Om att få hångla på arbetstid, och få betalt för det

Det finns ett sorts lågt folkligt mummel, en kollektiv, gemensam rytm, som aldrig, eller väldigt sällan,  når tidningarna, teve eller radio.

De flesta som lever på att skriva texter i tidningar har gått på samma skola, ofta i samma stad,  har läst samma böcker, röstar på samma parti, håller på sammal lag, har ungefär samma lön, har haft samma diskusioner, suttit på samma pubar, drömmer om samma saker och skrattar åt samma Solsida…

Det finns en djup spricka mellan supporter och skribent. I många stycken är det en rimlig spricka.

I andra stycken är den extremt tröttsam.

När välbetalda representanter ur mediakåren sitter på VIP-läktaren med sina inplastade passerkort och fördomsfullt raljerar över fotbollsfansen är det som om de glömmer vaifrån de kommer och vilka de är.

De vill ha sin lilla värld ifred.

Nu för tiden skiter jag i det. Jag är ingen  riktig journalist men jag är rätt bra ändå. Jag gör heller ingen hemlighet av att jag inte är journalist.

Jag drivs av exakt samma ilska, glädje och partiska patetik idag som när jag började skriva om italiensk fotboll på Svenska Fans 2007.

Det har gått väldigt bra och jag är väldigt stolt och glad för det. Jag är också mycket tacksam och lite rörd över det gensvar som mitt arbete får.

Jag drivs fortfarande av en enda sak när jag skriver. Lust.

Det är den bästa källan man kan ha här i livet. Jag vill att det jag skriver ska vara på riktigt.

Passion är ett annat rätt slitet ord, men det är faktiskt det bästa jag kan komma på.

Jag älskar att skriva om fotboll. Jag älskar varje sekund av det. Jag är lyckligt lottad som får ha min kärlek som arbete.

Det är som att få hångla på arbetstid! Och få betalt för det!

Min kärlek till il calcio är konstant genom livet, den tar ingen hänsyn till tillfällig konjuktur. Italiensk fotboll står med rötterna djupt ner i samhällskroppen vilket gör den extremt intressant ur flera perspektiv. Det är något med den italiienska fotbollen som får mitt hjärta att öppna sig.

Jag älskar också den teatraliska sidan av italiensk fotboll, den upplysta scenen. Jag älskar karaktärerna och stjärnorna. Det är ingen slump att en spelare som Zlatan blivit så stor i just Italien. Han är en människa som är väldigt öppen med sitt känsloliv, på plan och utanför. Och lite så vill jag att mitt skrivande också ska vara.