Pris att betala

Det blir knappt ljust. Mer en sorts sörja, nyanser av grått.

Nytt år, nya storslagna planer. Drömmar att snirkla sitt liv runt. Livet som en straff i sista övertidsminuten. Italien Vs Australien i VM 2006.

Tottis blick.

Killen som skadade sig allvarligt med bara veckor kvar till VM, som fick motståndaren som skadat honom att gråta, men som med hysterisk vilja och grandios disciplin kom tillbaka i tillräckligt gott skick för att bli uttagen till kejsare Lippis sällskap.

Tänk om han inte orkat. Tänk om han givit slaget förlorat. Då hade han missat att bli världsmästare.

Det är alltid för tidigt för att lägga av. Varje dröm kräver offer. För att förverkliga sin dröm måste man vara beredd att betala priset

Jag får ibland höra att jag fått min position (om jag nu har någon) gratis, att allt varit enkelt för mig.

Det är så fel det kan vara.

Grundbulten i allting jag gör handlar om passion. Jag följde italiensk fotboll i tjugofem år (!) innan jag började skriva om den. Jag var således rejält grundad. Jag är uppväxt med den italienska fotbollen. Ett av mitt livs allra tydligaste, vackraste och värdigaste minne var VM-guldet 1982. Då var jag tio år gammal.

Nytt år kräver alltså nya offer.

Men belöningen är oerhörd. Att få se sin dröm bli verklighet är en glädje som går utanpå det allra mesta.

I morgon möts Juventus och Roma i Turin.

Eftersom Italien släcker ner sin fotboll över jul och nyår har förväntningarna på den matchen nått himmelska nivåer.

Garcia har hela tiden varit tydlig med att det inte är den här matchen som avgör ligan.

Men på samma sätt inser han vad världen insett. Nämligen att detta blir det sista och ultimata testet för Roma.

För trots rekordsäsongen leder Juventus med flera poäng. Det är något oerhört. Men också Juventus har fått betala ett pris.

Uttåget ur Champions League var ett rejält fiasko. Som en fallande stjärna på det svartvita himlavalvet finns dock att finalen i Europa League spelas i Turin till våren. Räkna med att Juventus vill vara ett av lagen den kvällen.

I går bandade vi Calciomania igen, om en vecka är det Club Calcio igen. Underbart när vardagen, eller livet som jag väljer att kalla det, börjar ticka på igen.