Det regnar i Udine. När det regnar i norra Italien känns det som det aldrig ska sluta.
På flera sätt känns det som om magin runnit ut. Udinese borta är en tuff uppgift. Hur länge ska drömmen få flimra och sjuda i hjärtat? Hur länge ska världen skimra i gult och rött?
Kanske är det depprockaren i mig som har svårt att förlika sig med framgången och glädjen.
Både Totti och Gervinho saknas i laget. Men när någon saknas i Roma, kliver någon annan fram. Eller laget tar större plats, är det nog rättare att skriva.
Roma spelar med stort tålamod i första halvlek. Men det är Udinese som skapar de största och bästa chanserna. Under hela den första halvleken sitter Garcia och antecknar. Länge, noga och under stor koncentration.
Han ser ut som en upptagen professor.
Garcia är fotbollsvärldens mest fascinerade människa just nu.
Det han gjort i klubben och i staden Roma är något alldeles oerhört.
Han har svingat sitt trollspö av tillit och förtröstan över ett stort pulserande hjärta av kaos och förvirring.
Det är ingen vacker match. Det är ingen vacker tillställning. I paus brygger jag mig mitt kaffe extra starkt och när andra halvleken drar igång är det oceaner mellan lagdelarna i Roma. Borriello blir hängande som en jojo i trasigt snöre högst upp och lyckas inte hålla fast bollen tillräckligt länge för att Roma ska kunna skapa några riktiga målchanser.
Halvvägs in i andra halvlek blir Maicon utvisad.
Alla kan vara geniala då och då. Men ett sant och riktigt geni vet att det endast är regelbunden klokhet som är det riktiga beviset på genialitet. Att gång efter annan överraska och briljera är det verkliga geniets kännetecken…
Garcia gör några tydliga och viktiga byten efter utvisningen.
Det vackra med detta Roma är att man vinner matcher på tusen olika sätt. Man ställs inför nya utmaningar och erövrar dem, en efter en. Konsekvent och tålmodigt.
Det är underbart att se.
När andra lag gör sig beroende av vissa spelare så har Garcia förstått att ett lag vinner matcher tack vare ett lag, och i ett lag ingår alla i och runt en klubb.
Alla ,från fansen i utlandet, och hela vägen fram till lagkapten Totti, är delaktiga. Alltså kan ett lag som saknar sina två stora stjärnor, och med en man utvisad ändå vinna en match borta med 1-0.
Det är helt och hållet unikt.
När taxin rullar genom oktobermörket mot TV4 för kvällens Club Calcio är jag så lycklig över att få vara en liten del, en cell, i denna gulröda kärlek, ett litet ben i kroppen på AS Roma som just nu fortsätter att överraska oss alla.
Kärlek, kallas det visst…