Kraften i kärleken

Livet vaknar i gryningen, kastar väskan över axeln, och beger sig ut i världen.

Sedan är det upp till oss att vara en del av den där vardagen.

Det finns inget sätt att fly. Man kan gömma sig, droga, dricka, fly på alla sätt och vis.

Gryningen måste gry.

Det är både en välsignelse och en förbannelse.

Roma kom till Turin som rejäla utmanare till ligatiteln. Roma kom från en fantastisk höst och tusen nya solröda drömmar exakt under ögonlocken, precis på näthinnan.

Roma åkte ifrån Turin som ett lag bland alla andra.

Juventus lämnar ingenting åt slumpen. Det finns väldigt få möjligheter för motståndarna att utnyttja.

Juventus är granit.

Att applådera en vinnare är inte alltid så enkelt. Men livet blir en aning lättare när vi med öppen hand möter våra mot- och medmänniskor. När vi sträcker ut en hand åt alla som vill oss illa segrar vi både här och i de världar som omger oss.

När vi vågar erkänna oss besegrade kan livet vända till en ny sorts seger.

Det finns män som givit upp i en hopplös kamp men som ändå har sin värdighet kvar. Att stå mitt en ösregn och ett krig man glömt varför man startade är en enkelbiljett till bitterheten.

Juventus vann synnerligen välförtjänt och därför är det bara att gratulera laget till en stor och meriterande seger.

Trots fiaskot i CL går Juventus mot ännu en fantastisk säsong.

Livet härdar oss varsamt och burdust. Vår stolthet fläckas inte ner av en förlust. Vi lider men reser oss.

Själva kraften i kärleken är tillräcklig för att vi ska vackla upp på darriga ben, dra på sig Roma-tröjan och gå med högt huvud genom varenda zebrafärgad värld som helst…

Möta världen med hjärtat i kupade händer, och med blicken mot solen.

Som ju alltid är gul och röd…