I dessa splittrade tider, där individens egen vilja nästan är helig lag, är det fantastiskt att se hur Sverige samlar sig inför mötet med Portugal.
Det finns ingen lika stark, god och samlande kraft som fotboll. Alla snackar fotboll. Alla kommer samman. Jag älskar denna sköna motkraft mot splittring och sönderfall.
Sverige har inte världens bästa landslag men jag vill med bestämdhet hävda att man har några av världens bästa supportrar.
Jag har tidigare skrivit om min italienske vän som var på plats i Tyskland 2006 när Sverige mötte Paraguay.
Han var helt hänförd över det svenska stödet på läktaren. Han trodde inte det var möjligt, att det ens bodde så många människor i Sverige.
Svenska fans förtjänar verkligen att se sitt landslag i VM.
Jag lämnar Västerås i detta nu. En fin stad med en av landets vackraste domkyrkor. Hit flyttade också många italienare på sextiotalet och många av dem stannade kvar, gifte sig och fick barn.
Italien har inte spelat så många direkta playoff-matcher men jag minns vintern 1995 när man med viss möda krigade sig förbi Ryssland och kom med till EM 1996.
Under slutet av åttiotalet och nästan hela nittiotalet var serie A den bästa ligan i världen. Det var till Italien som alla stora stjärnor ville. Det intressanta i det sammanhanget är att landslaget under samma tid inte alls levde upp till förväntningarna.
Sommaren 1990 hade man ett riktigt bra landslag. Men till EM i Sverige 1992 kvalificerade man sig inte ens. I VM 1994 gick man till final men spelade ärligt talat inte särskilt bra. EM 1996 gick man inte vidare från gruppspelet och 1998 åkte man ut mot Frankrike i VM.
En ekonomiskt stark inhemsk liga betyder inte automatiskt ett starkt landslag. Det kan snarare vara precis tvärtom.
Sverige är ett utmärkt exempel på ett land med extremt svag inhemsk liga men ett helt okej landslag som nu har chans att gå till VM.
Hela världen håller ögonen på matchen i Lissabon ikväll.
Jag önskar av hela mitt hjärta att Sverige går till VM.
Hela landet förtjänar det.