Svarta svanar

Staden i mitt hjärta en gång. Därför alltid i mitt hjärta. Men det har gått tio år sedan jag bodde där nu och den tiden har slungat mycket helande vatten under broarna. Jag är en annan, staden är också en annan.

Jag sover på fina Elite Plaza, inhyst i en ljusgård och ett hus där jag faktiskt pluggade religion en gång för tjugo år sedan.

Nu bor jag i Stockholm och trivs med det.

Göteborg är numera en sorts brottsplats, ett museum med uppstoppade minnen överallt. Det är som att traska omkring bakom avspärrningar. Det är som att trampa försiktigt över sina egna fotsteg från länge sedan…

Inom ekonomin talar man om svarta svanar som kan dyka upp. Alltså händelser som inte går att förutse som ändrar ekonomiska förutsättningar till det sämre. Det är snabba svanar också. De kan komma inglidande från ingenstans på nolltid.

Lite samma inom fotbollen. Tottis skada var onekligen en sådan svart svan.

Det är som Garcia säger, Roma utan Totti är ett helt annat lag. Samtidigt har Roma bevisat att man klarar av att spela delvis på ett annat sätt, som mot Napoli där Totti tvingades utgå efter en halvtimma. Det blir ett rakare spel med längre bollar mot Borriello. Samtidigt finns det fortfarande rätt mycket kreativitet kvar på Romas mittfält.

Och apropå svarta svanar. Balotelli är en av tre italienare som är aktuella för guldbollen. De övriga två är de gamla vanliga, Andrea Pirlo och Gianluigi Buffon.

Inte så mycket att snacka om.

Tåget skär som en pil genom Sverige. Himlen är som ett lock över landskapet. Träden står kala och sorgsna strax intill.

När jag sluter mina ögon ser jag mig själv, med familjen, i Rom, i en smal gränd, med hjärtat upplyft i rosa, ljusa band.

Sverige är ett tillstånd. Ibland måste man byta tillstånd.