Nästan tio år senare får due-due en ny innebörd
Birros blogg
Sommaren 2008 var jag inbjuden som gäst till TV4 och EM i fotboll. Italien skulle möta Spanien. Jag var så nervös att jag började blöda näsblod. Magnus Hedman lånade ut sin täckjacka och jag blodade ner den. Hedman tog det med upphöjt lugn.
Jag gillar Hedman. Han är mänsklig. Han har vågat beskriva sina svagheter och både han och jag har varit rätt långt ner och orkat vända tillbaka uppåt, till livet igen. Har man varit på botten har man för alltid lite smuts kvar under sulorna från det trampade, gemensamma jordgolvet. På botten är vi alla lika. På botten blir vi alla solidariska.
Jag frågade Hedman om den klassiska 2-2-matchen mellan Sverige-Danmark i EM 2004. Matchen som skickade hem Italien.
Hedman bedyrade på heder och samvete att matchen inte var uppgjord och att den inte ens gjordes upp under match.
Jag tror han talar sanning. Men jag tror också att det inte behövs yttras ett enda ord mellan någon för att spela exakt det resultat som tog båda länderna vidare. En tyst överennskommelse.
I går blev det 2-2 igen. Denna gång mellan Danmark och Italien. Aquilanis sena kvitteringsmål skickar Danmark ut ur drömmarnas trädgård om VM 2014.
Det retar säkert danskarna av två anledningar. Dels var Danmark bättre och hade en boll i stolpen och en i ribban. Och dels behövde Italien inte den där poängen. Gli Azzurri var klara för VM redan innan matchen igår.
Men på övertid kvitterar Italien och resultatet 2-2 får plötsligt en helt ny innebörd…
Publicerad 2013-10-12 08:45