Var inte arg på Ronaldo

Italien och Tyskland kallas alltid matchernas match i Italien.

Inte så konstigt kanske. Många klassiska matcher har spelats mellan lagen.

VM 1970 i Mexico slog Italien dåvarande Västtyskland i förlängning i en av de galnaste matcher som spelats i VM.

1982 vann Italien mot Västtyskland i VM-finalen. 2006 vann Italien, med bara två minuter kvar till straffar. Del Piero slog en hörna på vilken geniet Andrea Pirlo hittade Fabio Grosso som iskallt satte bollen i mål.

Sedan bröt Del Piero själv upp sin källare av spöken (efter missen vid just ställningen 1-0 för Italien i finalen i EM 2000) och placerade 2-0 i sista sekunden.

2012 trodde hela världen att Tyskland skulle få sin revansch. Semifinal i EM och Tyskland har fram tills dess spelat riktigt fin fotboll. Italien har krånglat sig vidare ur gruppen och välförtjänt slagit ut England på straffar.

Då tar Mario Balotelli några klassiska steg upp ur den där källaren där många bångstyriga genier riskerar att fastna på grund av sitt temperament.

Han nickar in 1-0 och skjuter sedan stenhårt in 2-0 och firar med en monstruöst iskall målgest genom att kasta av sig tröjan och bara stå still medan lagkamraterna kastar sig på honom i ren glädje…

I går då?
Tyskland var bättre.

Italien ser fortfarande darrigt ut i försvaret. Det är inte likt italienska lag att släppa till så många klara målchanser. Å andra sidan släppte man bara in ett enda mål och vi i Sverige vet ju hur bra Tyskland faktiskt kan vara när de vill.

Abate fick göra sitt första mål i Gli Azzurri och det var rikttigt snyggt.

I dag riktas mycket kritik mot Ronaldo. Jag har svårt att bli upprörd. Pressen på honom är (med all rätt) oerhörd. Ett helt land, och delar av en hel värld, räknar med att han ska leda sitt landslag till VM. Att han då spelar på anständighetens gräns är ingenting som vi bör ägna så mycket energi  att gnälla över. Kvalspel är krig och i krig är allt tillåtet. Sverige bör se det som en komplimang att man faktiskt lyckades få honom ur balans.

Jag skrev om det i Expressen förra veckan. När Ronaldo blir sur och tvär så är han en betydligt sämre spelare. Men trots allt detta så är det han som avgör och sedan också har en boll i ribban.

Zlatan då?

Vi älskar honom för allt han är och allt han gjort och gör. Men vi måste konstatera att han delvis vek ner sig. Jag köper inte argumentet att det var laget som gjorde honom dålig. Han är en mästare och en mästare kan ta ansvar över en matchbild. Zlatan är för bra för att låta en matchs dramaturgi äga honom.

Hamren snackade om att Sverige behöver mer tur för att kunna gå vidare. Samtidigt hade vi faktiskt lite tur igår. Ronaldo var extremt nära 2-0 och då hade det sett betydligt tuffare ut.

Men det är hälften kvar. Glöm inte det. Drömmen lever. I alla högsta grad.

Så länge en dröm lever slår hjärtat sina slag. Och så länge hjärtat slår kan drömmen slå in.

Det var också både överraskande och glädjande att se ett svenskt landslag i fotboll spela försvarsspel i världsklass.