentina. Det är väldigt lite pazza över dagens Inter. Trots att det under varje match ser ut som om Mazzari får tre dödliga hjärtattacker på samma gång, så ser det väldigt säkert och organiserat ut.
Inter har lyckats så bra i upptakten för att man numera har en spelide´, en konkret plan och många bestämda tankar på hur man ska spela fotboll. Dessutom har äntligen Ricky Alvarez tagit det där klivet som så många försökte knuffa honom fram till förra säsongen. Annars är detta i högsta grad Mazzaris framgång. Inter har ungefär samma lag som förra säsongen men spelar (så här långt) bra mycket bättre. Det är enormt imponerande.
I går fyllde Totti 37 år. En legend och en myt. Men lika mycket en underbar realitet. Samtidigt är fenomenet Totti även en resa. Den resa som Francesco Totti gjort, både som människa och spelare, är storslagen. Jag älskar honom som man älskar en bror. Jag är mycket stolt över att ha döpt min son efter honom.
Totti Birro… Bra grejer.
Balotelli har ännu en gång fått hiva upp förlåt-mig-kortet och nu är det dags att stryka ett gyllene streck över detta och gå vidare. Vi är många som älskar Balotelli för hans utsökta galenskap men samtidigt är det inte bra för laget Milan att han så meningslöst snackar bort sig från viktiga matcher i ligan.
Tur också för Italien att landet redan är klara för VM för med Prandellis etiska kod kan Mario inte vara med i kommande landskamper. Samtidigt är samma match som fick honom avstängd också ett bevis på att han mognat. Han hade en tuff match, missade en straff, hamnade i obalans, och fick rätt mycket stryk. Men efter allt detta gör han ändå ett klassmål, fram till 1-2. Det hade aldrig hänt för tre, fyra år sedan. Han är på rätt väg. Han har påbörjat en något sansad landning men höjden han ska ner ifrån är kaxigt hög så det lär ta ett tag innan han varsamt planar ut och tar mark.
Milano sitter kvar som ett sugmärke, det bleknar motvilligt bort.
Snart ska kängorna dock dansa fram på gågatan i Skövde där jag sitter och skriver detta.
Livet är gott att leva, trots allt och alla…