Alla stora spelare, genier ledda av Gud, bär eller har burit nummer 10.
Men även i andra sammanhang glöder denna siffra av eld och guld.
Nu har Roma vunnit 10 raka matcher i ligan. Det har aldrig hänt tidigare. För varje omgång så stormar As Roma varje tänkbar barriär just nu. Rekord rasar som trötta brickor. Känslan av overklighet är väldigt stark.
Hur är det möjligt att ha 24-1 och 30 poäng efter tio matcher?
Jag vet ärligt talat inte.
Men jag vet att någon håller sin hand över detta Roma och eftersom jag inte tror på “någon” utan på Gud så tror jag att det är Gud.
Och Garcia också.
Det kanske allra märkligaste i allt detta märkliga är försvarsspelet. Roma känns aldrig hotat på riktigt. Inte mot Napoli, inte mot Inter borta, inte mot Lazio, inte mot Chievo.
Det är en häpnadsväckande skillnad mot hur det varit tidigare år, när man även då spelat riktigt bra fotboll offensivt. Som supporter satt man alltid på helspänn eftersom försvarsspelet inte gick att lita på.
Den här inledningen är ett mirakel. Men den är också högst verklig och naturligtvis har Garcia betytt lika mycket för den här framgången som Gud gjort…
Många i Rom hävdar dessutom med bestämdhet att Garcia ÄR Gud…
Jag låter det vara osagt men kan konstatera att fransmannen gör exakt allting rätt just nu.
I går vann man över Chievo utan att spela särskilt bra. När Milan och andra lag med många namn på skadelistan får svårt att samla ihop ett riktigt slagkraftigt lag, så påverkar detta inte Roma alls.
I går saknades Totti, Gervinho och Maicon. Sedan tidigare saknas bland annat Destro.
Men det spelar ingen roll. Det finns en skimrande beslutsamhet runt laget, runt staden, runt fansen, på arenan, längs gränderna, på torgen, på barerna, på de små oansenliga trattorierna, på infartslederna, på tågen mot den eviga staden, på flygen som går ner för landning.
Hela staden Rom har lyfts några meter rakt upp i luften.
Ett mirakel måste gå över. En förälskelse måste stilla sig efter ett tag. Annars skulle vi inte överleva.
Men den här inflygningen hoppas jag tar lång tid. För detta är en dröm som gör alla oss som älskar Roma så innerligt stolta. Detta påverkar mig som supporter men också som människa, som man, som pappa. Jag är en stoltare och bättre människa när Roma vinner än när de förlorar. Exakt den stora (och lite löjliga) betydelsen har AS Roma för mig.
10 matcher. 10 segrar. 20-1 i målskillnad. 30 poäng.
Poesi när den är som bäst.