Tänk På Döden (Lev ditt liv idag)

Jag kommer tystna. Men världen kommer fortsätta larma och stå i.

När jag bodde i Göteborg hade jag en kyrkogård som närmaste granne. Ovanför ingången fanns en skylt som löd Tänk På Döden…

Jag brukade stå vid mitt fönster med en starköl i handen varje morgon och undra vad pendlarna i spårvagnarna tyckte och tänkte om det där när de susade förbi på väg till sin vardag varje tidig morgon.

På mitt förvridna sätt ansåg jag att de redan var döda. Jag skrattade hånfullt åt deras vardag, deras vanlighet, medan jag förnedrade och förnekade mig själv dag efter dag.

Det är nyttigt att tänka på döden. När du gör det tänker du nämligen också på livet. Du bör vara medveten om mörkret i slutet av korridoren. Du bör leva rätt nära din egen död för att till fullo kunna förstå och uppskatta livet.

I söndags, med anledning av att Nordahl skulle prata om Romas gamle hjälte Falcao, tittade vi på klipp från finalen i Europacupen i Rom 1984. Roma mot Liverpool.

Roma dominerar matchen som går till straffar där Liverpool avgör. Falcao missade sin straff.

Men det finns en annan spelare som sätter sin. Han hette Agostino Di Bartolomei.

Han är död nu.

Han tog sitt eget liv på tioårsdagen av den där finalen, 1994 efter flera år av ekonomiskt ruin.

Samtidigt var det ingen hemlighet att han ansåg att Roma borde ta hand om honom och gamla spelare på ett bättre sätt.

Hans död blev en kolsvart och skälvande domedagsklocka för Roma och för den italienska fotbollen. Hur handskas vi med våra hjältar efter det att strålkastarna släckts?

Är vi rädda för att ta våra medmänniskors sorger på allvar? Kan det vara för att underjorden stirrar tillbaka på oss om vi envisas med att stirra ner i den?

Jag tänker på Di Bartolomei ibland. När jag gör det tänker jag på döden. Men jag tänker lika mycket på livet.

Vi har detta liv just idag. Igår är borta, i morgon har vi inget löfte om.

Idag, vänner.

Lev ditt liv idag.