Det är lätt att glömma det. Vi planerar för stora händelser, vi sliter och strävar för att en dag få vakna upp i ett nytt, spännande land, nya möjligheter.
Drömmar stora som sjukhusbyggnader.
Men livet är små, korta ögonblick illa klistrade samman.
Som när Totti drar iväg sitt stenhårda skott bakom Buffon i vintras.
Som när den lilla, hemska hissen stannar på översta våningen på San Siro och man ser detta oerhörda hjärta av betong och stål börja pulsera med hjälp av sina fans och supportrar.
Som att vakna en morgon i mars och se solen kräla över kyrkor och hustak i centrala Rom. Som att sitta på terassen i den eviga staden och låta allt bara få flyta med.
Tidlösa ögonblick.
Som sekunderna innan Balotelli ska slå en frispark.
Som när Zlatan bestämmer sig för att skapa ännu ett mästerverk i matchen mot England.
Som att få vara en del av Romas grandiosa start på den här säsongen.
Som att ta en promenad genom vackra Turin, släntra ner mot floden Po, se dimman klä bergen på andra sidan och sedan på eftermiddagen sitta och se Torino möta Juventus i min fars gamla hemstad.
Som att se Andrea Pirlo slå en passning. Som att se Javier Zanetti återvända efter sin svåra skada.
Som att se Fiorentina vända och vinna hemma mot Juventus.
Som en enda förmiddag i just Florens, dofterna, ljuset, kaffet i den lilla koppen, surret om fotboll runt omkring, vänligheten hos främlingar.
Som när Albin Ekdal tar ännu ett steg och dominerar mittfältet både i Cagliari och i landslaget.
Som att få äran att sitta på San Siro och se Milan vinna mot Barcelona med 2-0.
Som att för första gången sitta på Milanello och bli presenterad för Allegri och Montolivo.
Som att följa med ett sällskap till Trigoria och se Roma träna en helt vanlig förmiddag.
Som att stå på Piazza San Pietro och se vit rök komma ur skorstenen och få vara med om när den nya Påven talar till folket för första gången.
Jag har säkert glömt tusen ögonblick av värde.
Det har varit ett vackert år. Jag har vill tacka alla er som hört av er med beröm och saklig kritik under året. Tack till alla inblandade i Club Calcio, också till alla er som jobbar bakom kamerorna, som inte syns men som gör det möjligt för oss andra att sitta där vi sitter.
Livet består av ögonblick och det är ju just ett enda ögonblick som strax skiljer ett gammalt år ifrån ett nytt.
Det har ljusnat utanför fönstret. Södermalm är en lugn plats så här års. Det är en mild vinter så här långt. Glad för det.
Också glad över att få leva i ett land där en sådan som jag, outbildad men med kärlek till fotbollen, faktiskt får chansen att skriva och tala om det som ligger närmast mitt hjärta.
Sverige kan vara en bedövande självgod nation ibland, men här ryms tusen möjligheter mitt i lika många ögonblick.
Du är alltid värd en andra chans. Glöm det inte. Lova dig själv att inse att du är älskad som du är, inte för vad du gör.
Det är precis sex år sedan jag började skriva om italiensk fotboll. Den här drömmen har tagit mig bra mycket längre än jag någonsin kunnat drömma om. Priser, helsidor, mittuppslag och teve. Jag känner mig rätt mycket som en sorts företrädare för er. Jag kan inte mer om fotboll än någon annan, men jag har kanske en annan infallsvinkel på det hela.
2009 sade jag upp mig på dåvarande Canal plus. De tyckte jag var en dåre. Men deras söndagar skulle allt mer handla om engelsk fotboll och det finns tusentals andra som kan engelsk fotboll bättre än vad jag kan.
Dessutom älskar jag serie A, inte PL.
Jag hamnade då i Kanal 9 och många inom media garvade åt att jag frivilligt “bytte ner mig”.
Men jag vill vara där serie A är. Det spelar ingen roll om en halv miljon kollar när Zlatan var i Milan eller om endast tre stycken följer den täta matchen mellan Chievo och Bologna.
Jag vill vara där kärleken är och kärleken är i serie A.
Jag har knutit vackra blodsband till Italien men man behöver inte vara italiensk medborgare för att verkligen älska det märkliga landet av välsignat kaos och skönhet.
När man ser Italien på en väderkarta ser det ut som stöveln sparkar Spanien mellan benen. Det är i sådana fall extremt oskyldigt och teoretiskt för italiensk fotboll är i bäst i världen längre. Men italiensk fotboll är bra mycket bättre än ryktet som ringlar sig som rök mot det brittiska eller spanska taket.
Serie A sjuder som det alltid gjort.
Det som hänt är att pengarna flyttat. Men pengar har ingen själ. Det finns inget hjärta i miljarderna.
Jag hoppas få leva och bo i Rom under 2014, några månader räcker, för att känna ljuset tändas i mitt inre, för att få leva nära livet helt enkelt.
Men Stockholm är vackert. Jag älskar den här staden.
2014 blir ett mäktigt år. Jag önskar er alla ett gott slut och en god, värdig och välsignad nystart på 2014.
Behåll tron. Låt aldrig någon sno era drömmar ifrån er. För era drömmar är skisser från framtiden. Bli inte en av alla dem som sitter halvpackade i soffan och zappar mellan reklamen på teven. Bli en av dem som LEVER drömmen.
Se till att löpa snabbt för att hinna ikapp drömmarna. Så många hörn finns det inte som de kan gömma sig bakom. Låt inte demonerna viska sina lögner till dig.
Bli dina drömmar.